Enorma överdrifter om läkemedelsförgiftningar
Orden kommer från senator Rosewaters terapeut som förklarar hur vården fungerar i Kurt Vonneguts bok ”God bless you, mr Rosewater”.
När det rapporteras om risker med läkemedel i vårdens vardag i media och debatt så känns det ibland som om de som rapporterar lyssnat lite för mycket på denne terapeut och har alltför lite av praktisk erfarenhet från vården.
Hur ska vi annars förklara braskande påståenden om att ”nästan 3 000 personer varje år dör på grund av felaktig läkemedelsanvändning”?
Det sista är ett direkt citat från problem beskrivningen i den Nationella läkemedelsstrategin 2013.
Trots att uppgiften om att 3 procent av SAMTLIGA dödsfall i Sverige (100 000 varje år) skulle orsakas av felaktig läkemedelsanvändning faller på sin egen orimlighet – för hur många dör då av alla misstag i vården? – så återrapporteras siffran okritiskt och tas som argument för att få resurser till olika åtgärder inom och utanför vården.
Granskar man de studier som ligger till grund till påståendet om 3 000 dödsfall så visar det sig att det handlar om i hur många dödsfall läkemedel kan ha bidragit eller orsakat dödsfallet.
Alltså INTE hur ofta felaktig läkemedelsanvändning bidragit till dödsfallet, än mindre om felaktig läkemedels – användning var huvudorsaken till dödsfallet eller för den delen om det överhuvudtaget gick att förebygga.
I de 3 000 dödsfallen ingår alltså alla fall där läkemedel använts på helt rätt sätt till rätt patient men där t ex cancerpatienten ändå fick en benmärgsskada av sin cytostatikabehandling. Självmord med läkemedel ingår också.
Forskargruppen har själva presenterat sina fynd som att av de 3 000 dödsfallen så är det kring 400 dödsfall årligen där fel läkemedel ordinerats eller administrerats på fel sätt, t ex med felaktig dos.
Men bland de 400 dödsfallen var läkemedel huvudorsaken i bara var sjunde fall, alltså hos mindre än 100 individer. Siffrorna är mycket osäkra.
Läkemedel sägs ofta felaktigt förklara upp till var sjätte sjukhusinläggning. Men det handlar inte om alla åldersgrupper eller alla inläggningar.
De flesta studier handlar om akuta inläggningar och äldre patienter, inte alla inläggningar. Dessutom är det bara en bråkdel av dessa som beror på felaktig läkemedels – användning. Man skiljer i studierna oftast inte mellan biverkningar av läkemedel som använts på korrekt sätt och felaktig läkemedelsanvändning.
Inte heller är det självklart att det fanns praktiska möjligheter att förebygga felaktigheterna.
Det är inte heller så att ”varannan svensk över 80 år har mer än 10 mediciner per dag” så som bland annat påstod i Sveriges bästa äldreboende i Sveriges television.
Här har man blandat ihop hur många olika läkemedel som en person någon gång hämtar ut under ett år med hur många läkemedel man i snitt tar varje dag.
Byt en substans, ge två läkemedel vid behov och en antibiotikakur så har patienten haft 5 läkemedel under ett år men oftast bara 1 läkemedel varje dag under året.
I själva verket så var andelen äldre över 80 år som har 10 eller fler läkemedel samtidigt drygt 12 procent vilket Socialstyrelsen visat i Öppna jämförelser 2012.
Varför blir det så överdrivet? Jag tror att problemen med läkemedelsanvändning är så stora att många som arbetar inom patientsäkerhet och läkemedel vill peka på ett tydligt problem för att få resurser för att minska det och därför inte alltid granskar uppgifter tillräckligt noga. För problemen är stora.
Patienter dör i onödan och ännu många fler skadas i onödan samtidigt som vården får onödiga kostnader för behandling. Så det är mycket motiverat att satsa tid och arbete på att förbättra läkemedelsanvändningen. Men risken med felaktiga analyser är att vi satsar på fel interventioner, interventioner som ska finna patienter och åtgärda fel som helt enkelt inte finns.
Hur stora – och vilka – problemen med läkemedel är forskas det mycket kring.
Ni som arbetar kliniskt i vården måste bidra genom att kritiskt granska och tolka denna forskning så att samhället ser de verkliga problemen och satsar på rätt åtgärder för att förbättra användningen av läkemedel. Annars löper ni risken att någon annan beskriver vården med samma ord som Beralde i Moliéres ”Den inbillade sjuke” gör för hypokondrikern Argan: ”Presque tous les hommes meurent de leurs remèdes, et non pas de leurs maladies”, eller med andra ord, att de flesta människor dör av sina behandlingar och inte av sina sjukdomar.
