• 07 juni 2010
• 5
• AV: Dr Snake

Allt är föränderligt och dyrare skulle man kunna tro när man läser vad journalister skriver i dagspress. Med ett undantag. Sjukvården, med läkarna i spetsen, beskrivs som evigt  beständig och oföränderlig!

Och visst har läkaryrket tydliga etiska regler och riktlinjer att efterleva sedan urminnes tider. Till och med så långt tillbaka som före mobiltelefonernas tid, på den tiden en app fortfarande var en diagnos.

Men man får inte glömma bort att komma ihåg, som politiker brukar säga, att reglerna rörande läkaryrket också är satt i ständig modernisering i takt med utveckling och kunskap.

På 80-talet var man en bra doktor om man inte kastade knivar på operation och på 90-talet var man en bra doktor om man log. Idag är men en bra doktor om man gör det andra yrkesgrupper ska göra.

Sjukvården har tidigare också präglats av korta beslutsvägar och stor personkännedom vilket underlättade arbetet. Ett exempel är att när vissa läkare var i tjänst så visste personalen att det var lika bra att direkt stämpla upp patienternas dödsbevis. Härifrån kommer nog uttrycket stämpling till mord.

Idag har personkännedom delvis gått förlorad i takt med att organisationerna vuxit och inte stämplar man heller längre, förutom flextiden som dock inte heller stämplas utan sköts via datorer och därmed ändå fortfarande kan ses som en typ av terminalvård.

(Just arbetstiden har också journalister återkommit till under våren när det gäller läkarna. Kanske för att de har sina journalistriktlinjer – ”väcka, oroa och förarga”.  Men detta förvirrar bara läkarkåren som ju tror att detta motto är sjuksköterskornas.)

Nåväl läkarkårens stolta inställning i vår föränderliga tid är den med framåtsträvarens optimism i kombination med vetenskap och beprövad erfarenhet: ”Det var inte bättre förr, men det är sämre nu”.

Det finns dock många exempel på beundransvärt korta beslutsvägar även i dag inom sjukvården.
Se bara på Uppsala som fick tio miljoner till en lättvårdsakut när en politiker fick vänta några timmar på akuten efter att ha brutit armen på sig själv.

Ambitionen med likabehandlingsplaner, (inte att blanda ihop med likbehandlings­planer!)  och likriktning har också ökat och fått stort genomslag. Om någon hittar ett riktigt dåligt sätt sätt att arbeta på, så sprider man det direkt till andra delar av landet.

Vårdvalet i Västra Götalandsregionen är också ett tecken på korta beslutsvägar. Kreativ avtals­tolkning och överraskande dynamik i hyror och ersättningsnivåer har skapat en härlig flexibilitet för alla nystartade vårdcentraler.

Personal har anställts för att omedelbart erbjudas att sägas upp. Det har funnits obegränsade möjligheter för alla vårdcentraler att gå ihop eller gå upp i rök.

Allt detta har förstås medfört en rad positiva effekter i form av ökad HR-kompetens och utvidgade personliga nätverk konstaterar man förtjust på förvaltningsledningarna.

Även patienterna gläds åt de stimulerande effekterna. En man som hade fått en tid till sin nya vårdcentral upptäckte när han kom dit att varken doktor eller vårdcentral fanns kvar på den aktuella adressen. Inte ens byggnaden fanns kvar.

Patienten, som istället hänvisades till en vård­central i centrala stan, konstaterade imponerat att regionen verkligen gjort allvar av sitt motto ”Patienten i centrum”.