En vanlig vecka 2.0
Enligt den träffar en sjukhusläkare i snitt 1,9 patienter om dagen, och det vore ju uruselt om det var sant. Jag vill hävda att statistiken som är underlag till siffran är fel på så många sätt att man blir gråhårig. Men istället för att här klaga på en undermålig så kallad forskning, eller kontra med boken ”den inkompetenta statistikern 2.0” så tänkte jag fundera igenom, vad gör jag egentligen på mitt jobb?
När man anklagas för att göra ett lågproduktivt arbete så är det dags att rannsaka sig själv. I mitt arbete som kirurg med kolorektal inriktning – gör jag och mina kollegor egentligen någon nytta?
Måndagen för oss börjar, som alla dagar, med morgonmöte med rapport från helgen eller natten som varit och diskussioner kring vårdplatser, komplicerade patientfall etc, röntgenrond, följt av rond på avdelningen.
Ronden är till för en bedömning av inneliggande patienter, såväl på avdelningen som om någon ligger på IVA. Det innebär att gå igenom patienternas medicinska behov och läkemedel, att säkerställa att en plan för vården finns och efter behov uppdatera den. Och förstås det självklara, att träffa och undersöka patienter och att handleda och undervisa ST, AT, läkarkandidater och övrig personal bedside.
Efter behov tar vi kontakt med kollegor från andra kliniker, om exempelvis infektions- eller kardiologisk kompetens behövs, eller svarar på frågor från kollegor som ringer och vill ha råd. Halv elva infinner jag mig på multidisciplinär team-konferens där 15-25 patienter med kolorektal cancer bedöms tillsammans med radiolog, onkolog och patolog, för att skräddarsy behandlingen.
Efter lunch mottagning med varierande tid per patient beroende på besökets natur. Ett cancerbesked kan ta längre tid, en hemorrojdbehandling kan gå snabbare. Dagen avslutas med eftermiddagsrond och varannan vecka läkarmöte.
På tisdag och torsdag har vi operationsdagar, med rond innan operationsstart, mellan operationer och efter operationsslut. Ofta kan dessa dagar bli längre än vad schemat säger. På onsdagen och fredagen ytterligare mottagning eller koloskopi utöver rond och ibland ytterligare operationstid.
Efter en vecka där jag själv känner att jag sprungit mellan uppgifter, ibland hoppat över lunchen, och ofta jobbat mer än 40 timmar för att hinna med – hur många patienter har jag då träffat?
Går jag efter beräkningar i den sjuka vården 2.0 så är det endast mottagning och koloskopi som räknas (så länge det inte är en inneliggande patient som koloskoperas). Det kan för mig innebära att jag under en normal vecka enligt statistiken träffat 15-20 patienter, i snitt 3-4/dag.
Det är i alla fall bättre än radiologen som granskar avancerade MR och DT-bilder och hjälper till att ta rätt beslut inför eventuell operation, patologen vars granskning är nödvändig för att ge adekvat behandling och underlag för om exempelvis cytostatika behövs före eller efter operation av cancerpatienterna, narkosläkaren på operation som ser till att patienten är optimerade inför och mår bra under operationen samt säkerställer att smärtlindringen i form av epiduralbedövning postoperativt fungerar och narkosläkaren på IVA som gör allt för att få svårt sjuka patienter att överleva.
Dessa doktorer träffar enligt ovan nämnda statistik nämligen inte en enda patient under hela veckan!
Ja, sjukhusvård kan verkligen inte räknas i antalet mottagningspatienter per läkare. Uppdraget är alldeles för mångfacetterat. Här är det kvaliteten i vården som räknas! Vad ska man annars ha specialiserad sjukvård till?
Mina dagar som kirurg kan innehålla allt från 10-12 patienter på mottagningen plus 5-7 planerade telefonsamtal (ofta pga långa avstånd, tänk vad effektivt och ekonomiskt!) Andra dagar färre när jag opererar, då kanske 1-5. Veckorna när jag rondar upp till 35 per dag. Och på gruppinformation inför bariatrisk kirurgi 25 patienter på en och samma gång! Men som sagt det är inte antalet som räknas i min värld utan vilken kvalité som jag kan erbjuda de som lider av sjukdom.