• 06 april 2009
• 1
• AV: Dr Snake

Centraliseringen har nu medfört ett nytt problem för den redan hårt prövade personalen på sjukhusen. Inköpsorganisationerna har fler nivåer och människor än det gamla Sovjet, och när beslut till slut fattas så har frågan hunnit så långt ifrån verksamheten i både i tid och rum att syftet kan vara bortglömt.

Med mottot billigast är bäst byter man friskt ut material och förbrukningsartiklar i takt med att olika gigantiska upphandlingar lyckas pressa priserna.

Nu är det nya engångshandskar som är på allas läppar, där de ju absolut inte ska vara. En av sorterna är gummifri vilket är en god tanke för allergiska personer både i och utanför handskarna. Dom är dessutom extremt hållbara vilket är bra både vid risk för blodsmitta och för att man nu anser det fullständigt bevisat att läkare aldrig tvättar händerna.

Tyvärr är handskarna behäftade med en del nackdelar vilket något förtar fördelarna. Modellen är tex utformad med så långa fingrar att de passar utmärkt bara om man har kromosomrubbning (typ Marfans syndrom). För alla utan denna kromosomtyp blir det en liten överhängande handskbit, som en behållare, längst fram på varje finger. Detta gör att de påminner starkt om en annan tingest med ett helt annat preventivt syfte. Dock är de ju som sagt inte av gummi.

Fördelen att fastna med dessa extremt hållbara handskar i en drillborr under operation är mindre. På en bråkdels sekund har man svischat upp inte bara den överhängande handskbiten utan även fingrar och kirurg vilket onekligen skapat en viss spänning under operationerna på det senaste. Visst är det billigare att inte operera patienter, men en fingerlös kirurg måste ju inte bara sälja sitt piano, utan kräver ju också lite fördyrande omskolning.

Förklaringen till hållfastheten är delvis att de är så tjocka så att Wettex-folket blånar av avundsjuka. Och även om tex ortopeder vanligen ägnar sig åt grottkirurgi (citat av ortoped) så gillar dom inte diska (citat av ortoped!) och behöver ibland också känna vad dom håller på med. Alltså ”även en ortoped vill i vissa lägen känna sin patient”(citat av ortoped sic! sic!).

I samband med byte till diskhandskarna kom också den supertunna sorten. Man tänkte nog att en tjock och en tunn variant kompletterar varann så det statistiskt blir ganska lagom. Den supertunna går mestadels sönder direkt då man tar på sig dom. Detta är dock en avsevärd fördel mot att de går sönder först efter stund, dvs då man är inne i patienten, vilket av de flesta anses vara ett sämre alternativ.

Det finns även en lila sort som är så finurligt konstruerad att när man försöker ta ur ett par ur förpackningen rasar minst sju par till ut på golvet och får omedelbart slängas. Genialisk affärside. Förklaringen kommer med det par man sen får på sig för de är täckta med intorkad frisyrgelé vilket inte upplevs ändamålsenligt. Ytterligare andra har så stor storleksskillnad mellan de tre enda befintliga storlekarna att det bara är ett fåtal personer som dom överhuvudtaget passar, och oavsett storlek så sluter de inte tätt runt handleden.

I Västra Götalandsregionen har personalen nu i alla fall funnit en utväg att komma förbi problemet. En utförlig motivering skickas i tre exemplar till högste ekonomichefen inom ens divison med bön om att få använda de handskar som fanns innan och som alltid fugerat bra. Har man sen en strålande tur och en välvillig ekonomichef kan man erhålla en personligt dispens och får använda de gamla handskarna!
De handskar som sen beställs är personliga och skall förvaras i låst skåp för att förhindra illegal försäljning eller att man helt sonika delar med sig till desperata kollegor.

Så om ni ser läkare som står och viskar i kulvertar och bakom pelare om handskar till salu, så är det sannolikt sådana dom har kommit över tack vare den åtråvärda dispensen. Och kommer ni själv över ett parti dylika dyrgripar – för patienternas skull – dela med er!
Läkarförbundet har också uppmärksammat problemet och kommer att starta en underavdelning och erbjuda medlemmar en ny möjlighet – att gå in i Handskfacket.

Dr Snake