Sagan om den lilla förhandlaren
Dom som den lilla förhandlaren skulle förhandla för var ju läkare och de som skulle förhandlas mot var ju också läkare, vilket kändes tryggt och bra.
Att vården ska fungera på bästa sätt är nämligen en gemensam värdegrund för oss, förklarade den lilla förhandlaren för sin man som var civilekonom och privatanställd och alltså inget begrep.
Den lilla förhandlaren var läkare med gedigen fackutbildning men hade också genom sin välvilliga chef fått gå olika chefskurser för att förkovra sig. På chefskurserna fick man ofta höra att läkarkåren var svårstyrd och besvärlig vilket den lilla förhandlaren tyckte var tjatigt.
Man fick också ofta höra att man minsann inte blev en bra chef bara för att man var läkare, vilket den lilla förhandlaren kunde hålla med om, men den lilla förhandlaren brukade poängtera att man blir baske mig inte heller garanterat en dålig chef heller!
Den lilla förhandlaren irriterades däremot ofta av trumpetandet från sjukhusledningar att det var ett problem att cheferna ansåg sig lojala mot patienter och inte bara mot ledningen. Detta tyckte faktiskt den lilla förhandlaren var i tingens ordning men så var hon inte bara lite liten utan också lite naiv.
Danskavaljeren kände sig trampad på tårna
Nu satt då den lilla förhandlaren förväntansfull inför sin första förhandling. Första chefen var en kollega som den lilla förhandlaren nyligen träffat på en middag hos en gemensam bekant i den lilla staden. Då hade de båda både skålat och dansat. Men nu betedde sig denne man istället både buffligt och nervöst.
Han bläddrade irriterat i lönelistorna medan förklädet från personalavdelningen hela tiden fick hjälpa honom att bläddra rätt. Förklaringen till varför han var så irriterad var att han fått en ännu mindre påse pengar att fördela än övriga chefer.
Men då den lilla förhandlaren försiktigt frågade vad han tänkt göra åt saken, blev han arg istället och sa att jag får vad jag får. Det var ju tråkigt, tänkte den lilla förhandlaren men ursäktade honom med att han var både trött och gammal.
Nästa chef var istället pigg och ny. Han ville ha mycket pengar till sina medarbetare pga stundande pensionsavgångar och svårigheter med nyrekrytering.
”Läkare är som vilda katter”
Hans personalmänniska höll emot, hon hade ju ansvar för budgeten tyckte hon. Dessutom hade hon gått kurs och fått lära sig att läkare är som vilda katter och att nya chefer är vildast av alla.
Så därför pratade hon hela tiden vildakattspråk med den nya chefen. Uttryck som att nu får du nog dra in klorna, eller dig får vi allt ta i nackskinnet var flitigt förekommande. I slutet sa personalmatten ursäktande till den nu lite förvånade lilla förhandlaren att den nye chefen ännu inte hunnit bli rumsren…
Sen kom en rad chefer med olika glada infallsvinklar. Nån tyckte det var onödigt med utvecklingssamtal, nån tyckte det var onödigt med förhandlingar, nån tyckte det var trevligt att träffa sitt fack en stund, nån ville helt ändra lönebildningen på sin klinik till personalavdelningens förtvivlan.
Många åsikter dryftades och på det hela så var det ganska trevligt och visst fanns det mycket gemensamma värderingar kände den lilla förhandlaren och var så glad och nöjd med sin dag och sina medlemmar på andra sidan bordet. Den lilla förhandlaren tyckte förstås att alla fått för lite pengar men det ligger ju i sakens natur, erkände den lilla förhandlaren storsint för sig själv, inför det sista samtalet.
Den chefen visade sig glädjande nog vara ett före detta klinkombud, men innan den lilla förhandlaren hann gratulera lutade sig personen i fråga fram över den lilla förhandlaren och sa djupt:
Jo, du nu har jag gått över till den ONDA sidan…
Den lilla förhandlaren missuppfattade först och trodde att personen hade fått ont någonstans och därmed blivit patient men insåg strax sitt misstag.
Jaha, tänkte den lilla förhandlaren plötslig sorgsen. Om inte ens våra före detta klinikombud tycker att vi läkare har ett gemensamt mål då kanske det är jag som är för blåögd ändå.
Eller, tröstade sig den lilla förhandlaren sedan med hoppet strax vaknande igen, så har den nye chefen säkert redan gått en chefskurs.
Dr Snake
