"Vi har nått ett läge av acceptans, där man förstår att det är så det är och man får gilla läget. Man skojar om att man måste vara frisk för att orka vara sjuk. Vi behöver sjukhusledare som vägrar acceptera den typen av väntetider, eller bristande tillgång till vård, och som slåss för att förändra verksamheten istället för att slåss för att slippa viten", skriver Elin Karlsson, ordförande för Sjukhusläkarna, i sin ledare.

• 10 juni 2024
• 1
• AV: Elin Karlsson

Det finns uppenbara vita fläckar på Sverigekartan när det gäller tillgång till vård. DN har nyligen rapporterat om registerforskning utförd av Erika Studahl, ST-läkare i anestesi i Skellefteå, där man ser att det är större risk att dö i stroke och hjärtinfarkt om man bor i norra Sverige. 2022 tog det där mer än dubbelt så lång tid för strokepatienter att komma till behandling med trombektomi, med konsekvensen men för livet för många. Norra Sverige präglas av långa avstånd, osäkra transportvägar och det är ofta svårt att använda ambulanshelikopter vid hårt väder.

En fasansfull historia som Aftonbladet nyligen rapporterat om är 42-åriga Pär Eriksson som med pågående hjärtinfarkt blev uppmanad att köra sex mil till sjukhus. Han tog sig hem och föll ihop, där sambo och barn genomförde HLR i väntan på hjälp. Historien slutar inte där – när ambulans till slut kom blev de på grund av vårdplatsbrist nekade att komma till Norrlands universitetssjukhus, närmaste sjukhus med livräddande behandling, utan fick åka en längre sträcka till Sundsvalls sjukhus. Det här visar brister i tillgång till sjukvård på en nivå som är fullkomligt oacceptabel och inte värdigt Sverige.

I storstadsområdena då, där statistiken visar att befolkningen i snitt är friskare och konsumerar mer vård än i norra delar av landet? Där bör det väl funka utmärkt också när man blir allvarligt sjuk? Flera bekanta har släktingar som behövt inneliggande sjukvård vid akut sjukdom. De vittnar om sköra äldre som får vänta upp mot 30 timmar på akuten utan mat. Det leder till att patienterna kommer till avdelningen i sämre skick än när de kom till akuten.

Vi har nått ett läge av acceptans, där man förstår att det är så det är och man får gilla läget. Man skojar om att man måste vara frisk för att orka vara sjuk. Vi behöver sjukhusledare som vägrar acceptera den typen av väntetider, eller bristande tillgång till vård, och som slåss för att förändra verksamheten istället för att slåss för att slippa viten. Vi har dessutom en sjukvård med fortbildningsskuld, personalflykt, och en fragmentiserad vård utan kontinuitet. Vi har en ständigt svår vårdplatsbrist samt en ojämlik vård över landet.

Vi har nått ett läge av acceptans, där man förstår att det är så det är och man får gilla läget. Elin Karlsson, ordförande Sjukhusläkarna

Regionerna saknar fortfarande strategier att hjälpa varandra över regiongränserna. Det är inte konstigt. Systemet är uppbyggt så att regionledningarna ska skydda sina medborgare, men utan ansvar för att följa hälso- och sjukvårdslagens krav på en jämlik vård över landet eller att tillgodose vård till grannregionernas invånare. Folkmängd och skatteunderlag varierar stort mellan regionerna och behoven överstiger vida resurserna.

Vårdgarantin som ska säkerställa tillgång till jämlik hälso- och sjukvård i tid följs inte. Så trots att den är lagstadgad bryter regionerna mot lagen dagligen utan några som helst konsekvenser för de styrande – patienterna och professionen betalar priset. Andelen patienter som får vård enligt vårdgarantin minskar hela tiden. Regionerna med SKR i förgrunden har inte skapat förutsättningar för en jämlik vård eller en hållbar arbetsmiljö med säkerställd utbildning, fortbildning och forskning för dagens och morgondagens patienter. Trots detta fungerar vården någorlunda och utvecklas tack vare professionens driv.

Man lovade vitt och brett efter pandemin att ta tillvara på förändringskraften från professionen – det löftet har fram tills nu ekat tomt. Det är uppenbart att vi behöver förändringar, vi behöver en ökad nationell styrning och en förbättrad samordning. Vi behöver sjukvårdshuvudmän som tar ansvar.

Vi behöver sjukvårdshuvudmän som tar ansvar. Elin Karlsson

Vi behöver få möjlighet att leverera bästa möjliga sjukvård – det skapar arbetsglädje. Det är därför med stor glädje jag tagit del av de nya direktiven till en vårdgarantiutredning som nyligen presenterades av sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson. Målet är att ta fram en ny vårdgaranti med kortare tidsgränser som utgår från patientens behov, att beta av köer samt att säkerställa kontinuitet med fast läkare inom specialistvården, det vi brukar kalla PAL – patientansvarig läkare. En särskild utredare med ett stort och viktigt uppdrag ska utses.

Vi är mycket tacksamma över löftet om utredningen – helt i linje med vad Sjukhusläkarna ser att vården behöver. Vi kommer att följa arbetet noga, det är av största vikt att den leder till faktiska förändringar som skapar förutsättningar och krav på en korrekt dimensionerad sjukvård där vi läkare kan ge bästa möjliga vård efter behov i rätt tid och bibehålla kontinuitet till våra patienter. Utredningen ger oss viss framtidstro. Ska vi ha en möjlig chans att få ordning på vården så måste vi på allvar satsa på professionalismens återtåg – sjukvård är ett kunskapsintensivt område där ständiga uppdateringar och förändringar krävs – som endast kan ske med experter på verksamheten i ledning.

En nationell tydlig samordning kommer krävas i kombination med ökad professionell autonomi. Sjukvården behöver ingen generell chefs- och ledarkompetens, då personer utan genuin insikt i verksamheten styr. Sjukvården behöver medicinsk kompetens i ledningen – allt annat är ett slöseri av ekonomiska resurser och försämrar möjlighet till en god arbetsmiljö med möjlighet att påverka för patienternas bästa. Och det är just nu, när erfarenheterna från pandemin fortfarande finns kvar i minnet – hur man med ökad professionell autonomi och ett tydligt medicinskt ledarskap fick det att fungera – som vi, om vi får möjligheten, har en god chans att skapa morgondagens sjukvård.