Nu har många av mina kursare och ursprungliga AT-kollegor antingen fått eller börjat närma sig sin legitimation. Vi hamnar ofta i diskussioner om vad vi ska göra sen.

• 20 december 2019
• 2
• AV: Christine Takami Lageborn

En del vill återgå till samma specialitet som de vikarierade inom före AT. Några funderar på helomvändningar. En del som blivit föräldrar tvekar inför att välja de jourtunga specialiteter som de hade tänkt sig tidigare. Några av oss vet fortfarande inte och flera av oss känner uppgivenhet över vad varslen på tre Stockholmssjukhus innebär för våra valmöjligheter.

Som blivande ST-läkare har vi 44 olika specialiteter att välja mellan. Hur gjorde alla ni som är specialister för att välja? Och hur bör vi göra? Jag skrev en krönika på detta tema för tre år sedan. Bland dem som kommenterat finns en lungläkare som rekommenderar att vi väljer en specialitet som vi brinner för. Han betonar vikten av att jourtunga specialiteter måste säkerställa en sund arbetsmiljö. Och han avslutar sitt inlägg med att skriva: ”Brinner man för sin verksamhet har man naturligtvis större stresstålighet och risken för sjukskrivning minskar”.
Väljer de flesta den specialitet som de brinner för? Eller finns det andra faktorer som väger tyngre? Och finns det en könsskillnad i detta? Skulle verkligen specialiteter som neurokirurgi eller thoraxkirurgi vara så mansdominerade om det bara var intresse för specialiteten som styrde vilka som söker sig dit?

I somras läste jag en artikel som handlade om att man vid val av yrke inte ska fokusera på vad man vill jobba med utan på hur man vill att ens fritid ska se ut. Drömmer man om lediga helger och kvällar, flexibla arbetstider och deltidsmöjligheter går vissa specialiteter bort. Men om man vill bli bli kirurg, ortoped, gynekolog, internmedicinare, narkosläkare, akutläkare eller pediatriker får man helt enkelt godta att fritiden till stor del får anpassas efter jobbet och inte tvärtom.

Alla kanske inte brinner så starkt för en enda specialitet och i så fall har jag fått tipset att man ska stanna där man trivs. Jag hörde om en AT-kollega som inför sitt ST-val intervjuade erfarna kollegor inom olika specialiteter om hur de trivdes på jobbet. Det visade sig att radiologerna trivdes bäst, och det var där hen hamnade.

I bästa fall sammanfaller ju den specialitet som man brinner för med den där man trivs och den där man dessutom kan ha en någorlunda välfungerande fritid. Jag har en AT-kollega som gång på gång får påpeka att hon faktiskt vill bli allmänläkare, inte för att slippa jourer utan för att det är den specialitet som hon brinner för.

Som forskar-AT har jag fortfarande tid på mig att fundera på var jag ska söka ST sen. Det är mycket som är både roligt och trevligt och några lockar dessutom på grund av arbetsvillkoren. Ska jag ska välja en specialitet som jag brinner för så är valet inte så svårt. Men vi får se vad som i slutänden väger tyngst.