ADHD-diagnos: sällan lyckat på vuxna
Jag påstår nu att de flesta vuxna som har fått en ADHD-diagnos, därmed fått en felaktig förklaring till sin symtombild. Eftersom det inte finns någon diagnosmarkör och för att faktorer i uppväxt och vuxenliv tenderar att ge långvarig stress hos individen – så går det oftast inte att med säkerhet påstå att ett ADHD-liknande beteende är orsakat av ett medfött funktionshinder. Barndomsanamnesen är med nödvändighet oftast osäker och utfallet blir en tolkningsfråga. Symtom i barndomen behöver, trots ”propagandan” heller inte innebära att symtom kvarstår i vuxen ålder. Även somatisk- och psykiatrisk sjukdomsanamnes och hereditet kan ha stora brister med ökade risker som följd. En äldre person bör man alltid betrakta som en riskpatient, både för diagnosen och behandlingen.
Vissa stressfaktorer som individen utsätts för genom livet, spelar en viktig roll för symtomutveckling även för personer utan ett medfött neuropsykiatriskt funktionshinder. Erfarenheter, genetisk sårbarhet, och (sub)kulturellt betingade beteenden ger sammantaget oftast en bättre förklaring till långvarig oro, sömnstörningar, trötthet, rastlöshet, kognitiva störningar och beteendestörningar.
Kronisk stress kan ha många orsaker såsom känslomässiga umbäranden i barndomen, svåra förluster, mobbning, upplevda misslyckanden, ekonomisk otrygghet, sjukdom eller missbruk, etcetera. Stress ökar frisättning av cortisol som hämmar cellnybildningen i hippocampus, vilket innebär att läkning och återhämtning uteblir vid kroniska tillstånd. Ångest och depression kvarstår då med hela sin symtombild. Även om det ser ut som ADHD så är det inte det. Tillståndet behandlas då bäst med antidepressiv medicinering som återställer hippocampus volym – inte med amfetaminanalogt läkemedel som ökar stressnivån! Visserligen är dessa preparat stämningshöjande och uppiggande och maskerar enkelt en depression, men det är ju inte indikationen, eller hur?
Det finns en allmän uppfattning inom psykiatrin att en depression hos en nydiagnosticerad ADHD-patient ska behandlas med centralstimulantia, inte antidepressiva. Man tar för givet att depressionen är sekunder till alla misslyckanden i livet och att centralstimulantian skapar framgångar som läker depressionen.
Även om det skulle råka var så, behöver depressionen behandlas innan man gör utredningen – inte begå misstaget att utreda en deprimerad patient och tolka dess depressiva symtom och kognitiva störningar som ADHD, eller till och med Aspergers syndrom! Och sedan maskera depressionen med centralstimulantia, utan att förstå vad man gör! Detta sker alltför ofta och fördröjer en adekvat depressionsbehandling. Missbruk och ångestsjukdomar tolkas fortfarande ofta som neuropsykiatri.
Fortfarande förekommer också inom verksamheten, uppfattningen att en upplevd positiv effekt av metylfenidat eller amfetamin är diagnostiskt för ADHD. Konstigt att man inte vet att preparaten verkar uppiggande även på personer som inte lider av ADHD, vilket många utanför vården, inte minst missbrukare och studenter känner väl till!
Metylfenidat kan nu misstänkas orsaka betydligt svårare biverkningar än många kunnat föreställa sig. Fem fall av allvarlig hjärtsvikt, troligen orsakat av preparatet, har behandlats på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Fallbeskrivningar presenteras i artikeln ”Livshotande hjärtsvikt av ADHD-medicinering”av kardiologerna G. Wikström, P Kvidal, E Hagström i Läkartidningen, nr 45.
Denna belyser med pinsam tydlighet psykiatrins allvarliga brister! Vi gör inte det vi ska, tar oss inte själva på allvar och struntar i vårt massiva ansvar och krav på noggrannhet både i diagnostik och somatisk utredning och behandling.
Jag är faktiskt chockad över fall 2! En 70-årig kvinnlig missbrukare som av sin psykiater inte bara har tillåtits att dricka en flaska vin dagligen, utan dessutom fått Metamina utskrivet! Det kan inte finnas ett enda rätt i denna handläggning – det finns inget att skylla på! Men jag ser det som den yttersta konsekvensen av pågående massproduktion av ADHD-patienter, i kombination med psykiatrins nedrustning.
Jag hoppas att den neuropsykiatriska hysterin som urholkar alla resurser, snart har lagt sig, enligt mottot: Rätt diagnos till rätt patient!
”Visserligen är dessa preparat stämningshöjande och uppiggande och maskerar enkelt en depression, men det är ju inte indikationen, eller hur?” . – Om det maskerar en depression så känner man ju inte längre sig deprimerad. Och man kan utföra sysslor som man inte annars hade klarat av.
” 5 fall av troligen adhd medicinen orsakat”låter inte särskilt säkert. Har du kollat upp vad antidepressiva gör med kroppen och hjärnan?
Om man slutar med antidepressiva blir man fysiskt sjuk, det är farligt. om man slutar med amfetamin så blir man på sin höjd sugen och saknar lugnet och harmonin.
Hej,
För mig har det varit precis tvärtom. Behandlats med antidepressiva i 17 års tid mot ångest. Nu fått adhd diagnos och en helt ny förståelse för mina svårigheter. Medicinen har gjort underverk då jag var nere på botten men nu ändå fungerar. Jag inser att denna artikel är gammal och mycket har hänt på 10 år. Men så många kvinnor som gått odiagnostiserade och lidit, äntligen får dom rätt diagnos! Dessutom är det ju bara psykiatriker som kan skriva ut adhd medicin och det efter en diagnos. Man kan nog konstatera att denna artikel är felaktig och att skribenten lider av stor okunskap inom det neuropsykiatriska fältet.
Oj, tack Guud sån bra intressant information..
Jag hade tur som kom till en bra klinik. Fick göra många tester, beskriva hela min barndomen. Prata med en psykolog som själv har en ADHD diagnos samt hans son. Ett antal gånger, sen fick jag träffa en läkare med special inriktning på ADHD. Efter en lång och noggrann utredning så fick jag en diagnos korrekt diagnos.
Nu hakade jag upp mig på en mening.
Få om någon borde behandlas med antidepressiva läkemedel tills vi vet exakt vad som orsakar depression.
Jag har haft ångest stora delar av av mitt liv och lurats i en massa antidepressiva, bensoider i mängder. Sen kom metylfendidater av olika slag med bensoider. Till slut metamina som jag såg som en räddning, men idag mer ångest och kan inte inte ta dessa piller för social fobi, mer ångest, saker som jag anser att alla dessa mediciner bara i slutändan blivit värre. Här sitter jag med ett liv som knappt värt sitt namn. Ingen ställs någonsin till ansvar för tro mig att de flesta har inte en aning om vad som väntar på dem efter tillräckligt lång tid av ätandet av dessa råttgifter. Ingen Ska säga att jag inte vet vad jag skriver om. Tyvärr allt för många år av brukande av dessa preparat.
extreme fat loss diet discount
ADHD-diagnos: sällan lyckat på vuxna
monster energy backpack 2007 chevy
ADHD-diagnos: sällan lyckat på vuxna
Det är samma med neuropsykiatrisk utredning av Asperger på privata mottagningar som har vårdavtal med landstings öppenpsykiatriska mottagningar. Pengarna som styr.
Jag gjorde en utredning i höstas för och ta bort lätt utvecklingsstörning till min Aspergerdiagnos som jag fick år 2000.
Lätt utvecklingsstörning togs bort och jag fick diagnos ”Autism i barndomen” vilket inte stämmer på mig. Träffade senare psykiatriker/psykolog på Öppenpsykiatrin, där jag fick behålla min Aspergers syndrom diagnos.
God morgon o Gott nytt år allihop !
Jag är en kvinna på 47 år som nyligen började som volontär på RFHL i Göteborg och tog det för mig stora steget att försöka göra nåt bra av mina erfarenheter , dela med mig och sammanföra alla de med t.ex ritalin , metadon eller annan medicinering av s.k narkotikaklassade läkemedel ( som vid feldosering kan innebära en sinnesförändring och då klassas som missbruk)
Jag önskar kontakt med män och kvinnor med substitutionsbehandling i gbg att dela erfarenheter , kunskaper osv med .
Vi har en lokal i Brunnsbo dit alla är välkommna att komma och söka råd , ge råd , chilla läsa skriva , fika eller bara vara en stund och kanske kela lite med min lilla hund.
Själv tog det lång tid innan jag fann min grupp då jag ej ansågs som drogfri med de läkemedel jag äter och ej fick delta eller engagera mig i de flesta stödorganisationerna i gbg för fd missbrukare.
Hos oss är alla med en önskan om ett bättre liv för sig o alla andra utan mer beroende av alla dess slag än nödvändigt !
I vår lilla stad har vi tyvärr ej många som vågar stå för sina grå dar utan säger det man lärt sig de olika grupperna i sitt liv vill höra , förvantar sig att få höra eller helt enkelt informerat klienter , kunder och folk i beroendeställning av olika slag skriftligt och muntligt kräver att få höra för att den hjälpsökande ska ha rätt till nåt så fundamentalt som bostad och mat för dagen.
som synes har jag mycket tankar om många ting , men vad jag vill ha sagt först och främst är att min medicinering med ritalin gjord efter en Mycket professsionell utredning under 3 mnd på MBC i Hallstahammar har tillsammans med bostad och en meningsfull vardag räddat mitt liv …..
Jag har bytt ut amfetaminet mot ritalin , men utan bostad och den otroligt viktiga roll jag av en händelse fick samtidigt som hobbywhistleblower och politisk revisor i en stad som håller lågan vid liv genom så många lättåtgärdade fel och brister som t.om jag utan grundskolekompetens tror mig kunna göra något åt …vet jag ej om det hade varit det rätta att ge mig den medicinen med tanke på just alla de biverkningar ni i denna debatt diskuterat och som jag ju vet finns men valt att blunda för pga vågskålen så att säga !
Blir alltid så spretigt och splittrat när jag skriver tyvärr , mest beroende på min stress och beroendeproblematik med vad andra ska tycka o tänka .
Tack för en massa bra info och som sagt vi på rfhl gbg behöver all hjälp kunskap vi kan få i detta ämne och alla brasklabbar är välkommna !
Sist men inte minst så gå in och bli provmedlemmar (gratis på vår hemsida så får ni vår tidning Oberoende 4 ggr om året samt rabatterad nada ackupunktur , massage , och inbjudan till div event .
Känner du till projektet Social Aktion, Lemaji?
Se socialaktion.nu
Där kan du – om du inte redan har sett projektet – finna fler likasinnade med liknande erfarenheter.
Bästa kommentatorer!
Jag vill så här i slutet på året först försöka mig på några klargöranden ang. centralstimulantia. Frågor som Hans har uttryckt och som Trolly Trollbergs upplevelse kan ha väckt under åter och som inte besvarats eller kommenterats.
Först kan jag kostatera att den kunskap som finns att tillgå om både ADHD och dess läkemedel fortfarande är fragmenterariska och kunskapen om många viktiga sammanhang saknas.
Först till Hans fråga om kortisolnivåer vid läkemedelsbehandling:
Kortisolnivåerna hos omedicinerade barn med ADHD anses vara lägre än hos barn utan ADHD. Kortisol är det hormon som tillsammans med melatonin reglerar vår dygnsrytm.
När det sedan gäller medicinering med metylfenidat och påverkan på kortisolnivåerna, så har jag funnit att någon studie har visat att behandlingen initialt har höjt kortisolnivåerna, men höjningen var kortvarig trots fortsatt behandling.
Sedan till Trollys upplevelse av en påtagligt stegrad koncentrationsförmåga och känslan av lugn, vid påbörjad behandling, och antydan om att detta skulle vara beviset på att en ADHD-diagnosen är riktig:
Här kommer vi till en utbredd missuppfattning som fortfarande lever inom sjukvården. Tyvärr så händer det än idag att patienter fått sin diagnos bara efter att ha fått testat centralstimulantia och visat, eller kanske bara upplevt sig mer koncentrerad!
Även amfetaminmissbrukare och deras vårdpersonal hävdar att missbrukaren måste ha ADHD, eftersom denne i sitt amfetaminmissbruk upplevt påtagligt lugna och ökad koncentration.
Nu är detta inget bevis alls! Personer som inte har ADHD har nämligen samma effekt av dessa preparat.
Själva kickeffekten av amfetamin är just precis känslan av fokusering och ett omedelbart lugn, med en förhöjd självkänsla och omnipotens. Detta är själva drivkraften i missbruket! För detta behöver man inte ha ADHD.
Till sist vill jag passa på tacka er alla för ert engagemang, med frågor och funderingar och inte minst era egna, känsliga berättelser och erfarenhet. Även tack till er med de livliga protesterna mot mitt inlägg!
Tack!
God jul och gott nytt år, till er alla!
Carina Hellström
Till ”Ledsen anhörig”. Jag blir förtvivlad när jag hör att det är tillåtet att så slarvigt och ansvarslöst är skriva ut Concerta till en person som blir så djupt deprimerad att hen tar sitt liv! Det borde anmälas. Farligt!!! Vill nästan veta den läkares namn som lät det här tragiska ske med din nära anhörige, men kan ju tyvärr inte göra något åt katastrofen i efterhand. Händelsen bör uppmärksammas i media och/eller Socialstyrelsen för en enda gång är definitivt en gång för mycket! En läkare som inte klarar av att följa upp sin patients mående, bör inte ha förskrivningsrätt av psykofarmaka överhuvudtaget. Särskilt inte metylfenidat.
Tack för en reflekterande artikel!
Tyvärr har jag i min nära familj exempel på personer med ADD/ADHD diagnoser som farit illa av behandling med i deras fall metylfenidat. Det ter sig som att man får en diagnos, sen recept och därefter… får patienten klara sig på egen hand och förväntas få ett liv som är rimligt att leva och allt ska som i ett trollslag lösa sig.
Två kloka av mina nära slutade efter ökad ångest och mer nedstämdhet med Concerta.. En tredje blev istället djupt deprimerad och tog sitt liv!
Mina rätt breda erfarenheter vid det här laget säger att det är en alldeles för lättvindig förskrivning av ett preparat som kan bli en avgörande faktor för ett sämre mående och slutligen suicid. Det är min uppfattning att alldeles för många patienter med neuropsykiatriska diagnoser lämnas åt sitt eget öde med livsfarliga mediciner som enda livlina att hålla sig till. Patienterna blir försöksdjur, först när vi ser en ökad rapportering av biverkningar i media kan vi kanske få en mer nyanserad debatt kring detta?
Tyvärr överskuggas det hela av karriärsugna inom vården och en penningsugen läkemedelsindustri.
Kära, Ledsen anhörig!
Ja, du har verkligen en stor och en mycket tragisk erfarenhet av psykiatrins otillräcklighet! När det gäller de professionella förutsättningarna på förskrivning och uppföljning av metylfenidat, alltså t e x Concerta och Ritalin, så finns ofta stora brister.
Dessa preparat får endast hanteras av läkare med specialistkompetens i psykiatri.
Men så sent som idag fick jag veta, att på mottagningen jag själv arbetar – så tillåts ST-läkare (läkare under specialistutbildning) att själv ordinera och sköta behandlingen!
Eftersom de inte har rätt att skriva ut preparaten till sina patienter – så bistår en specialist på mottagningen med recepten!
Man kan naivt hoppas att detta är ett för svensk vård pinsamt undantag, som naturligtvis aldrig skulle ha nått mina öron. Men det säger en hel del om hur psykiatrin fungerar bakom kulisserna och att riskerna är ständigt närvarande!
Jag tänkte på dig och din berättelse, och på många andra som fått betalat så extremt dyrt för denna ansvarslöshet.
Mitt budskap är att jag inte ger mig i min kritik.
Med varm hälsning
Carina Hellström
Jag fick mitt recept på Concerta igår. Det gick till precis som du bekrev. En läkare utan specialistkunskaper gjorde bedömningen om medicinering och sedan fick en specialistläkare som jag aldrig träffat skriva ut receptet. Verkade vara så det brukar gå till. Kan dessutom tillägga att jag under min utredning blev bedömd av en tillfällig ”stafettläkare” på mottagningen. Till följd av bristande kommunikation och bristande rutiner trillade jag mellan stolarna och har fått vänta ytterligare 18mån på att få påbörja behandling. Brist på personal, bristfälliga rutiner, krångliga journalsystem och allt för subjektiva bedömningar verkar tyvärr vara vardag i dagens psykiatri i Sverige.
Jag har några generella frågor.
1:Vad vet man egentligen inom psykologi/psykiatri och är det förnärvarande tillräckligt för att kalla vetenskap. Kan den klassiska metodiken användas och verifieras från fall till fall. Tex Får man samma resultat vid exakt upprepat experiment på en individ med samma kön,vikt,längd,ålder etc?
– Jag tror, men vet inte säkert, att så inte är fallet utan det är en kombination av ekvivalenta resulatat som pekar åt något man kommit man tyder som karaktäristika för en diagnos, och erfarenhet som tex specifika beteendemönster/symptom man kopplat till en diagnos.
För mig verkar det hela väldigt komplicerat och jag tror man skulle behöva något i stil med:
*Man behöver kunna förstå kroppen och hjärnan i detalj. Sedan skapa en modell över en typisk hjärna men hellre ännu mer specifikt om det är aktuellt tex olika typer av uppbyggnad.
*Man behöver förstå inverkan av uppväxt/sociala sammanhang mm och samtidigt dess påverkan på hjärnan
*Slutligen efter tillräcklig uppmätt data från olika individer med olika sammansättningar av bakgrund etc specifikt testa modellen. Stämmer den överens med aktivitetsnivåer i olika delar av hjärnan etc mm mm
Då slutligen har man en metod för att ställa diagnoser, eller tillstånd om man så vill.
MAn kan dra slutsatser om behnadling på ett helt annat sätt och kanske är det inte alltid psykofarmaka som är lösningen. Det kan tom vara så enkelt som ett miljöombyte.
Som exempel på felbehandling:
Tjej 16-17 år får diagnos borderline, dessutom finns sömnproblem och upprepade depressioner
Behandling: Serotoninbaserat läkemedel i allt stegrande dos så att efter 10 år av samma behandling långt hade överskridit vad som är rekommenderad maxdos. Halcion ordinerades i kobination med propavan för att ta hand om sömnproblem och oro.
Psykos inträffar i sena tonåren, då etableras kontakt med specialistteam. Psykosen var av paranoid karaktär och kan ha utlösts av missbruk av amfetaminliknande substans. 5 år går, samma behandling endast ökning av den antidepressiva läkemedlet. Ingen ifrågasätter den tydliga hajfenskurva i high and lows som personen genomlider, för diagnonsen var redan ställd i tonåren, borderline.
Efter egen mödosam insats fås äntligen denna diagons omprövad om allt pekar av erfarenhet på en annan diagnos Bipolär, med psykosen invägd klassad som typ1. Där man också av erfarenhet vet att serotoninbaserade läkemedel har en trigger effekt för de maniska/hypomaniska perioderna..
Så den 10 åriga behandlingen var sannolikt helt felaktig och förvärrade kraftigt tillståndet.
Frågan är också hur den kraftiga och långvariga medicineringen med halcion påverkade och propavanet…
Känns verkligen som att resursbrist inte är en tillräcklig förklaring. Jag kan inte se annat än att det också är en fråga om imkompetens och okunskap.
Så har vårdkontakten sett ut för mig i 11år. De skriver ut det ena med det andra och sen får man klara sig själv. Har kämpat och gråtit för att jag vill ha mer, vill ju ha det stöd, den hjälp och de verktyg jag saknar för att kunna hantera situationer på bästa möjliga sätt. Fick concerta innan men ett peptid/stresshormon i hjärtat ökade så bytte till Elvanse vilket känns bättre, men jag har fortfarande, 1år efter diagnos, inte fått nån ”behandlingsplan”, dvs pratat om detta, har inte ens fått nån information om ”diagnosen”, den får jag och mina anhöriga skaffa oss själva… Inte konstigt att så många tappa tron på sjukvården/psykiatrin..
Hej! Har medicinerat med ritalin i 6 år för adhd. Helt klart har medicinen gjort stor skillnad i mitt liv, i positiv mening. Lever under under ordnade förhållande med arbete och familj. Har dock börjat undra över hur det kan påverka mig somatiskt. Är 52 år och är ganska överviktig. Har vissa svårigheter vid urinering. Läkemedelsdos 120 mg/dag kapslar. Blodtryck inom gränsvärden. Vore tacksam över din synpukt.
Mvh. Anonymus.
Hej Anonymus!
Våra bloggare kan inte kommentera enskilda fall. Hör av dig till din läkare med dina frågor.
Kan vi inte slå fast en gång till att Concerta i den stora europeiska utredningen fått underkänt för vuxna. Det gav, i jämförelse med placebo, ett stort antal skador utan att ha någon statistiskt säkerställd positiv effekt. Det är om något ett bevis för läkemedelsindustrins bedrägeri att man (Janssen) tiger om det här och har nu dragit in 460 miljoner på försäljningen till vuxna bara i Sverige – EFTER DET att preparatet blev underkänt.
I sammanhanget kan det vara intressant att påpeka att den enda undersökning av långtidseffekterna (1 år) på hjärnan (dopaminförsörjningen) av metylfenidat (Concerta, Ritalin) på tidigare omedicinerade personer med ADHD-diagnos visade följande: Det fanns ingen skillnad i hjärnverksamheten mellan personerna med en ADHD-diagnos och kontrollgruppen till att börja med; efter ett år hade de som fått metylfenidat allvarliga störningar i dopaminförsörjningen – skapade av drogen i de vanliga ”terapeutiska” doserna. (Volkow 2013)
Hej. Är 50år
Kan det inte finnas fall där ADHD behandlas med antidepresivt i stället för centralstimulatia eller andra ADHD-mediciner? Äter själv Mirtazapril, 45mg/dag men har fortfarande stora svårigheter att koncentrera mig och blir utmattad efter en halv dags arbete och hemmet ser ut som ett bombnedslag. Ätit mirta i ca 5 år, först 30mg/dag men nu 45mg/dag. Fick i sommras diagnosen ADD och det har jag misstänkt jag haft i princip hela livet, sen språkutveckling och dyslexi. Stökig och helt oförmögen att koncentrera mig i skolan. Inga missbruk eller misshandel i hemmet. Vet ej om jag kommer få centralstimulatia pgr av en stroke och DVT.
Jag har också funderat på hur det kan komma sig att ”alla” har ADHD och ska medicineras då de inte får mer kbt och fler verktyg att hantera sitt liv och mående. Ibland så funderar jag på om jag själv har en mildare form med tanke på de kriterier som ska uppfyllas men anser att livet är fyllt av händelser som påverkar oss på olika sätt och att de flesta av oss bara behöver lära oss hur. Det är inte konstigt med tempot som är nu att många får dessa symptom och det är mycket fascinerande att det blivit en boom av alla som ska medicineras….och inte för att tala om vad Concerta osv kostar! Jag håller med dig om att det verkar som att diagnoserna ställs för lättvindigt och för att det är ”mode” !! Men naturligtvis finns det många som faktiskt behöver medicinen såklart.
Är Concerta dyrt? Metylfendidat och liknande centralstimulatia kan väl knappast vara patent-belagd längre?
745 kostar concerta en burk.
Hej Fundersam!
Det finns starka kommersiella intressen i ADHD diagnosen! Dels är det flera privata mottagningar som öppnat enbart i syfte att leva på dessa utredningar, när landstingets egna enheter ges tillräckliga resurser.
En privat mottagning gör en utredning på 4-5 timmar, av en person, och för det får de av landstinget 22.000kr! en privatperson måste betala 32.000 för samma hantering, om mottagningen saknar vårdavtal.
Pat får ofta fel diagnos.
Sedan har vi läkemedelsindustrin som tjänar stora pengar på dyra läkemedel! De ser till att ingen ska glömma bort att rannsaka sina egna behov av utredning!
Tack för dina mycket kloka synpunkter!
Carina Hellström
Aha. Trodde du jobbade på ackis (Akademiska sjukhuset i Uppsala. Se nu att du är i Stockholm. När jag fick remiss från min sjukläkare för förvirringtttillstånd och omöjlighet attt konsentrera mig och misstänkt adhd 2006 så fick jag vänta ett år innan jag kom till np (neuropsyk). Efter några samtal fick jag diagnosen depression av en sjuksyster som pratade med en psykiater, som skrev ut mirtazapril, sen efter ca 1 år fick jag besked att det inte förelåg någon anledning till utredning. sen förrvärrades symtomen när jag efter ytterligare ett är försökte sluta medmirtazapril pgr avtrötthet efter en dags arbete. Min husläkare skrev flera remisser och ny väntan, Sen i början av 2012 fick jag börja lämna urinprov för narkotika-tester under ett år och i mars detta år fick jag träffa psykologer och göra tester och de interjuade min mor i en timmeom min barndom, som hade många tecken med att jag var framförallt oförmögen att sitta still och hålla tyst men även sen språkutveckling och dagdrömde mkt och hade svårt med kamrater. När jag fick diagnosen i maj i år sa de att inget skulle hända på sommaren angående behandling. Sen när jag äntligen fick möte i september, fanns ingen behandlin med varken mindfullness, eller kbt, utan fått en kontakt med arbetsterapeft., som gjort hembesök och ordinerat boendestöd pgr av att min lägenhet eg behöver saneras och kan eg bara bebos av mig, trolgen pgr av det antideppresiva så får mig att stå ut i missären. Dock har inte boendestödet kommit, fas tde först skulle komma för 2 veckor sedan men det har skjututs upp. 3 ggr och de ringe i dagatt de skuulle komma på måndag i stället. Vid fråga om behandling säger det allra tidigast efter jul, eftersom det saknas både läkareoch ev kbt-behandling. Jag kan inte annat än förstå att det verkligen saknas resurser som sin tur kan bero på att det mkt väl kan förklaringen till både fel diagnosering och även att patienter inte undersöks för eventuella biverkningar av medicin. För att inte tala om att psykiater kan göra misstag pgr av det som i ovan nämda fall och att patienter som kan få vänta i flera år och dessutom har råd att gå till privatkliniker i brist på både diagnoser oxh behandling. Om nu privatklinikerna sköter sid dåligt med undermåttlig diagnos eller annat, borde ja landstingen verkligen ställa krav på att de sköter sitt jobb, innan de betalar ut pengar, Men det kanske skiljer sig mycktet i köer mellan Stockholm och Uppsala. Uch nej, jG SKULLE SOVA, MEN BLEV SÅ UPPRÖRD över att du sa det fanns resurser på neuropsyk (Ursäkta versaler, men halkade på kaps-lock.) Kan även säga att jag inte lyckats så bra med livet, typ inte lyckats bo med folk pgr av att jag tappar saker lite här och där. mvh Hans 50 år.
Finns det verkligen tillräckligt med resurser på Ackis? Fick vänta i 6 år på utredning och diagnos och nu har jag väntat i 5 månader på eventuell behandling och vet inte när och om jag kommmer få någon. Finns ingen läkare på np.
Tack för en bra artikel. Det kan inte vara rimligt att alla har ADHD nuförtiden.
En tanke är också att människor inte vetat o idag vet man. Tänk att vi trott att jorden varit platt. Det är nog ingen som vill ha diagnos men kanske svar o hjälp på sitt mående!!
hej förlåt jag frågar socialen påstår att min sambo har lättare
utvecklingstörning. så hon gick i särskolan men vi har kollat i alla arkiv på skolan och lanstinget där finns ingen diagnos allt som står är att hon var sen i utvecklingen vart ska man söka mer? vill vill se dokumenten det är väldigt kränkade för henne
Jag upplever lägre stressnivå när jag tar förskriven dos centralstimulerande?
Jag vet inte, men för mig föll så många bitar på plats att tanken på att inte ha fått diagnosen känns som en mardröm. Jag har blivit mycket bättre på att acceptera mina begränsningar och anpassa mig efter dom.
Däremot kan man diskutera medicinering, jag kan leva ett liv utan medicin, men ska jag jobba också så blir det svårt.
Jo, skulle verkligen vilja veta om de föreskrivna doserna verkligen höjer de kroppsliga kortisol-halterna. Som jag förstått det, så är halterna av noradrenalin och dopamin, för låga för add/adhd ungefär som för låg tomgång på en motor, så hjärnan måste hela tiden ’gasa’, för att få upp halterna till ’normal’ nivå… Tar man däremot högre doser, så blir de självklart högre.
Hej Anna-Maj,
Hur ser du, på den viktiga ”uppdateringen” att metylfenidat (Concerta, Ritalin) bevisligen orsakar störningar i dopaminbalansen i hjärnan? Jag tänker på ansedda Volkows/Swansons avgörande forskningsrapport om att vuxna som fått metylfenidat ett år, jämfört med en kontrollgrupp hade klara skadliga förändringar i dopaminfunktionen (Long-Term Stimulant Treatment Affects Brain Dopamine Transporter Level in Patients with Attention Deficit Hyperactive Disorder; PLOS ONE)
Det här var bland det dummaste jag någonsin läst.
Istället för att bli dyster, som jag brukar bli av såna här trista artiklar,
kunde jag inte låta bli att skratta åt alla märkliga antaganden & slutsatser som Carina Hellström gör i denna debattartikel.
Tiden har sprungit ifrån dig Carina.
Du behöver uppdatera ditt sätt att se på ADHD & kanske även världen utanför din egen värld.
Här kan du få mycket hjälp:
http://www.campbellcollaboration.org/
Anna-Maj / SBF NPF
Svenska Brukarföreningen Neuropsykiatriskafunktionshinder
Hej jag är en vuxen kille på 37år. Jag förstår det du vill få sagt, men jag håller inte riktigt med dig helt. Nog har jag också tyckt att det har gått lite överdrift när alla vuxna personer (även en hel del barn med) får så lätt en diagnos om ADHD. Och som många går runt o säger att dom, pga någonting som de upplever besvärligt med sig själva, men som kan bero på helt andra förklaringar hos den enskilde individen.
Själv kan jag bara tala för mig själv, att jag har gjort en grundlig utredning om misstanke om ADHD. Som jag själv inte har reflekterat över. Men idag är jag väldigt tacksam för den hjälp jag fått efter att fått diagnosen ADHD som gav mig många svar åt mig varför det blev som det blev i vissa situationer när jag var barn, svar på varför hur jag beteende mig därefter.
Naturligtvis avseanden i vuxen livet också på tidigare arbetsplatser. Förutom den vanliga adhd-utredningen så hade jag även eget underlag om sk. Personutredningar på mig från skolan och myndigheter sedan i tidiga tonåren pga några snedsteg i livet unga år.
Så visst var det en väldigt lyckat diagnos-utredning för mig!
Min medicin är Medikinet
Hej!
Din berättelse säger mig att du borde ha fått utredningen mycket tidigare. Det som har varit kan man ju inte ändra på, men jag förstår att du nu kan känna dig till freds – och framtiden är din! Använd den väl. Lycka till!
Carina Hellström
Om jag då kan dra rätt slutsats av det du skrivit Carina så är det att;
Centralstimulerande mediciner hjälper verkligen människor men att allt för många läkare ställer fel diagnoser?
Men att feldiagnostisering främst är adhd/asperger betvivlar jag starkt.
En mycket bra och seriöst reflekterande artikel. Har i fem år misstänkt att jag lider av ADD. Arvet spär på mina misstankar. Odiagnosticerade släktingar i generationen före. Jag är inte psykiatriker, dock – för mig är det uppenbart. Men – med Concerta för min del blev det KATASTROF!! Betalade privat en utredning (kostnad 8000 kronor) som ledde till diagnosen Uppmärksamhetsstörning utan närmare specifikation. För 20 år sedan fick jag Citalopram och Buspar som kändes som en skänk från ovan. Livet började.
De sista åren har de dock inte hjälpt lika bra som tidigare.
Därför kämpade jag hårt för att få testa ADHD-medicin, vilket ledde till en djupare depression än jag någonsin haft plus en kraftfull ångest som var den värsta jag upplevt.
Har inte återhämtat mig ordentligt ännu, två år senare.
Det var stört omöjligt att få läkaren att förstå att det här inte blev ett bra resultat.
Jag tror bestämt att man efter långvarig stress som har hållit på i decennier kan ge ADD- och ADHD-liknande symtom.
Har nu åter bokat in en tid hos läkare för att ytterligare en gång diskutera vad som är felet med mig. För något är det. Den saken är klar.:)
Vill tacka Carina Hellström för en artikel som visar att hon inte bara skriver ut recept utan att tänka efter eller fundera på vad patienten faktiskt behöver.
Har sett bländande och lyckade exempel på personer med ADHD/ADD som nästan på ett dygn förvandlas från att vara knappt fungerande till välfungerande individer. Grattis till dessa!
Men diagnoserna inom npf-spektrat ligger fortfarande i gråzonen. Det finns inga blodprov att ta. Röntgen kanske kan ge indikationer, men kan den fastställa att funktionsnedsättningen är medfödd?
Det viktiga är att läkaren och kompletterande behandlare ser till att patienten mår bättre och inte sämre. Så länge vårdgivarna strävar efter ett gott resultat är allt väl.
Men när läkarna handhar sina receptblock med en fundamentalistisk och i det närmaste extremistiskt ortodox manualstyrd uppfattning om ADHD som rabiata religionsförespråkare ropandes”Concerta, Concerta, Concerta” som ett mantra eller hyllning till Hare Krishna då är vi vårdsökande ute i farligt väder, ska Gudarna veta.
Att se att den är medfött gör man väl i utredningen, där en själv och anhöriga berättar hur man var som barn? Utan det kan det säkert vara svårt att veta och om inte den bilden finns, så kan det säkert bli felaktigt att ändra den kemiska balansen på det sätt centralstimulantia gör i låga doser.
En fråga: Fungerar ”Parnate”(licenspreparat) både mot depression och mot ADHD symtom, för mig verkar det så åtminstone…
Andra som har liknande erfarenhet?
Som bekant sekretessbelägger Läkemedelsverket ansökningar om godkännande av läkemedel. Och blir inte preparaten godkända så blir hela alltet – skadeverkningar och effekter gömda för alltid i Läkemedelsverkets arkiv. Vi får inte ens veta att ansökan fått avslag, och absolut inte varför.
Med den bakgrunden kan den sensationella nyheten förmedlas att läkemedelsbolaget Janssen i januari 2010 ansökte om att få det vanligaste metylfenidatpreparatet Concerta godkänt för vuxna. Man tog sina bästa (mest positiva) randomiserade dubbelblinda korttidsstudier, sina ”abuse potential studies”, sina ”withdrawal studies” och räknade med ett snabbt godkännande. MEN så blev det inte. Brittiska MHRA som ledde utredningen i Europa grävde sig bakom PR-linjerna och fann de verkliga resultaten av studierna. Man fann att Concerta inte hade någon statistiskt signifikant positiv effekt, hade en avsevärd missbrukspotential, och en mängd allvarliga skadeverkningar. Självklart fick då Janssen UNDERKÄNT, AVSLAG på sin ansökan. Men inte har det här gått ut till landsting, läkemedelskommittéer, läkare och patienter. Dessa går i villfarelsen – eller rättare sagt har blivit offer för desinformationen – om preparatets förträfflighet. Janssen sålde Concerta för 142 miljoner på ”vuxenmarknaden” i Sverige år 2011 – efter det att preparatet bevisats ha en ”negativ nytta-/riskbalans” för vuxna. En medicinsk skandal av magnitud, kan man väl lugnt säga.
[…] ADHD-diagnos: sällan lyckat på vuxna […]
[…] precis ”ADHD-diagnos: sällan lyckat på vuxna” på http://www.sjukhuslakaren.se och har nog aldrig någonsin läst något liknande. Författarinnan, Carina […]
Hej Carina,
Jag har läst din artikel och har några frågor.
Först en kort beskrivning om mig.
Jag är man, 35 år, 3 barn och sambo.
Arbetar i ett familjeföretag med ca 25 anställda.
Jag har så länge jag kan minnas haft svårt att passa tider, lovat för mycket, tidsoptimist mm.
Resultatet av detta är att mitt självförtroende har varit lågt, medmänniskor ser mig som opålitlig min självbild har också varit allt annat än bra.
Vid 25 års ålder fick jag min första antidepressiva medicin (cipralex).
Jag ville nog väldigt gärna att detta skulle hjälpa, det gjorde det inte.
Mirtazapin, Venflaxin, Lyrica mm. Jag har även de senaste 2 åren ätit stilnoct och imovane.
10 år och två stora depressioner senare ser jag saken annorlunda än det du skriver.
För cirka 4 månader var jag fruktansvärt uppgiven, stressad och ledsen. Tankarna var ungefär; medicinerna hjälper inte mig, så det är nog inget fel. Felet är att jag är en slarvig martyr. Det enda som kan hjälpa mig är att jag tar tag i mitt liv och tar ansvar. Men det kan jag ju inte, då jag är en opålitlig latmask som aldrig får någonting gjort även om jag vill det.
Med min sambos hjälp kom jag i kontakt med en privat psykologi klinik i Halland.
Väl där konstaterades det snabbt att jag hade ADD.
Jag fick Concerta vilket resulterade i att mitt liv har börjat igen.
Hur;
Tar tag i problem
Får saker gjorda
Känner mig så intelligent som jag alltid trott att jag är;)
Min inre stress är extremt mycket mindre
Känner mig inte deprimerad för första gången på 13 år
Jag har fortfarande problem med sömnen dock är problemet betydligt mindre nu än innan. Vilket kan tyckas konstigt med tanke på att jag äter centralstimulerande medicin.
Jag har fortfarande en bra bit kvar innan jag nått mitt mål, men jag har fått tillbaka mitt liv.
Jag betvivlar inte dina fakta eller kunskap. Det jag blir förvånad över är att du dömer ut något så starkt baserat på valda fakta.
”Fortfarande förekommer också inom verksamheten, uppfattningen att en upplevd positiv effekt av metylfenidat eller amfetamin är diagnostiskt för ADHD.”
För mig är den upplevda uppfattningen en verklighet.
”Konstigt att man inte vet att preparaten verkar uppiggande även på personer som inte lider av ADHD, vilket många utanför vården, inte minst missbrukare och studenter känner väl till!”
Jag tror nog att de flesta vet att ”preparaten” på ”normala” människor verkar uppiggande. Min personliga upplevelse med metylfenidat är faktiskt det gör mig lugn, jag var mer ”speedad” innan.
”Metylfenidat kan nu misstänkas orsaka betydligt svårare biverkningar än många kunnat föreställa sig. Fem fall av allvarlig hjärtsvikt, troligen orsakat av preparatet, har behandlats på Akademiska sjukhuset i Uppsala.”
Att biverkningarna med metylfenidat är allvarliga betvivlar jag inte.
Jag tror däremot att det är betydligt farligare att må som jag gjort innan metylfenidat.
För mig är risken acceptabel jämfört med alternativet.
Vore intressant att veta hur många hjärtinfarkter som orsakas av stress?
”Any fool can know. The point is to understand”
Käre L,
ett varmt tack för dina fina och viktiga synpunkter! Jag vet verkligen att ADHD finns också hos vuxna och jag är glad att du och många andra äntligen har fått en chans till ett mycket bättre liv. Jag har haft många patienter som beskriver liknade livsöden som du här så väl berättar om.
Jag har dessutom en nära släkting som inte fick den ADHD-diagnos han haft symtom på sedan späda år och därför gick bort i sviterna efter en olycka, mycket ung. Han hade haft ett längre liv om han fått rätt hjälp. Han hade, precis som du, också behövt metylfenidat!
Jag tycker att alla som har ett svårt lidande har rätt i till en riktig diagnos, vilket tyvärr inte alltid är fallet. Som läkare är jag skyldig att inte utsätta en patient för onödiga risker, vilket bara är möjligt om han eller hon fått rätt diagnos.
Jag tvivlar inte alls på att du fått både rätt diagnos och rätt behandling, och jag önskar dig all lycka till i framtiden!
Med vänlig hälsning
Carina Hellström
Ang. Jannes inlägg om ” den viktiga ”uppdateringen” att metylfenidat (Concerta, Ritalin) bevisligen orsakar störningar i dopaminbalansen i hjärnan”.
Jag vill påminna om hur obehandlad npf tar skada på både själ, nervsystem och tom. tar liv.
Om jag ser till biverkningar resp god effekt av centralstumulantia så är den goda effekten övervägande.
Det finns många mediciner med svåra biverkningar och även dödsfall idag som inte stoppas dvs en Medicinsk behandling som ger goda resultat får patienter och läkare att överväga en fortsätta medicineringen.
Hur är det med den mängd antideppressiva medel som idag skrivs ut och används under obegränsade tid?
/Jensans
Men Jensans – det du såg i mitt inlägg är att de VERKLIGA resultaten av centralstimulantia (Concerta) när den jämförs med placebo är att den INTE har några positiva effekter, men ger mängder av skador. Om man alltså skulle ”behandla” med sockerpiller skulle den positiva effekten vara densamma – men man skulle slippa skadorna.
Sen är förvisso sant att förskrivningen av antidepressiva är ytterst skadlig (”immensely harmful” enligt Cochrane-institutets Peter Götzsche)
hej kan bara säga jag lider av svår adhd o även har stora problem i vardagen takck vare WPM dom skriver gärna ut massa skit men det är ej det jag är ute efter jag vill ha nån o prata med men det är i stort sett omöjligt när ska riksdagen fatta att det går åt helvete snart