• 16 december 2016
• 0
• AV: Elin Karlsson

Svensk hälso- och sjukvård fortsätter att dras med stora problem i form av personalflykt och i kölvattnet en vårdplatsbrist som på många håll bara blir värre och värre. Trots att problematiken är välkänd, utbredd och en allvarlig patientsäkerhetsrisk så lyser nytänkandet med sin frånvaro. Krasst kan man ifrågasätta hur långt det får gå och hur illa en verksamhet får skötas innan huvudmännen ställs till svars.

Karin Båtelson föreslog i en ledare i Sjukhusläkaren 2014 införandet av ett personalflyktstak och ett förlusttak. Så har som bekant inte skett, utan istället har fokus bland annat varit på att stoppa vinsterna i välfärden. Visst ger misstanken om att miljarder av offentliga medel skulle försvinna i fickorna på privata vård­givare en dålig smak i munnen. Men det tillhör de absoluta undantagen. De flesta privata vårdbolag har låga vinstmarginaler långt ifrån skatteparadis och jetset-liv.

Läs mer: Vården behöver ett förlusttak

I detta nummer granskas välfärdsutredningen. Den används frekvent i den politiska debatten, men kritikerna är många. Välfärdsforskaren Henrik Jordahl ser det som ett missbruk av utredningsväsendet att utreda hur vinster kan begränsas istället för att förutsättningslöst utreda huruvida begränsningen behövs.

Något som också ifrågasätts är beräkningsmodellen som används, där man i det kapital som vinstprocenten uträknas från inte tar med helheten, vilket ger falskt för höga övervinster. Att kunna spara pengar i företaget är en nödvändighet för att kunna göra större investeringar på sikt, exempelvis för att spara till dyr medicinteknisk utrustning, men utredningen föreslår tyvärr begränsningar av de möjligheterna. Små privata vårdgivare drabbas, då de till skillnad från landstingen inte kan lösa behov av investeringar med att gå minus.

Man kan fundera kring drivkraften att arbeta privat. Det är sällan ekonomin som nämns. Ortopeden Tomas Andersson berättar om hur han tog klivet från landstinget när han tröttnade på krångliga beslutsvägar och en arbetssituation som inte kändes möjlig att påverka. Han ser stora svårigheter att kunna fortsätta driva sin verksamhet om välfärdsutredningens förslag går igenom. Farhågan delas av andra privata vårdgivare.

Läs mer: ”Vi skulle tyna bort om utredningens vinsttak går igenom”

Vi anser att svensk sjukvård behöver en mångfald av vårdgivare för att fungera optimalt. Att enbart titta på driftsform och komma med begränsningar såsom i välfärdsutredningen är fel väg att gå. Det är snarare dags att börja titta på kvaliteten på sjukvården som levereras. Nyckelfaktorer som kontinuitet, tillgänglighet, fortbildningsmöjligheter, personal- och patientnöjdhet borde lyftas och premieras.

Vidare ska man självklart inte behöva starta eget för att kunna påverka vården till det bättre. Inom landstingstyrd verksamhet måste man på många håll bli bättre på att låta det verksamhetsnära ledarskapet få genomdriva förändringar och fånga upp och sprida goda idéer. Det politiska mantrat ”låt proffsen vara proffs” måste tas från ord till handling, och nyckeln är att lyssna på professionen.

***

Vi fortsätter att följa den svenska kardiologen Fikru Maru som sitter i fångenskap i Etiopien sedan 3,5 år. Han har nu fastnat i en Kafka-liknande process. Efter att ha suttit häktad under urusla förhållanden, och under tiden ådragit sig en pneumothorax som kräver kirurgisk åtgärd valde Fikru att helt avstå från att försvara sig för att få en dom och komma vidare. Mardrömmen slutade inte där, Fikru Maru är nu anklagad för att ha varit delaktig i en fängelsebrand, vilket klassas som terrorbrott. Att han var på sjukhus för behandling av sin pneumo­thorax när branden utbröt förklarar man som iscensatt, han skall medvetet ha ätit så mycket choklad att han ådrog sig en pneumothorax!? Att hypotesen är orimlig verkar inte spela någon roll.

Nu krävs diplomatiska krafttag för att Fikru Maru skall få en korrekt sjukvård och adekvat stöd i den nya bisarra situationen.

***

Här i Sverige har jag med oro följt utvecklingen av den allt hårdare flyktingpolitiken, där socialtjänsten har tvingats lämna ut information om var papperslösa befinner sig. Det kan leda till att man på grund av rädsla avstår från att låta gömda barn gå i skolan vilket självklart ger negativa hälsoeffekter, men även att man undviker att söka sjukvård. Som läkare skall vi kunna behandla patienter baserat på medicinska behov, oavsett juridiskt status. Detta förhållningssätt är en viktig del av vår yrkesetik och måste värnas.

Slutligen vill vi  önska er alla en god jul och ett gott nytt år!