• 25 oktober 2011
• 2
• AV: Dr Snake

Journalister har de gångna veckorna drevat om drivna sätt att använda våra indrivna skatter. Nämligen att ge dom direkt till de folkvalda.

Att vara politiker är att utsättas för press, skämtar journalisterna triumferande i samband med redovisande av varje nytt smaskigt bostadsbidrag eller reseersättning, oavsett hur länge sen det skedde. Flera partier har lite yrvaket insett att flera av deras partitoppar riskerar tappa ansiktet. Socialdemokraterna har klarat sig bättre, dom riskerar bara tappa Hakan.

Då skulle man ändå tycka att humor är bra för politiken. Att mannen som till exempel gav oss den nya skojiga beteckningen för sambo (alltså placebo – när man bor ihop och inte vet om det) verkligen borde uppskattas efter förtjänst. Men nej, efter de senaste veckornas turbulens om den politiska adeln, biter inte ens humor på de besvikna gräsrötterna. Istället muttras det bittert om det man inte får tänka:

– Det finns ingen heder i Sverige längre, den enda heder som finns idag är hedersmord.

I städer runt om försöker politiker återupprätta det sargade förtroendet genom att sätta upp bemannade valstugor på gator och torg för att riktiga människor ska kunna komma och ställa frågor om vad som egentligen har hänt. Naturligtvis utan att få några svar, men de kan åtminstone komma och klaga av sig, som en förtroendevald så fint uttryckte det i TV.

För vården är det förstås alldeles utmärkt när politiker granskas. Då slipper ju sjukvården undan. Landets alla läkare drar varje morgon en lättnadens suck när morgontidningens huvudrubrik inte rör ämnen som ”Skulle få en höft – vaknade upp med ett knä” eller ”Sökte med sticka i fingret – förlorade hela överkroppen”.

Men en viss oro sprider sig ändå i kåren. Socialstyrelsens hög med outredda klagomål och anmälningar är stor och växande. De äldsta är dessutom alla 2500 fall man fick ta över från HSAN för ett år sen – och som var gamla redan då… Och med ett stadigt inflöde av nya fräscha klagomål har nu högen vuxit till imponerande 7 500 stycken!

En efterfrågesuccé, en tillväxtbransch, säger man stolt på den ansvariga avdelningen inom myndigheten och pekar också förtjust på de minst 35 nya fall som kommer in dagligen. Här gäller förstås inte heller sjukvårdens ojämlika strategi om att sjukast går först, nej här går det i turordning tryggt och fint. Ofta har väl den klagande patienten ändå avlidit och har han det inte så var det väl ändå inte så allvarligt, säger man bekymmerslöst.

Men att det jobbas på i denna myndighetstakt är trots allt inte så fördelaktigt tycker den allt mer oroade läkarkåren. Risken ses som överhängande att patienter, om de tycker att fel begåtts, istället börjar polisanmäla sina läkare i allt högre grad.

Nej, man vill ju verkligen inte att det bristande förtroendet för vården man själv har ska sprida sig, säger man bekymrat.

En väg för att invagga förtroende att man lyssnar kan vara att också landstingen, likt politikerna utan ansikten och hakor, också sätter ut valstugor på gator och torg dit folk kan komma och klaga av sig. Helt enkelt en ny typ av Sjukstuga.

En annan väg är att man på Socialstyrelsen omgående anställer glada unga utredare, inte bara med meritkrav som Rättvisans Riddare och Hämndens Hjälte utan även med media- och TV-vana. De skulle då kunna medverka i både Cold Case och TV3 Efterlyst för att få utredningarna att gå snabbare.

Och man måste också betänka att det inte är lätt att göra rätt om man inte vet hur man gör och en del i det är att läkarna inte får tillräckligt med fortbildning.

Den externa fortbildningen minskar nämligen stadigt för alla specialistläkare visar Läkarförbundet i sin årliga mätning. Men glädjande nog ser man nu första gången att i alla fall internutbildningen istället ökar!

Det känns sannerligen trösterikt för alla oss som snart sitter i fängelse.

Dr Snake