• 30 maj 2010
• 2
• AV: Christine Takami Lageborn

Den senaste veckan har bara bestått av plugg, intag av föda, sömn och ett minimalt mått av socialiserande. Jag minns ingenting som hänt för min hjärna har varit fullt fokuserad på att memorisera hela intermediärmetabolismen, cellens struktur och funktion, tarmperistaltik, histologi och embryologi. Jag har precis gjort en gammal tenta och konstaterat att jag var fyra poäng från godkänt. Lite deprimerande. Hur mycket mer hade jag kunnat plugga än såhär?
Förhoppningsvis kommer frågor som jag kan bättre i morgon. Och då kanske hjärnan är lite fräschare också.
Jag hade gärna haft en vecka till på mig att plugga. Å andra sidan vet jag inte om jag skulle klara att proppa hjärnan mycket mer. Nu känns det som att för varje ny sak jag tar in åker något jag redan kan ut.
Det ska bli skönt när det är över. Ännu skönare om det räcker till godkänt.
När jag gick hem från skolan i går vid halv tio på kvällen satt några klasskompisar kvar och pluggade. De har suttit nästan varje dag och kväll framåt midnatt i tre veckors tid, sa de. Ändå var de inte säkra på att klara tentan.
Då kände jag mig nästan som en slarvig och oseriös student. Jag har ju bara pluggat nästan varje dag och kväll senaste två veckorna.
Nu måste jag återgå till lite snabb histologirepetition innan jag ska på fika hos vänner från förr. Det ska bli spännande att se om jag lyckas konversera med dem utan att nämna intermediärer i glukosmetabolismen.
Jag återkommer efter tentan.