• 09 september 2013
• 1
• AV: Dr Snake

Nu är det äntligen visat att viss typ av dataspel både kan föryngra hjärnan och motverka sjukdomar som depression och ADHD. Denna hoppingivande forskarrapport slog nyligen ner som en efterlängtad bomb till stor glädje för många.

Landets ut­arbetade psykiater ser också en ljusning för alla de patienter som under senare år fått den lite mer diffusa diagnosen ÅDH (Åt det hållet).

Att beakta de positiva effekterna av hjärn­stimulans är förstås även värdefullt för vården eftersom alla som jobbar där verkar deprimerade.

Ledningen har ju också i flera år bedrivit ett intensivt arbete i försök att stoppa den otrevliga strömmen till Norge. Men eftersom detta arbete (trots att de menar så väl) mötts av en hel del kritik så kunde inte den aktuella rapporten kommit lägligare. Hemligheten med föryngringen­ via dataspel är enligt forskarna nämligen just kombinationen av press och prestation, vilket alltså passar utomordentligt väl in med akuta och kritiska situationer på sjukhuset och den briljanta idén med medarbetar­träningen Gömma nyckeln.

Ja, nu är det ju inte den gammaldags leken Gömma nyckeln som medarbetarna ska ägna sig åt utan en digital variant som heter Gömma lösenordet. För alla olika program på olika datorer på olika avdelningar som läkarna behöver logga in i alla dagar för att kunna rädda patienter till ett nytt och rikare liv, och även rädda sin egen självkänsla att de faktiskt gör något på jobbet, så har man alltså infört olika lösenord.

Och här visar de ansvariga prov på en imponerande fantasirikedom. Ibland krävs ett sexsiffrigt lösenord, ibland fyrasiffrigt, ibland åtta tangenter med blandade tecken man tidigare aldrig använt. Ibland får man hitta på själv (inom angivna ramar förstås) ibland får man en ny utmanande kombination tilldelad. Av och till måste också tjänste­kortet användas, men bara ibland (ingen logik, det gäller att hålla huvudet på skaft!). Ofta måste man logga in flera gånger även inne i programmet så att man inte riskerar att somna och göra fel.

Sedan tillkommer ytterligare en finurlig finess. Dessa sinnrika och stimulerande lösenord ska dessutom bytas med jämna mellanrum! Man vill verkligen inte att det berömda muskelminnet ska ta över och konkurrera ut träningen för de små grå. Nej, lösenorden ska förnyas var tredje månad, dock förstås inte samtidigt och förstås inte alla.

Och skam den som försöker sig på att återanvända ett välkänt lösenord bara för att visa vilket flott minne man har, nähä du den gubben går inte, utan nya kombinationer efterfrågas ständigt av den sluga maskinen.

Datorn är också förutseende och börjar varna för kommande lösenordsbyte (vid varje tangenttryckning) i god tid, åtta veckor i förväg.

Från ledningen ser man alltså att resultatet blir en fantastisk stimulerande miljö för en allt yngre och gladare läkarkår. Dessutom är det knappast någon som vågar vara ledig en dag av rädsla för att man dagen därpå inte ska komma ihåg hur man tar sig in i maskinerna.

Men det finns dom som klagar högljutt, förstås inte de skarpaste knivarna i lådan eller de vassaste indianerna i kanoten, och som anser att detta tar mycket tid och kan bli patientfarligt. De påstår att räddningen för den moderna sjukvården är post-it-lappar och den dåliga städningen.

Några vill också hävda att de stackars IT-avdelningarna borde ha annat å göra än att bli nedringda av oföryngrade läkare som ska söva och inte kommer åt patientens läkemedelslista.

Och de med helt otränbara hjärnor går ännu längre. De tycker att man ska leta upp den som är ansvarig för alla dessa lösenord och skicka honom till de nu tömda arbetslägren i Sibirien. Där kan han sitta och begrunda sina lösenord.

Men en sak som är bra är att patienter inte längre behöver tveka om vem i personalgruppen som är läkaren. Det är den person som sitter framför en extra stor dataskärm. Ena halvan är nämligen täckt av post-it-lappar.