• 31 oktober 2008
• 0
• AV: Christer Bark

För några år sedan skiljdes den kirurgiska akutvårdsavdelningen, KAVA, från den kirurgiska kliniken och placerades under akutkliniken. Avdelningen har 21 vårdplatser för patienter med akuta kirurgiska tillstånd. Cirka 40 procent av alla kirurgiska inläggningar går via akutkliniken.
– Ingen skulle vilja ha tillbaka det gamla systemet på akuten, reformen med akutläkare har varit bra för oss och vi kan koncentrera oss på det högspecialiserade uppdrag vi är utbildade för, säger Jan Hedenbro, avgående verksamhetschef för kirurgi vid Universitetssjukhuset i Lund.
– Samtidigt finns fortfarande en skillnad om patienter blir handlagda av en kirurg eller akutläkare. Det läggs in patienter i onödan och det tas lite för många prover.

I dag har de kirurgspecialister som arbetar på KAVA och handleder ST-läkare i akutsjukvård ingen koppling till kirurgkliniken. Det är inte tillfredsställande, menar Jan Hedenbro.
Han är heller inte helt nöjd med hur ST-utbildningen i akutsjukvård fungerar. Deras sidotjänstgöring i kirurgi brister, menar han, och önskar att det fanns en bättre dialog och en tydligare brygga mellan akutkliniken och kirurgikliniken.
– Vi skulle vilja skapa ett fast system där akutläkare kommer in och tjänstgör extra hos oss, kanske tre månader om året. På så sätt kan spetskompetens föras tillbaka till akutkliniken. Vi skulle också önska att det gavs utrymme för akutläkare att medverka på våra interna utbildnings- och fortbildningsdagar i kirurgi, säger Jan Hedenbro.
Bo Erwander, tills nyligen verksamhetschef för området akutsjukvård, menar att om akutläkarna årligen skulle tjänstgöra tre månader inom kirurgiska kliniken, skulle motsvarande även gälla för exempelvis ortopedi, neurologi, medicin och infektion.
– Det är enkelt att räkna ut att det skulle kräva att året har mer än 12 månader, dessutom skulle akutläkarna aldrig ha tid att vara på akuten. I England har man räknat ut att om man skulle ta hänsyn till alla önskemål från övriga specialiteter, så skulle specialistutbildningen i akutsjukvård ta minst 15 år i anspråk. Diskussionen är gammal och har förts ibland annat USA och Australien.
– Vi anser att vårt upplägg med kombinationen av akuttjänstgöring under handledning av specialister inom respektive område, i kombination med omfattande internutbildning och tjänstgöring på avdelningar där patienter akutinläggs, garanterar en rimlig kvalitet. På KAVA tjänstgör kirurger från kirurgiska kliniken och jag förutsätter att de deltar i handledningen av akutläkarna, säger Bo Erwander, verksamhetschef för området akutsjukvård.
Evita Zoucas är överläkare i kirurgi och chef för kolorektalteamet vid Universitetssjukhuset i Lund. Hon var för fyra år sedan skeptisk till akutläkarsystemet, och är fortfarande tveksam till konceptet.
– Det är alldeles för brett. Om man ska ha en allti-allo-doktor på akuten skulle man lika gärna kunna satsa på en distriktsläkare. Så många som en tredjedel av patienterna som söker akut är inte i behov av den högspecialiserade akutsjukvården.
Evita Zoucas menar att det finns tydliga brister i kompetens bland akutläkarna och att man på kirurgkliniken kan se en stor variation i antalet inläggningar beroende på vem som arbetat på akutmottagningen.
– Det är väldigt stora skillnader. Ibland ökar inläggningarna med det tredubbla om vissa akutläkare är i tjänst. Senast igår fick jag klagomål från min personal på för många onödiga inläggningar. Verksamheten har faktiskt blivit trögare, ibland ger man liksom upp, säger Evita Zoucas.
Bo Erwander menar att ”onödiga” inläggningar, är ett farligt begrepp och kräver stor varsamhet.
– Det är absolut nödvändigt för patientsäkerheten att akutmottagningens läkare kan lägga in alla de patienter som de anser behöver observeras. Detta gäller oavsett platssituation. Det är en väldigt stor skillnad att dagen efter ha synpunkter med facit i hand, än att stå mitt natten på akuten och försöka hjälpa en patient som har ont och ångest när man kanske inte omedelbart kan bedöma hur allvarligt det är.