Krönika

Bara att bryta ihop…

Nej, vi fick inte det anslag som vi hade sökt till mitt forskningsprojekt. Av de 20 ansökningar om doktorandfinansiering som kom in beviljades 8 och vi var inte bland dem. Tråkigt. Men livet rullar på. Nu kommer jag att återgå till läkarprogrammets termin 10 i höst. Troligtvis blir det forskning för mig längre fram i stället, men just nu är det paus.

Jag har lärt mig jättemycket under det här halvåret. Jag har fått prova på att leva som en doktorand. Jag har känt mig som en i gruppen och har fått göra allt som de andra gör. Hålla i forskningsseminarium, journal club, delta i möten och spåna idéer tillsammans.

Men, men, synd att KI inte kunde sponsra fler av oss studenter som vill börja forska. I beskedet konstaterar man att bland ansökningarna var ”en klar majoritet av mycket god kvalitet” men tyvärr kunde inte alla goda projekt tilldelas pengar.

Nej, jag är inte bitter (sant, jag lovar : ). Jag säger som längdåkaren Per Elofsson när han utklassats av den dopade Johann Mühlegg i OS 2002. ”Bara att bryta ihop och komma igen”.

Nu ska jag ta strax ta mig an en nästa stora utmaning. Att jobba som underläkare!

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Sjukhusläkaren

Nyheter, debatter & reportage från sjukhusvärlden

Prenumerera