Krönika

”Är du färdig specialist sen?”

Nu är T10-tentan godkänd och snart har jag bara en termin kvar. I juni nästa år tar jag läkarexamen om allt går enligt planerna. Det känns som en evighet sedan jag tog mina första steg in i föreläsningssalen på KI:s campus Solna och fick en pärm som det stod ”Min lärandeportfölj på läkarprogrammet” på. Det kändes så overkligt då.

Verkligheten är redan här för mina fd kursare som tar examen om exakt en månad. Det är kul att höra hur det har löst sig för de flesta med vikariat eller AT. Jag vet två som fått AT direkt efter examen på andra orter än Stockholm. Några har fått så kallade akut-år på något av Stockholmssjukhusen och har i princip en AT-plats klar efter det.

”Så när du tagit examen är det AT direkt då?” frågar den ena släktingen eller bekanta efter den andra. ”Nej”, måste jag svara. Och sen får jag dra en kortare eller längre version av varför jag inte kan få AT direkt i Stockholm, att jag först måste víkariera som underläkare i en massa månader och så vidare. ”Då är du specialist sen” är nästa kommentar. Och jag får svara att ”nej, efter AT måste jag antagligen vikariera som underläkare igen och sen söka specialisttjänstgöring som är mellan 5 och 7 år”. Vid det laget brukar de flesta himla med ögonen och säga något i stil med ”oj, då blir du ju typ aldrig klar”. Och jag får säga ”jo, någon gång”.

Och lite stressad blir jag varje gång jag behöver förklara hur oändligt långt det är kvar tills jag är färdig specialist. Och inte blir resan kortare av att jag dessutom vill doktorera på vägen. Är det verkligen så smart när jag ju inte är så ung? Men jag hoppade ju inte på den här utbildningen för att jag har bråttom utan för att få jobba med något jag verkligen vill. Så det får ta den tid det tar. Och förhoppningsvis orkar jag jobba till hög ålder.

Det som är lite synd med jakten på AT i Stockholm är att det, enligt rykten, är skillnad i status mellan olika slags vik före AT. Högst slår narkosår, akutår och alla former av jobb på akutmottagningar. Minst meriterande sägs geriatrik och psykiatri vara. Jag träffade en läkare som vet att hen vill bli geriatriker men som ledsnade på att vikariera månad efter månad efter månad efter månad på geriatrisk klinik utan att bli kallad till AT-intervju medan kompisar som hade andra slags vikariat säkrade AT. Efter att ha väntat över ett år sökte och fick hen ett akut-vikariat i stället. Hade hen gjort det från början hade hen förmodligen redan varit AT-läkare… Jag vet andra som kan tänka sig att bli psykiatriker men väljer bort psykiatri-vikariat före AT för att det är så dåligt meriterande.

Jag vet fortfarande inte vad jag ska göra efter examen. Men jag vet vad jag helst skulle vilja. I januari ska jag börja söka jobb. Det blir spännande att se var jag hamnar. I en till termin är jag i alla fall kvar i läkarprogrammets trygga famn.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2018-06

Avancerad vård i hemmet-hur bra fungerar den?/Jul-läsning:Nobel- special/ Aktuella profilen: Bosse Lindquist fick en mer positiv bild av läkare efter Macchiarini-affären/Porträttet: Sjukvårdsdirektör vill riva murar mellan sjukhusvård och primärvård/Ny krönikör: Camilla Starck/

Prenumerera