Etta, nolla, nolla, etta – Vem styr oss alla nollor rätt?
Vad är det för skillnad på en läkare och Gud??
Jo, Gud vet att han inte är läkare…
Gud vet hur vi styr våra sjukhus är däremot nåt som läkarna ibland frågar sig. Nåja, hur vi styr våra sjukhus kan väl se lite olika ut, men vem som styr vet vi ju. Det är en get. Budgeten.
Nej förlåt skämtet. Naturligtvis är det inte en get som styr. Alla vet ju att det är läkarkåren. Utom möjligen läkarkåren.
Denna lätt debila yrkessår upplever istället att ingen nånsin frågar efter vad dom tycker. Men vissa brister försöker dom ändå påtala. Ta till exempel detta med brister i IT-systemen. Med dårars envishet upprepar dom man att det skulle finnas sådana, brister alltså, trots att alla vet att det är lika osannolikt som att det finns en brist på vårdplatser eller att Dolly Parton sover på rygg.
Och förresten, man skulle ju faktiskt tycka att läkarkåren borde uppskatta den flexibilitet som dessa moderna system för med sig. Hur skojigt är det inte med läkemdelsmodulerna där det oändliga antalet obligatoriska små rutor och rader som ska klickas i kan ge upphov till de mest dråpliga resultat.
Man kan ovetandes med lätthet förskriva både en handfull Valium eller suppositorier intravenöst vilket ju förstås ger en mycket roligare och mer stimulerande arbetsmiljö.
Än roligare blir det när man blir varse att en patient har dosering av läkemedel motsvarande tre gånger kroppsvikten eller har stått på dropp i flera år. Och för den fria läkekonsten är det förstås oerhört spännande att se om patienten ska dyka upp på sitt återbesök eller ha dött av en överdos.
Journalhantering har också avancerat och de tekniska framstegen och landvinningarna firar ständigt nya triumfer. Framförallt för inköpsavdelningarna. Lagen om offentlig upphandling, LOU, har fått en tydligare implementering i välvillig avsikt att minska tidsödande byråkrati -när man ändå redan från början vet vilket system man vill ha- och kallas nu istället Lagen om Olaglig Upphandling.
Men man ska trots detta och liknande snilledrag inte gå fram för fort, påpekar de ansvariga, utan de små stegens politik är trots allt att föredra i deras kloka ögon. Vissa arbetsuppgifter bör bevaras för att säkerställa sysselsättning och nöjdhet bland ett större antal medborgare. Ett exempel är hur fint man har löst hanteringen av olika typer av remisser och svar. Dessa skannas, signeras, postas, skannas, strimlas, skrivs ut, signeras, skannas, strimlas och så vidare i en lysande aldrig avslutad cirkel för varje gång de ska ses av någon ny ansvarig i patientens vårdkedja. Det hela är ju förstås oerhört stimulerande och alla läkarsekreterare arbetar nu i glädjen under smeknamnet Mamma Scan.
En annan förändring är digitaliseringen av röntgen. Borta är ljusskåpen och de svarta plastbilderna man nu bara kan se på Scrubs. Varje morgon samlas istället läkare till skelettbio där man röntgat armen och får se benen.En morgon skedde dock det som så ofta händer men inte får hända och framför allt ALDRIG får nämnas…det vill säga ingenting.
Inte så mycket som en endaste benknota poppade upp på skärmen trots att ansvarig radiolog tryckte på alla knappar och omväxlande pratade lugnt eller skrek åt maskinen Efter flera timmars felsökning visade sig orsaken vara ett nytt barnporrfilter som installerats av IT-avdelningen i all hemlighet och i skydd av nattens mörker. Detta effektiva filter stoppade upp hela röntgenarkivet så till den milda grad att det inte gick att visa några bilder alls. På röntgen fotograferas nämligen alla barn nakna.
Så vad är det då för skillnad på en IT-avdelning och en gerillagrupp?
Ingenting kanske det finns nån som tycker, men det är förstås inte sant. Skillnaden är mycket stor.
Gerillagruppen kan man förhandla med.
Tacka vet jag den gamla tiden när läkaren hade tid för patienterna och bara behövde tänka på detta. Då fanns det, hör och håpna, alltid en sköterska med i undersökningsrummet.
I ett land med nu 9,4 miljoner svenskar, förlåt medborgare i ett land där man inte bara kan vara invandrare utan även existera under epitetet andra generationens invandrare så kan vän av intellekt och ordning undra stillsamt när man egentligen blir ”svensk”?
I detta avlånga land med 21 landsting och nära nog lika många vårdval och IT-system till detta, ett land vars totala population inte ens ligger i paritet med Paris befolkning så råder bondesamhällets kvarleva till revirstrider och påtvingat samförstånd för att undvika polemik och konflikt.
Själv har jag VAS:at, Prof-Doc:at, Melior:at, MediDoc:at och ApoDos:at så till den milda grad att mina inloggningar, lösenord i dessa system och subsystem för röntgen och recept genererat en viss postsynaptisk korrision, minst sagt.
Tur verkar jag haft ändå, att jag inte fått inträda i IT-världens motsvarighet till vårt eget universum, nämligen Cosmic, där precis allt kan hända och inget är omöjligt. Jo, att systemet skulle fasas ut och ersättas av något som fungerar förefaller omöjligt. Att kollegiet med sin samlade kliniska erfarenhet, utbildning och samstämiga kritik skulle beaktas är inte att förvänta sig.
Landstingspolitikern är Svedalas farmarliga. De som inte platsar i vare sig Riksdag eller Kommun kan ofelbart söka sig till en stillsam, trygg tilllvaro skyddad från medial insyn och samhällskritik i Landstingen. Här är det – i alla fall tills helt nyligen – en merit att faktiskt inte ha några. Meriter alltså.
Meritokrati är för övrigt något som lyser speciellt med sin frånvaro i Svedala, bland svenskar, nysvenskar och andra generationens invandrare. Här råder nepotism och kvarlevor av stalinistiskt influerad socialism där SKL publicerar den lilla röda, helt ogenerat.
Som tur är lever vi i en globaliserad värld där till och med den Svenska journalistkåren från -68 och framåt idag ser att sjukvården, den utanför Sverige, av någon outgrundlig anledniing, fungerar alltid bättre än i Sverige. – Hur kommer detta sig?
Dr.Dängrot