A New Hope
”Bruno Ziegler, läkare på universitetssjukhuset och projektledare, är entusiastisk.
– I ett halvt sekel har vi debatterat vilka som hör hemma på akuten och vilka som inte gör det. Det resonemanget är hämmande för utvecklingen, att vi tänker att den som är där inte borde vara där. En nyckelfråga för oss är att inte skylla på patienten.
Traditionellt har patienter på akuten fått träffa en van sjuksköterska som gör en första bedömning, och sedan får man enligt en viss rangordning vänta ett tag på att få träffa läkare. Idén med arbetsmetoden i Örebro är att alla tjänar på snabb läkarkontakt.
Bruno Ziegler säger:
– Kan vi hantera de mindre sjuka snabbt, gynnar det även de som är sjukare – och oss. Det har inneburit en tankemässig förändring för mig och många andra, men det är stimulerande att gå igenom den processen och få nya insikter själv också.
Han pekar på flera fördelar.
– Snabb läkarkontakt uppskattas av patienterna.
– Det går snabbare att avgöra hur potentiellt sjuk patienten är.
– Behandling kan påbörjas på en gång.
– Patienter som inte är så sjuka kan färdigbedömas och gå hem ganska snart.
– Den som är i behov av sjukhusvård kan snabbt dirigeras till lämplig klinik.
Under det tio veckor långa försöket förra året förkortades vistelsetiden för patienterna på medicinakuten i genomsnitt från två timmar och 43 minuter till en timme och 57 minuter. Sammanlagt 650 timmar kortare väntetid.”
Förbättringar som dessa kan bara komma till stånd när man har släppt tanken på att patienterna skulle utgöra ett problem. ”-You must unlearn that what you have learned…”
Sounds like Emergency Medicine to me!
Hej, hej
Efter att ha provat detta och andra koncept i Lund (med varierande resultat) och efter ganska lång tjänstgöring i England har jag efter hand om kommit fram till följande tankemodell:
Tidig läkarkontakt är bra, men det ÄR inte helt rimligt att behandla de minst sjuka snabbare än de allvarligt sjuka. Jag tror att nyckeln är att SKILJA de akut sjuka från de mindre sjuka tidigt i förloppet. De minst sjuka går till en jourcentral i akutens regi där de får träffa distriktsläkare eller distriktssköterskor. De mest sjuka läggs så direkt som möjligt in på rätt avdelning (utan att passera akuten) och de ”komplicerade” går till akuten.
På JLC får man vänta på sin tur, precis som på akuten, men alla har samma prioritet. Den traditionella modellen med att ha bokade tider på JLC gör bara att tidboken oftast är full och de mindre sjuka ändå ”spiller över” till vanliga akuten. En nyckel är också att ha JLC hela dagen och så lång tid som möjligt av natten. Att ha en flexibel bemanning så att personal kan flyta mellan JLC och akuten hjälper för att hålla väntetider rimliga på båda hållen.
Gällande ”projekt” och ”testperioder” vet vi alla att man ofta bemannar upp och i allmänhet fixar till en miljö som inte går att underhålla i längden, därav ofta fantastiskt resultat. Örebro kan såklart vara ett undantag 😉