• 12 maj 2015
• 0
• AV: Christine Takami Lageborn

Medan jag kämpar med diskussionsdelen av uppsatsen finns det andra kursare som sliter sitt hår över att de inte ens vet hur de ska få fram sina resultat. Nära deadline är det flera som har det onödigt jobbigt.

På söndag ska examensarbetet vara klart. Eller nja, det beror ju på vad man menar med klart. Då ska seminarieversionen in. Den ska sedan presenteras, opponeras på och bedömas av koordinatorn. Sedan ska uppsatsen omarbetas och därefter åter lämnas in till en examinator (som ej tidigare sett arbetet). Examinatorn kan antingen godkänna, kräva en minor revision eller en major revision=underkänt. Om man får en minor har man en vecka på sig att göra om och göra rätt och lämna in igen. Sen är man i bästa fall klar!

Jag var lite naiv och inte beredd på att diskussionsdelen skulle ta så lång tid att skriva. Resultatdelen var inte så svår att skriva eftersom jag tidigare under terminen fått metoden noggrannt förklarad för mig med mycket tålamod av den vänliga statistikern som är knuten till projektet. Det svåra nu har varit att tolka resultaten, relatera dem till tidigare forskning, hitta och beskriva begränsningarna med metod och material och att beskriva den kliniska nyttan av arbetet. Men jag är rätt nöjd med de bitarna nu.

Den sista utmaningen var att trycka in uppsatsens omfång i KI:s kriteriemall. Den ska vara 20-25 sidor utan figurer/tabeller eller 7000-9000 ord utan referenslistor. Min slutversion var 19 sidor och 6855 ord… Med lite nya underrubriker och lite tillägg här och där är den nu 20 sidor och nästan 7000 ord.

Hittills känner jag mig ganska ensam om att tycka att den här terminen har varit en av de bästa. Jag har fått mersmak på forskning och saknar inte kliniska placeringar alls så mycket som jag hade trott. Många kursare jag träffat vill däremot inget hellre än att den här terminen ska vara över. I många fall beror det på att de inte får det stöd de tycker att de behöver av handledarna och KI. Utöver arbetsplansseminariet och halvtidsseminariet, samt några föreläsningar har kursen erbjudit oss 10 min drop-in-konsultation om uppsatsen med en av lärarna. Men platserna räckte bara till ett 30-tal av cirka 150 studenter. KI har en språkverkstad som vi har tillgång till men den har varit fullbokad terminen ut sedan över en månad tillbaka.

Några i klassen är före detta civilingenjörer, biomedicinare, statistiker eller bara osedvanligt matematiskt intresserade och begåvade. En del av dem skräddarsyr till och med sina egna regressionsmodeller.  Jag insåg mina begränsningar på det här området tidigt och sökte aktivt efter ett forskarprojekt där det stod ”tillgång till statistiker”. Sedan hade jag dessutom turen att det var en väldigt trevlig och hjälpsam statistiker.

Jag undrar varför KI inte har kunnat ordna en statistiker-drop-in under terminen för alla som kört fast. En kursare hade gjort hela sin analys och börjat tolka resultaten när hen fick veta att hen behövde börja om nästan från början. En annan fick höra att hen skulle köra ett test som hon aldrig tidigare hört talas om, men ingen vidare hjälp.

Jag tvivlar inte på att KI försöker förbättra exjobbsterminen hela tiden. Vad jag har hört så fick hälften av klassen i de första kullarna underkänt. Sedan de infört koordinatorer och halvtidskontroller är det många flera som klarar sig. Jag hoppas att nästa kull studenter får bättre statistisk och språklig vägledning så kanske fler blir motiverade att forska vidare.