Krönika

”Bantningshysteri orsaken till många av sjukvårdens problem”

Bantningshysteri är knappast bra – det tror jag många inom vården kan hålla med om. Trots det förekommer den ena mirakeldieten efter den andra. Individen mår inte bra av för ensidig kost som dessutom inte kommer i tillräcklig mängd och i värsta fall får man bristsjukdomar med sidoeffekter som måste kompenseras med helt andra insatser. En balanserad kost som är välavvägd i mängd och innehåll är hälsosam för många. De senaste åren har det bantats till ett bristtillstånd i svensk sjukvård.

Det finns de som säger att bristen är ekonomisk. Det finns andra som säger att bristen är organisatorisk. Jag menar att den största bristen är kompetens. Varje individ har säkert tillräcklig kompetens för sina arbetsuppgifter, men totalt sett lider svensk sjukvård av avsaknad av specialistkompetenta läkare med lång erfarenhet och bakjourskompetens. Det kanske låter provocerande, men om man följer en så knastertorr publikation som det ”Nationella planeringsstödet” vilket Socialstyrelsen ger ut årligen noteras i klartext att antalet läkare med specialistkompetens minskat det senaste decenniet. Detta samtidigt som läkare utan specialistkompetens ökar dramatiskt.
Arbetsgivare och regioner har helt enkelt inte utbildat läkare i takt med att de lämnat organisationen och definitivt inte för att möta det ökade behovet av allt fler specialister. Detta är den största drivande orsaken till hela bemanningsmarknaden för inhyrda läkare och också anledningen till att yngre läkare står allt längre i olika köer och väntar på att utbildningstjänster ska öppnas upp.

Utvecklingen är alltså att vården ska klara allt mer för allt fler, samtidigt som antalet seniora läkare minskar och trenden går att utbildningarna av yngre specialister blir allt smalare. Den mycket breda ingången i yrket som AT medgav har smalnat av betänkligt med beskrivningen på det nya BT. Verksamheterna ute i landet, som tidigare tog hand om breda frågeställningar, smalnar också av allt mer och patientunderlaget som handläggs blir mer och mer specialiserat.

Det händer att kollegor kommer från det större sjukhuset och tänker sig att det är en bagatell att arbeta på det mindre sjukhuset, men när de inser hur breda frågeställningar som behöver hanteras får de kalla fötter. På samma sätt händer det att kollegor som kommer från det mindre sjuk- huset och börjar arbeta på det större sjukhuset blir placerade i bakjours- funktion just för att de har kompetensen att svara på breda frågeställningar.

Om specialiseringshysterin får fritt spelrum finns det en risk att det hela får väldigt märkliga konsekvenser.

Om specialiseringshysterin får fritt spelrum finns det en risk att det hela får väldigt märkliga konsekvenser. Den specialiserade organspecialisten specialiserar sig enbart på ett specialfall av organspecialiteten och svarar på enbart den väldigt specialiserade frågeställningen.

Plötsligt har vi någon som hanterar hög frekvens och någon annan som hanterar låg frekvens. Någon som hanterar främre delen och någon annan som hanterar bakre. Någon som hanterar övre delen och någon som hanterar undre delen. Detta trots att det initialt är i det närmaste omöjligt att avgöra vad som felas patienten.

I jakten att bli allt smalare och mer specialiserade ökar även risken att utbildningen av nästa generation blir lidande. Hela organisationen går ut på att varje doktor svarar på sin lilla del av patientfrågeställningen, snabbt avgränsa ansvaret till den egna subspecialiteten för att därefter skicka vidare patienten med remisser i olika riktningar för att få svar på övriga frågeställningar.
Det blir kanske enkelt för en patient med enbart en väldigt avgränsad fråga. Dosering av ett läkemedel eller handläggande av en mycket specifik operativ insats är till exempel överblickbart och möjligt att lära ut, men patienterna är i sig multidisciplinära komplexa frågeställningar där flera specialite- ter balanserar behandlingen. För vår verklighet är inte de okomplicerade patienterna med enbart en diagnos, utan de som har en komplex frågeställning och är drabbade av flera var för sig utmanande tillstånd.

Snabbt inser dock kliniskt aktiva kollegor att det kommer bli en utmaning att upp- rätthålla kompetensen och ännu svårare att utbilda nya kollegor till att se hela patienten.

En akutmottagning som enbart handlägger allvarliga traumapatienter ser på pappret inbjudande ut ur ett administrativt perspektiv. Snabbt inser dock kliniskt aktiva kollegor att det kommer bli en utmaning att upprätthålla kompetensen och ännu svårare att utbilda nya kollegor till att se hela patienten.

När patienten söker upp vården är det nämligen helt utan adress- lapp, den första remissen är inte skriven än och det är en stor utmaning att bilda sig en uppfattning om hur kartan över patientens verklighet ens ser ut. I en pressad situation där alla enbart är specialister på sin lilla del av kartan är det tyvärr inte ovanligt att det enda svaret som ges är att ”Det är inte vårt ansvar” eller ännu värre; att symptom och situation helt feltolkas på grund av att det var fel glasögon som det hela betraktades genom.

Som i så många andra fall är det nödvändigt att hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Utvecklingen går mot högre grad av specialisering och koncentration. På samma gång pågår en helt annan utveckling där förflyttningen av vårdinsatserna hamnar närmare patienterna. Och samtidigt är det viktigt att kompetensförsörjningen och utbildningen av vår kunskapsintensiva verksamhet bibehålls i fokus.

Det bristtillstånd som sjukvården i Sverige lider av behöver hanteras under strukturerade och genomtänkta former. Ytterligare bantningshysteri gör oss kanske kortsiktigt smalare, men erbjuder knappast en långsiktig lösning.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2019-05

Tema: Övertider / Tema: Vem satsar på intermediärvårdsplatser? / Vårdcentraler kan tvingas betala tillbaka miljonbelopp / Sverige och Storbritannien har gjort omvända resor / Så ska den digitala läkarassistenten Alma hjälpa läkare / Porträttet: Camilla Starck

Prenumerera