1541 dagars avvikelse
När statssekreterare Karin Johansson och generaldirektör Lars-Erik Holm var tydliga med att professionen måste vara loket i utvecklingen av fackspråk, strukturerade journaler, etc, var det fler som nickade och ingen som akut blev grön i ansiktet. Men jag kan ha fel.
Två exempel på ting som gör att jag kanske har mer fel än rätt har inträffat inom loppet av de senaste veckorna. Det började med att jag i min inkorg hittade ett automatgenererat meddelande från vårt fantastiska
avvikelsehanteringssystem.
Meddelandet meddelade att min avvikelse nu var skickad för analys EFTER 1541 DAGAR! Sagda avvikelse skrev jag alltså 2008, efter en journatt när det inte fanns en möjlighet att tycka att vi gjort ett bra jobb på grund av alldeles för få händer och fötter i tjänst. 1541 dagar och nu skickad på analys? Tror ni jag hinner få resultatet av analysen innan jag går i pension?
På samma gång får vi nästan varje månad skäll för att vi producerar för lite avvikelserapporter. Men nu skrev jag i alla fall två till; en om att det tagit 1541 dagar för min förra att aktiveras och en om att systemet borde skrotas. Så får vi se vilket decennium dessa blir mottagna.
Det andra som inträffade var att mina tidigare optimistiska tankar om att det journalsystem jag jobbar i äntligen ska få en översiktlig, logisk och kliniskt användbar mikrobiologidel verkar ha grusats på obestämd framtid (alltså minst 1541 dagar).
Att vi fortfarande får sitta och manuellt öppna odling efter odling för att säkerställa att inga preliminära svar ändrats eller resistensmönster tillkommit osv är ju fullständig rappakalja och gör att patientsäkerheten som begrepp tydligen inte berör journalsystemets utformning. Orsakerna till att detta lagts i malpåse? Ingen som kan svara på, som vanligt!
Efter dagens paneldiskussion på Riksstämman vill jag bara meddela alla intressenter följande; vi är en profession med hög integritet, med våra patienter i fokus och med oerhörd kunskap om vad vi behöver för arbetsverktyg för att kunna ge god och snabb vård. Vi kan struktur och vi kan, även om vi måste få tid att träta om det, komma överens om riktlinjer och behandlingsstrategier.
Sluta nu en gång för alla gnälla över att vi inte vill och meddela istället våra chefer att ekonomiska förluster för kliniken som uppkommer då någon läkare ska delta i it-utveckling, etc ersätts av högre budgetnivåer, utan tvekan. Då kommer vår närvaro att märkas markant. Såvida inte inbjudan kommer 1541 dagar efter att händelsen skett!
”Patientsäkerhet” har blivit nåt sorts modeord med hög PK-faktor. Alla pratar om det men bryr sig egentligen inte, så länge det inte börjar kosta pengar. Och omvänt – allt som förbättrar patientsäkerheten år nog bra, så länge det inte kostar nåt (möjligen undantaget konsultarvoden).
Undertecknad jobbade tidigare på ett sjukhus i västernorrland och kom då av misstag, av dåvarande chefsläkare, över ett av dennes mail; han skickade det till mig och inte till en verksamhetschef, där chefsläkaren instämde i att avvikelserapportsystemet på sjukhuset är en ”katastrof”.
Dessutom är min erfarenhet att om läkare skriver avvikelser så är vi dels gnälliga men även okollegiala och i mitt fall så slutade det med att jag uppmanades säga upp mig eftersom jag skrivit avvikelser som indirekt drabbade min dåvarande chef.