Krönikor
Allt fler läkare tar ansvar för sina patienters säkerhet!
Juristen De
nnis Brinkeback skriver att den nya patientsäkerhetslagen är ett låtsassystem som mest gynnar läkarintressen och att det är av största vikt att på rättslig väg kunna utkräva ansvar av enskild. Att så inte är fallet visar bland mycket annat Socialstyrelsens Lägesrapport inom patientsäkerhetsområdet där man med fokus på åren 2010-2014 ser att antalet vårdskador där patienten fått bestående men minskat från cirka 10 000 till cirka 3 000 och att de vårdskador som bidragit till dödsfall mer än halverats. Vi är på rätt väg även om mycket återstår att förbättra.
I de bästa av världar skulle ingen patient skadas i vården. Tron att en återgång till system där en upprättelse av misstag sätts i första rummet snarare än strävan att förbättra vården så att färre kommer till skada känns mer medeltida än modernt. De flesta vårdskadorna är infektionsrelaterade eller är felaktig läkemedelsanvändning till äldre. Huvudparten av dessa är undvikbara. Utan rapporter om fel minskar man möjligheten att förbättra vården väsentligt. Moroten överträffar piskan i effektivitet i detta avseende med råge.
Därmed inte sagt patienter inte ska få klandra vården. Klagomålsutredningen kom med sitt delbetänkande Sedd, hörd och respekterad, ett ändamålsenligt klagomålssystem i hälso- och sjukvården där man föreslår förändringar i författningar att träda i kraft den 1 juli 2016. För patienter som skadats i vården är det bland annat angeläget att kunna lämna synpunkter, få en förklaring av vad som hänt, få veta om något fel inträffat men men nog så viktigt för den enskilde och än mer för samhället i stort att med sina erfarenheter bidra till att samma sak inte drabbar någon annan.
Läs senaste nr av Dagens Medicin ang. statistiken när det gäller vårdskador.
Läste just om knivmordet i Årsta 10/9, att kvinnan hade vädjat att åklagarmyndigheten skulle utfärda kontaktförbud gentemot mannen som hade tidigare misshandlat henne. Fått nej – och blev nu knivmördad av samme man.
Tragiskt. Är det någon på åklagarmyndigheten som är personlig ansvarig och får en påföljd? Hur skulle det se ut?
Kallas för slarv, att inte tagit reda på all fakta innan beslutet togs?
Visar bara att ALLA kan göra felbedömningar. Det viktigaste är väl ändå att undvika likadana händelser igen, att lära av misstagen, precis som inom sjukvården, viktigare att utreda och lära, inte dömma.
När har en politiker krävts ett personligt ansvar när beslut om besparingar tas, när avdelningar måste stängas pga personalbrist, när överfulla avdelningar och akutmottagningar driver sjukvård med personal avsedda för normalbelastning? Dessa sjukhus vars personal går på knäna straffas istället (vite) och måste spara ännu mer då pengarna går till straffavgifter istället för att kunna anställa mer personal. Jag kan inte minnas ett enda fall där någon politiker ställts inför rätta efter att slarvat bort miljoner i dåliga avtal eller oaktsamhet eller tom att patienter dör i väntan på vården pga långa vårdköer.
Läkare kan knappast lastas för att dödsfall eller andra allvarliga skador sker på överfulla sjukhus där patienter tvingas vårdas på ”fel” avdelning å personal.
Infektioner och annat sprids lättare vid överbeläggningar samt om patienter flyttas omkring mellan olika kliniker och rent av sjukhus.
De flesta läkare som är emot denna fabrikartade hantering men saknar inflytande kan knappast lastas för de allvarloga konsekvenser man faktiskt varnat för.
Som tur är så är man som läkare ej tvingad att behandla någon.
I synnerhet inte någon som med en rättshaverists envishet ägnat merparten av sin karriär åt ett korståg mot just läkare.
Som jurist ägnar jag mig åt skadeståndsrätt, familjerätt, arbetsrätt mm. I demokratins Sverige har jag i årtionden deltagit i samhällsdebatten i en mängd frågor – inte enbart sjukvårdsfrågor. Jag har vänner som är läkare och har inget emot dom som personer. Jag ägnar mig åt systemkritik.
Jos smått hotfulla inlägg är mest patetiskt men säger mer om honom än om mig.
Alla ökningar av anmälda vårdskador, klagomål mm av patienter har genom alla år av försäkringsbolag, läkare, patientnämnder, Socialstyrelsen m.fl. sagts bero på ”ökad anmälningsbenägenhet”. För du och berörda ansvariga skulle väl aldrig kunna tänka sig att ökningen beror på något annat ? Det skulle ju störa dem för mycket. Nej jag har inget förtroende för dessa organ/personers bortförklaringar.
När det gäller vårdskador så har anmälda vårdskador till Patientförsäkringen ökat från 10133 år 2008 till 14410 år 2014.
Nedgången du refererar till från 10 000 till 3000 beror till stor del på att olika metoder använts vid beräkningen.
Som medicinare är det inte givet att tolka en ökning av antalet anmälda skador som att det därav måste föreligga en faktisk ökning. Patientförsäkringen har granskat ökningen och en företrädare för LÖF har i en intervju sagt så här:
– ”Vår tolkning av detta förhållande är i första hand en ökad medvetenhet i samhället om skador i vården samt att vårdgivaren tar sin upplysningsskyldighet på allvar, snarare än att vården har blivit osäkrare” säger Pelle Gustafson, chefläkare Patientförsäkringen LÖF.
När det gäller statistiken om nedgång av vårdskador så kan man jämföra med läkares biverkningsrapportering där en bråkdel av biverkningarna rapporteras. Jag tror inte på statistiken om nedgången av vårdskador. Det låter fejkad.
Vad händer med den läkare som av oaktsamhet (slarv) orsakar en annan människas död ?
Åtal för vållande till annans död ? Knappast. De fallen är ytterst sällsynta. Detta prioriteras inte av rättsväsendet.
Skadeståndsmål mot läkaren i tingsrätten ? Sällsynt och kan kosta anhöriga 100 000-tals kr.
Sverige har som enda land i världen avskaffat disciplin-systemet vid felbehandlingar dvs inget riskeras där heller.
Indragen legitimation ? Knappast för ett enstaka fall. 0.01 % indragningar på 44 000 läkare
Alltså läkare är i praktiken den enda yrkesgrupp som ostraffat kan slarva bort en människas liv
eller av oaktsamhet kan invalidisera han/hon.
Så är det bara i Sverige och det har Läkarförbundet lobbat för i årtionden.
Dennis,
vad exakt menar du med ”prioriteras inte av rättsväsendet”? Vill du påstå att en av Sveriges mest uppskakande rättsskandaler (barnintensivvårdsläkaren) inte ”prioriterades av rättsväsendet”? Det må väl fö vara upp till rättsväsendet att avgöra vad det vill prioritera. För du kan väl inte mena att läkares inflytande sträcker sig så långt att vi kan påverka rättssystemet i Sverige??? Vårdslöshet och orsakande till annans död är exakt vad det är, vare sig det gäller läkare, berusade busschaufförer eller övertrötta flygledare.
I linje med övriga respondenter vill jag klargöra de arbetsvillkor vi arbetar under: en ständig kamp för vårdplatser, personal och resurser mot politiker som ostraffat tvingar oss till en livsfarlig balansgång mellan ekonomi och patientsäkerhet. Läkare som protesterar bestraffas ofta. Är förhållandena inom juridiken likadana? Tvingas ni till rättsavgöranden på otillräckliga beslutsunderlag, eftersom resurserna inte räcker till? Sådana tongångar har hörts i Storbritannien i den sk avlyssningsskandalen, där det allmänna för en ojämn kamp med privata resurser. Storbritannien är kanske ett land vars hantering av läkare faller dig i smaken – polisanmälan, avstängning från arbetet under utredningens gång (med lön), konfiskering av pass om åtalspunkten är allvarlig, uppmärksamhet i nationella media och ett antal hinder att hoppa över för att återfå någon sorts kredibilitet – exempelvis att få ett ”Certificate of good standing” från den allsmäktiga General Medical Council, så att man kan söka nytt jobb om så önskas.
Du som kan lagtexterna – hur föreställer du dig att dessa problem ska hanteras i Sverige? Vem larmar, vem hanterar, vem bestämmer bedömningsgrunderna? Positiv kritik är alltid bättre i sådana här sammanhang, så slipper du alla ilskna inlägg och kan bidra till en utveckling åt rätt håll.
Tacksam för svar!
MVH
Michael Lundberg
ÖL anestesi/intensivvård med 15 års erfarenhet av arbete i UK