Än finns det hopp
Efter labben senast började jag på allvar ifrågasätta mina tankar på en eventuell forskarkarriär. Klinisk forskning hade jag tänkt i första hand, men om jag snöade in mig tillräckligt så kanske jag kunde fortsätta på heltid.
”Det kan du nog glömma om du tyckte det här var jobbigt” sa någon till mig efter amylaslabben.
Men i går tändes en liten gnista hopp på nytt. En seminarieledare vi hade var utbildad läkare och jobbade som cancerforskare. Han intygade att man inte behöver ge upp för att första labben kändes knepig. Han mindes själv några tråkiga labbar från när han var läkarstudent.
Tidigare i dag knåpade min grupp och jag ihop en labbrapport. Det var betydligt mycket roligare att skriva labbrapport än att göra labben! Att se samband och knyta ihop teori och metod och diskussion är rätt mycket min grej tror jag.
Nu har jag precis gjort ett webbaserat quiz om matsmältningskanalens struktur och funktion. 47 frågor om allt från anatomi och histologi till biokemi och peristaltik. Jag fick 32 rätt så får nog känna mig nöjd.
Nu ska jag ta helg.
