Krönikor
Det här med förtur för småbarnsföräldrar
Är det orättvist att föräldrar får förtur till att välja undervisningssjukhus? Det tycker en del av mina kursare som riskerar att bli placerade någon annanstans än där de vill vara. Om de ändå visste hur mycket frihet de har som vi småbarnsföräldrar saknar.
Nu har vi fått välja sjukhus för andra och sista gången på läkarprogrammet. Det var väldigt många alternativ att välja mellan: 1a och 1b (KS Solna som bas), 2a, 2b, 2c (Danderyds sjukhus som bas), 3a, 3b (KS Huddinge som bas ), 4a och 4b (SÖS som bas). Som småbarnsförälder vet jag att jag har förtur, så med all sannolikhet får jag mitt första alternativ. Jag skulle teoretiskt sett gärna lämna det åt slumpen var jag hamnar. Låta ödet placera mig. Men samtidigt är jag glad att jag har förmånen att få välja. Det är trots allt skillnad på att ha eller inte ha småbarn. När jag var 26 år fick jag ett jobb i Västerås. Jag tog bussen 06:15 varje morgon från Stockholmsförorten för att hinna till morgonmötet kl 8:30. Jag försökte hinna med 17:25-tåget efter jobbet så att jag var hemma till 19. När jag blev gravid några år senare sa chefen ”du kommer inte tillbaka sen va?”. Jag förstod inte vad han menade. ”Jo, det tänkte jag”, sade jag. Han harklade sig och sa: ”Med tanke på bebisen och så”. Han fick rätt. Jag kom inte tillbaka.
Småbarnsåren är jäkligt speciella. Innan man fått barn själv är det nog svårt att förstå. Jag begrep inte varför mina mediekollegor med småbarn kom in till jobbet sent vissa dagar, jobbade själva på sina rum utan att komma på fikapaus och sedan försvann någon gång vid tre eller halv fyra. Brydde de sig inte om sina karriärer? Hade de tappat glöden? Själv jobbade jag över flera timmar i veckan. Nu förstår jag dem bättre. Den här uppsatsterminen har jag kunnat lämna mina barn senare och hämta dem tidigare än jag kunnat göra andra terminer. Jag har tagit igen de förlorade arbetstimmarna genom att skriva på kvällar, helger och när barnen har varit iväg. Det har känts bra i föräldrahjärtat. Jag förstår nu varför många som har möjlighet väljer att gå ner i arbetstid under småbarnsåren.
För att återgå till sjukhusvalet och föräldraförturen. Jag skulle, även om jag ville, inte kunna ta mig till ett sjukhus eller en klinik norr om stan en hel termin utan att det blev väldigt besvärligt för min familj. Det skulle kanske gå, men min mans jobb skulle bli lidande om han behövde lämna barnen i förskolan/skolan varje dag.
De som är i 20-årsåldern och inte har barn har många andra fördelar som vi inte lika lätt kan utnyttja. De kan gå extra pass och jourer på sjukhusen eller vara kvar längre på klinik eller operation om något intressant händer. De kan plugga fler timmar i veckan. De kan visa framfötterna på ett annat sätt. Jag tror inte att det är en slump att de fyra senaste studenterna som har fått SÖS stipendium för särskilt framstående insatser under kirurgterminen alla har varit i 20-årsåldern och inte haft barn.
De senaste sex åren har jag varit småbarnsmamma. Jag kommer att vara det i cirka tre, fyra år till. Lagom till AT och ST kommer jag att ha barn som själva kan ta sig till och från skolan, aktiviteter och kompisar. Då kommer i stället många av de yngre klassen att ha småbarn. De kommer ha rätt att jobba deltid, slippa jourer när de är gravida och ha andra förmåner som jag inte kommer att ha. Jag kommer å andra sidan att kunna ta en extra jour här eller där, sitta kvar om det behövs och på andra sätt visa framfötterna. Så var inte bittra på oss småbarnsföräldrar, ni yngre kursare. Det jämnar ut sig i längden.
Förresten har min ursprungsklass, vt-10, nu gått klart läkarprogrammet! Så kul att se alla glada festbilder på Facebook. Grattis till er!
