Krönika

50 nyanser av studiestress

I tisdags ställdes jag och mina drygt 120 kursare inför vad som kändes som den ultimata prövningen – integrerad sluttentamen (IST) på läkarprogrammet. Denna bestod av fyra stationer med skådespelande patienter där vi på 20 minuter per station skulle inhämta anamnes, göra status, komma till en preliminär bedömning, rekommendera åtgärd och uppföljning samt få patienten att känna sig delaktig. Därutöver två stycken teoretiska stationer – en om läkemedel och en om vetenskaplig bedömningsförmåga. Det gick… sådär. Inte så perfekt som jag hade önskat. Men många kände likadant.

Uppropet till den här lite besynnerliga kursen på 3 högskolepoäng var intressant. Jag har aldrig hört någon föreläsare använda ordet ”stress” så många gånger. Tyvärr höll jag inte räkningen men det var nog minst 50 gånger… Gör bara som ni brukar, sade hon. De flesta blir godkända, men mellan 5-10 % blir underkända. Skulle man bli underkänd betyder det inte att man är dålig som person, betonade kursansvariga läraren vidare. Det gick ett nervöst fniss genom klassen. Ingen annan tenta känns så viktig som denna att klara. Ett misslyckande är för många nästintill otänkbart.

Vi hade 10.5 dagar (inklusive helgdagar) på oss att repetera 12 funktionssystem i kroppen och 107 olika symtom. Under funktionssystemet mentalt ingick till exempel; Aggressivitet/avvikande beteende, beroende/missbruk, depressivitet, desorientering/förvirring, försämrat intellekt, hallucinationer/vanföreställningar, inlärnings-/minnessvårigheter, medvetslöshet/koma, självskada/självmordsrisk, stress-/krisreaktion, sömnstörning, trötthet samt ångest/oro.  Dessutom rekommenderades det att vi repeterade följande praktiska moment (på dockor och modeller): katetersättning, suturering, att sätta nål, hålla fria luftvägar, rapportera enligt ABCDE samt ordinera vätska.

Jag och några kompisar började med en ambitiös plan att gå igenom samtliga 107 symtom inklusive handläggning och uppföljning för vardera diagnos. Då det samtidigt fanns 50 tidigare fall från gamla IST-stationer att träna på insåg vi ganska snart att vi inte skulle hinna vara så ambitiösa som vi först hade tänkt. Dessutom behövde vi lägga några dagar på praktiska övningar. Så det blev mest praktisk träning och repetition tillsammans i grupp.

Och just ja, en obligatorisk A-HLR-övning (eller snarare prövning) ingick också. Och dessutom en sista träff med våra mentorer som följt oss genom utbildningen. Jag träffade min mentor L och åt middag. Hon lugnade mig och rekommenderade att jag skulle ta en dags studieledighet från plugghetsen. En halv dag vågade jag unna mig – och det var faktiskt skönt.

Nu pågår, förutom studentvalda kurser, den långa väntan på tentaresultatet. Några är säkra på att de är godkända, men många är nervösa. Det ska bli intressant att se tillbaka på IST med perspektiv om några månader och se om det var ett bra inlärningstillfälle eller inte. En sak är i alla fall säker. Det var en hård prövning i stresshantering.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2018-06

Avancerad vård i hemmet-hur bra fungerar den?/Jul-läsning:Nobel- special/ Aktuella profilen: Bosse Lindquist fick en mer positiv bild av läkare efter Macchiarini-affären/Porträttet: Sjukvårdsdirektör vill riva murar mellan sjukhusvård och primärvård/Ny krönikör: Camilla Starck/

Prenumerera