Att visa sig värdig
Jag väger formuleringar, känner på dem, försöker föreställa mig om de kan tolkas till min fördel eller nackdel eller är de kanske på tok för intetsägande? Om en vecka ska jag skicka in ansökningshandlingarna för ett anslag som är rätt så avgörande för min sköra framtid som doktorand. Jag ska motivera varför mitt projekt är viktigt för världen, genomförbart och lärorikt för mig som framtida självständig forskare. Dessutom ska jag beskriva varför just jag är värd att satsa på.
En punkt under ett bedömningskriterium lyder ”Finns andra redovisade erfarenheter som vittnar om initiativkraft och kreativitet?” Hur redovisar man kreativitet? Vad betyder det ur deras perspektiv? Enligt Nationalencyklopedin betyder kreativitet ”förmåga till nyskapande, till frigörelse från etablerade perspektiv”. Jag har gjort mitt bästa för att visa på alla möjliga egenskaper och erfarenheter, men just denna är knivig tycker jag. Jag får klura vidare.
Det tyngst vägande kriteriet kallas ”projektets lämplighet som doktorandprojekt”. Min handledare och jag har suttit och jobbat med projektplanen de senaste dagarna. Jag har skrivit och sedan har hon kommit med synpunkter. Tre vändor har vi låtit texten gå mellan oss. Jag har också bollat med mina doktorandkollegor. Det är skönt att vara en del av en forskargrupp. Man slipper känna sig sänkt när det går trögt för man har alltid någon alldeles i närheten som kan peppa. Och man lär sig och får nya perspektiv genom att lyssna på andras forskningsidéer och problem.
Jag har bunkrat upp nu med två statistikböcker som jag tänkte ta mig igenom när ansökan är inskickad. VetU på läkarprogrammet har gjort många lovvärda och en del väldigt bra insatser för att lära mig vetenskapsteori, biostatistik och epidemiologi men aldrig har jag varit så motiverad som nu att lära mig. ALLT.