Krönika

Brev från Danmark

Ibland händer det att folk börjar berätta om sina krämpor när jag säger att jag är hälsoekonom. Det är som om de bara hör ”hälso-” och sen vill att jag diagnostiserar och ordinerar något kurerande.

Senast var det min frisör som berättade­­ att han sedan en tid haft problem med magen. Jag frågade om han inte varit hos en riktig läkare och fått några goda råd. Han såg då bara uppgiven ut och sade att det hade han, flera gånger, men det hade inte hjälpt och varje gång han gick dit så var det en ny läkare där som han måste dra hela historien för igen – ”Ja, du vet hur det är” avslutade han.

Jo, jag vet hur det är, men jag sa att det vet jag faktiskt inte, för jag bor i Danmark och där går jag alltid till min egna läkare som jag haft i många år.

I den svenska debatten förs ibland fram förslag om att vi bör göra som de gör i andra länder. Just nu verkar det norska systemet med en fast läkare vara populärt.
Under de senaste åren har både Norge och Danmark genomfört relativt omfattande reformer, betydligt mer genomgripande än vad Sverige klarat av.

Det finns flera likheter mellan Norge och Danmark, men det finns också viktiga skillnader. Och deras reformer ska absolut inte tas som argument för att Sverige bör göra likadant. Hälso- och sjukvårdsreformer handlar inte om att hitta någon lösning på en hylla i ett grannland. De handlar om att utgå ifrån vad man har och se hur det kan förbättras­­ med hjälp av genomtänkta förändringar.

I Danmark genomfördes en omfattande reform 2007 då antalet regioner gick från tolv till fem (och från 275 till 98 kommuner). Det fanns de som ville göra hela landet till en enda sjukvårds­region. Det hade nog varit det bästa, men det gick inte politiskt.

Men vad man också gjorde var att centralisera finansieringen av vården. Sjukhusvården drivs av de fem regionerna som på så sätt liknar svenska landsting.

Vad många inte tycks fundera över eller ens känna till är att primärvården i både Norge och Danmark är i det närmaste helt privat. I Danmark är det de fem regionernas ansvar att kontraktera med de privata klinikerna. I Norge är det kommunernas.

Hur mycket jag än uppskattar min fasta läkare, så har jag svårt att se att det skulle finnas majoritet i den svenska riksdagen för att privatisera hela primärvården.

Det finns givetvis många fördelar med en fast läkare.

När jag för ett tag sedan gjorde en hälsoundersökning tog det mindre än en vecka från det att jag tog proverna till vi satt och gick igenom resultaten. För det betalade jag noll kronor. Det är alltså mer än vad något svenskt landsting skulle klara av, både praktiskt och finansiellt. Någon kallelse per brev har jag inte fått på länge och alla mina sjukvårdsdata ligger förstås på mitt eget konto på www.sundhed.dk sen flera år tillbaka.

Men jag tycker också att min läkare gör saker som en sjuksköterska mycket väl skulle klara av lika bra eller bättre. När vi vid ett tillfälle skulle få några resevaccinationer till barnen fick min fru stoppa honom då han var på väg att ge dem en vuxendos. Det är sånt som kan hända när det ”allmänna” får dominera i läkeriet.

Hur mycket jag än uppskattar min fasta läkare, så har jag svårt att se att det skulle finnas majoritet i den svenska riksdagen för att privatisera hela primärvården. Och man ska också komma ihåg att det finns fördelar med vårdcentraler. På dem finns en i många stycken unik samling medicinsk expertis. Det förutsätter förstås att de kan bemannas med kompetent personal. Att de allt för ofta inte kan det och att det ser likadant ut i hela landet är förstås ett underbetyg åt landstingen.

Varken Norge eller Danmark tror jag är på rätt väg när det gäller primärvården.

Men varken Norge eller Danmark tror jag är på rätt väg när det gäller primärvården. En bra sådan innehåller många olika typer av vårdkanaler, både fysiska och digitala.

Men att det kommer något innovativt och framtidssäkrat ut ur den Nergårdhska utredning som är på gång ser jag som uteslutet. Precis som tidigare drapor så kommer den att föreslå att däcksmöblemanget flyttas runt ännu ett varv. Allt för att politikerna ska slippa fatta jobbiga beslut som faktiskt kan göra skillnad. Under tiden hyggar jag mig vid behov med min egna läkare.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Sjukhusläkaren

Nyheter, debatter & reportage från sjukhusvärlden

Prenumerera