Chansningen gick hem!
Som vanligt var de flesta av dem jag umgås med i klassen oroliga över
om de hade klarat tentan. Och som vanligt hade det gått bra för de
allra flesta. Det är märkligt att man oroar sig så mycket varje
gång. Jag var nästan beredd att se ett U (underkänt) vid mitt
personnummer men i stället stod det G (godkänt) och ett poängtal
långt över vad jag hade väntat mig.
Rättar lärarna snällt? Eller kan jag mer än jag tror? Eller tror
jag att de förväntar sig mer än vad de faktiskt gör?
Jag vet inte. Kanske är det mest vi studenter som skrämmer upp
varandra. Hur som helst var det fantastiskt skönt att det lönade sig
med min nya strategi att:
1. Fokusera på det inom ämnet som jag tycker är roligast.
2. Fokusera på helheten och skippa att nöta in en massa detaljer.
3. Ge mig själv mycket mer fritid och koppla bort studierna när jag
är ledig.
Och det gick ändå lika bra som det gjort på tidigare tentor. Så det
här ska jag fortsätta med.
Nu läser vi patologi, mikrobiologi och farmakologi. Men fokus är på
patologi. Det är kul. Vi får nu se kroppen som den inte ska se ut
om den är frisk. Det är både hisnande, skrämmande och
fascinerande att se hur mycket som kan ändras. Hypertrofi, atrofi,
nekroser, tumörer och andra sjukdomar.
Och jag inser varför vi har fyra år kvar av utbildningen och AT och ST
efter det. Det finns så enormt mycket kvar att lära.
