Äntligen hjärnan!
Jag har längtat efter den här terminen. Nu får vi den första ordentliga introduktionen till två av mina favoritområden inom medicin. Neurologi nu och senare i vår läser vi mikrobiologi.
Vi har redan haft tre klinikerföreläsningar och jag är full av inspiration. Den förste var en ung neurokirurg som bland annat berättade för oss om ett patientfall med en ung kille som fått ett allvarligt epiduralhematom.
Jag skulle väldigt gärna vilja testa på neurokirurgi. Det verkar vara en jätteintressant specialitet. Men statistiken som den här läkaren redovisade fick mig att tveka. Tre av 27 neurokirurger på Karolinska sjukhuset är kvinnor. Och om jag hörde rätt finns det bara tio kvinnliga neurokirurger i hela landet. 90 är män. Han berättade att de har ett strängt jourschema och skojade om att han ibland åt lunch kl 12 på natten. Det var inte så noga. Jag har hört andra berätta om att kirurger jobbar jäkligt hårt, inte kan äta på regelbundna tider och så vidare. Det verkar lite som att en bra kirurg måste jobba nästintill orimligt mycket för att duga.
I dag fick vi lyssna på en neurolog. Han berättade om vanliga och farliga neurologiska sjukdomar. Huvudvärk, yrsel, epilepsi, ALS, Huntingtons sjukdom och hydrocephalus för att ta några exempel. Det var fantastiskt att höra honom berätta. Jag blev så inspirerad att jag satt och log medan jag lyssnade. Efteråt var jag bara tvungen att fråga honom om könsfördelningen bland neurologer. Han förstod genast vad jag menade. ”Nej, där jag jobbar är det nog fler kvinnor än män. Det är inte alls som med neurokirurgin”, sade han.
Så att det finns så få kvinnor bland neurokirurger beror nog inte bara på att kvinnor inte tycker att hjärnan är ett intressant organ.
