Krönika: COVID-19

”Det hjälper inte att stänga in hela befolkningen”

Vi har suttit här i fyra veckor, skolorna har varit stängda i fem veckor, medan smittade och döda inte minskar alls. Det ger knappast en känsla av att karantänen fungerar. Och hur ska det bli när vi kommer ut och viruset börjar cirkulera oss emellan igen? Det skriver frilansjournalisten Kristina Wallin, som själv sitter i karantän i Empoli.

Jag smyger längsmed vinrankorna och håller ett öga på grusvägen nedanför. För att få min dagliga motion, utan att gå på vägen där någon patrull kan se mig och ge mig böter, traskar jag rad efter rad i vindruvsodlingen, fram och tillbaka, alltid med alla sinnen på helspänn för att vara beredd att gömma mig.

Överdrivet? Nej, häromdagen fick två tjejer böter alldeles i närheten av oss, mitt ute på landet, för att de cyklade längre än 200 meter från sin bostad. Poliserna varnade dem för att det i fortsättningen kommer att bli kontroller även på våra grusvägar, där vi få grannar tills nu vandrat runt och hållit oss på avstånd från varandra.

Detta är Italien i april 2020. Jag anser mig ändå vara lyckligt lottad, för jag kan i alla fall komma ut, även om det innebär ganska mycket stress. Mina vänner i städerna sitter instängda sedan tre veckor tillbaka, och får bara gå utanför dörren för att åka och handla. Inte ens barnen har rätt till lite utetid, men regeringen har nu klarlagt att ett barn får följa med en förälder till affären, hur det nu kan vara bättre för hälsan än en rejäl promenad.

Mina vänner i städerna sitter instängda sedan tre veckor tillbaka, och får bara gå utanför dörren för att åka och handla

Att vi går ut och går ska tydligen öka smittorisken, som om vi lämnade spår av virus och död efter oss. Att vi i stället sitter inne, framför datorn eller teven och tröstäter, ska enligt myndigheterna öka folkhälsan här i landet. Kassörskan berättade att hennes man, som nyligen har haft infarkt, har fått tillstånd att ta en rejäl promenad en gång i veckan. Risken att han blir smittad är kanske låg just nu, men jag antar att risken för att han får en ny infarkt är flerdubbelt högre än om han hade friheten att röra på sig.

Varför så många dör i Italien är en intressant fråga. Det finns flera teorier om det, men de flesta är överens om att det finns två huvudorsaker. Först och främst att smittan kom in på sjukhus och äldreboende snabbt. När de första patienterna kom tog det tid innan läkarna insåg att det var covid19 och sedan började de smittade flyttas runt på olika sjukhus i regionen, vilket visade sig vara ett bra sätt att garantera att viruset kunde sprida sig rejält.

Sedan har vi problemet med att de äldre inte alls isolerades här nere. Snarare tvärtom. Ingen myndighet har gått ut tydligt med att 70-plusarna bör stanna hemma och låta andra handla åt dem, eller att det inte är lämpligt att träffa farmor även om hon bor i huset bredvid, som det ofta är här nere, och du kan gå dit utan att bli sedd från gatan och riskera böter.
Affärerna är fortfarande fulla av äldre som glatt handlar själva mitt ibland folk. När skolorna stängdes lämnades barnen med sina far- och morföräldrar. Jag har flera exempel omkring mig, där flera 70+ fortfarande tar emot barnbarnen varje dag eftersom föräldrarna måste fortsätta jobba.

Jag har flera exempel omkring mig, där flera 70+ fortfarande tar emot barnbarnen varje dag eftersom föräldrarna måste fortsätta jobba.

En god vän tog med sig sin 90-årige pappa till sjukhuset för en rutinkontroll förra veckan, fast det var överfullt av viruspatienter.
Dessutom är de äldre här nere sjukare än i andra länder. Medan medelåldern när man börjar få ålderskrämpor är 72 år i Sverige, är den 61 år här i Italien. De flesta av dessa personer har fler än tre sjukdomar som de reglerar med mediciner. 85 procent av de döda är över 70 år och har fler än två underliggande hälsoproblem.

Närmare tio tusen personer från sjukvården har smittats, och antalet läkare som dött närmar sig hundra, men ungefär en tredjedel var redan i pension. Av de övriga var de flesta som smittats på jobbet husläkare, som besökt sina patienter i hemmen utan ordentliga skydd. Väldigt få har arbetat med de smittade på sjukhus. Den yngste döde läkaren var 49 år, men nästan alla var över 60 år.

…de flesta som smittats på jobbet husläkare, som besökt sina patienter i hemmen utan ordentliga skydd.

Även om nu alla de som arbetar med bekräftade covid19-patienter har skyddskläder, håller hygienreglerna på de italienska sjukhusen inte alls samma standard som på andra ställen. Innan utbrottet var det ovanligt med handsprit på varje rum, patienterna har med sig egna kläder och läkarna byter sällan om utan har en vit rock över sina vanliga kläder. Undersökningar visar att ventilationssystemen på de flesta sjukhus är under all kritik.

Så det kan finnas massor av anledningar till att viruset spridit sig så snabbt och att det har skördat så många liv här i Italien. Det enda som känns helt säkert är att det inte hjälper att stänga in hela befolkningen och stoppa upp ett land.

Vi har suttit här i fyra veckor, skolorna har varit stängda i fem veckor, medan smittade och döda inte minskar alls. Det ger knappast en känsla av att karantänen fungerar. Och hur ska det bli när vi kommer ut och viruset börjar cirkulera oss emellan igen?

Det enda jag hoppas på är att det redan gått laget runt innan de stängde in oss, för vi har snart inget immunförsvar kvar. Om viruset går till attack då kan situationen lätt bli ännu värre än nu.

Vi vet fortfarande inte när karan­tänen kommer att ta slut, bara att det inte blir den närmaste månaden. Frågan är hur vi föräldrar ensamma ska kunna hantera barn och ungdomar som hela tiden riskerar att hamna i djupa depressioner. Och min värsta mardröm är en stekhet sommar här nere, utan att kunna åka någonstans och utan att ha träffat någon förutom mina söner på månader.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Sjukhusläkaren

Nyheter, debatter & reportage från sjukhusvärlden

Prenumerera