• 01 juni 2018
• 2
• AV: Karin Båtelson

Måns Roséns utredning om den högspecialiserade vården: ”Träning ger färdighet” diskuteras mycket efter SVT:s dokumentär. Den redan tidigare ifrågasatta uppgiften om 500 dödsfall visade sig vara extrapolerad och baserat på tveksamt underlag.

I utredningen angavs vidare en centrering av cirka fem procent och att runt 300-400 diagnoser skulle falla inom definitionen sällsynt, krävande multiprofessionell kompetens och/eller stora investeringar. Fem procent är en enorm mängd sjukvård. Ansvariga på Socialstyrelsen har nu insett att det är orealistiskt i detta skede och man siktar istället på 1-1,5 procent och drygt 100-150 diagnoser. Det är klokt. Många av diagnoserna är å andra sidan så sällsynta att de bör centraliseras i ett nordiskt samarbete, inte bara med våra 10 miljoner invånare.

Utredningsgången i Roséns utredning är bra. Sakkunniggrupper som ska identifiera dels diagnoser, dels hur många olika platser som kommer att krävas, därefter ansökan från intresserade landsting och sedan beslut i en nationell sammansatt nämnd. Men det kräver dels att specialitetsföreningarna är en självklar del i arbetet med urvalet, dels en snabb process eftersom en viss kohandel måste ske mellan politikerna, och det är då bra att ha lite val på bordet. Risken för by-politik då man bara värnar sina egna sjukhus är annars en risk som framförs av vissa ledamöter i den nuvarande rikssjukvårdsnämnden.

Parallellt med detta arbete, skrämda av det stora antalet dödsfall, har den regionala omställningen av cancerkirurgi till färre platser skett. Här räknar man enbart volym i enlighet med ”Träning ger färdighet” och inte alls tidigare kvalitet. Detta trots att forskare hävdar att 10-15 operationer per år räcker för god kvalitet, förutsatt att man har hög aktivitet på andra kirurgiskt närliggande ingrepp, är en skicklig kirurg med kompetenta medarbetare.

RCC (regionala cancercentra) har åstadkommit en bra utveckling med standardiserade vårdförlopp även om kritik finns om undanträngningseffekter och att tid till åtgärd ofta borde vara kortare för patientens skull. Men när vi nu ser längre väntetider till canceroperationer är det dags att dra i handbromsen. Att starta med långa köer inför sommaren är förfärligt. Man bör återgå till att utnyttja de mindre sjukhus som redovisat bra kvalitet innan den kompetensen försvinner och skingras. Med redovisning av faktiska väntetider öppet, och inte bara som nu inom eller utanför vårdgarantin, så skulle beslutande politiker få underlag att ändra ett beslut som nu ser ut att gå ut över patienterna.

När det gäller akutsjukhusens framtid måste det planeras med ett nationellt perspektiv. Det kan inte styras av landstingsgränser, lokal ekonomi eller politik. Målet är ju att alla medborgare ska ha rimligt jämlik åtkomst till ett fungerande akutsjukhus. Den så kallade ”Golden hour” gäller för trauma (även om inte 60 minuter är hugget i sten så är tiden kort som man har på sig) och det gäller också för många andra medicinska diagnoser. Helikoptrar kan inte flyga i dimma eller storm, då många olyckor sker. Även ambulanser har svårt och kan inte upprätthålla säkerhet vid långa transporter. Enligt dagspress har fyra dödsfall anmälts till IVO efter nedläggning av akutkirurgi och akutortopedi i Sollefteå och flera läkare hävdar att ytterligare ett antal dödsfall har skett.

Sjukhusläkarna har hela tiden påpekat risken med Måns Roséns utredning – att inte kasta ut barnet med badvattnet och centralisera för mycket så att kompetens och kapacitet inte blir tillräckligt lokalt. Vi vill inte heller att en självklar och bra nationell ambition att centrera det mest sällsynta och mest resurskrävande förhindrar en bra vård av det som drabbar flest, det vill säga mer vanliga sjukdomar och trauman.

Myndigheten för Vårdanalys har i uppdrag fram till december 2018 att utreda ”Akutsjukvårdens organisation och planering” som ska presenteras i december 2018. Även Anna Nergårdh har i tillgänglighetsuppdrag fått med akutsjukhusens framtid. Vi ser fram emot båda dess utredningar och sedan en bra och evidensbaserad diskussion.