Krönikor
Cancer på nära håll
Jag har aldrig varit särskilt orolig för att få cancer. Jag är mer rädd för pandemier, resistenta bakterier och tbe. Men nu har vi fått se cancer på nära håll, både mikroskopiskt och makroskopiskt. Det är skrämmande att se hur celler kan bli helt ”tokiga” och dela sig ohämmat. Cancer är inte längre en diffus och ibland livshotande
sjukdom i mina ögon. Nu är det något som kan ses och graderas utifrån olika skalor av invasivitet och differentiering. Det gör det knappast mindre skrämmande.
Jag feströkte min sista cigarett för sju år sedan. Kanske har mina lungor helt återhämtat sig nu. Jag hoppas det. För nu har jag sett vad röken kan göra med lungor. Skillnaden mellan en icke-rökares lunga och en rökares är enorm. Och andning är en så viktig del av våra kroppsfunktioner. Det verkar så plågsamt att ha emfysem, kol eller andra andningssvårigheter. Så ni som röker, sluta! Ta all hjälp ni behöver och kämpa.
I dag fick vi också lära oss om inflammationer och cancer i mag-tarmkanalen. Det var så mycket som kunde bli fel överallt att jag blev enormt tacksam över att min kropp fungerar så väl som den ändå gör. Det är bra att påminna sig om att vara tacksam ibland. Hälsa är ingen självklarhet. För många är det en svåruppnåelig eller omöjlig dröm.
