Krävs det nya lagar för medicinskt ansvar?
Det var den stora frågan som Sjukhusläkarna ville debattera under seminariet ”Medicinskt ansvar och medicinskt ledningsansvar” under kongressen ”Framtidens Specialistläkare” i Malmö den 5-7 september.
Svaret från de tre inbjudna debattörerna i panelen blev ett nej och två kanske.
Christina Spjut, överläkare i psykiatri och tidigare ordförande i Svensk Psykiatrisk förening, menade att någon form av ny reglering behövs.
– Om det ska vara i lag eller i någon annan form vet jag inte, men idag kan man ha ett medicinskt ansvar som inte är genomförbart. Inom psykiatrin där det råder stor brist på psykiatriker förekommer det att en psykiatriker kan ha ansvar för 500 patienter i öppenvård, som han eller hon aldrig träffat. Det är en väldig soppa.
Detaljstyrning är negativt
Jonas Ekström, överläkare i internmedicin och verksamhetschef på Sala närsjukhus, var klart emot att lösa
chefsproblemen med nya lagar.
– Jag vill inte ha ytterligare lagstiftning. All lagstiftning tenderar att bli väldigt detaljstyrd och det tror jag är negativt.
– Jag skulle säga att det är viktigare att erinra de som har verksamhetschefsuppdrag, och som inte är läkare, att de faktiskt har det slutliga ansvaret för verksamheten, även den medicinska. Det är viktigt att säga att det finns både situationer där chefskapet fungerar bra och där det fungerar dåligt. De situationer
då jag tycker att det fungerar sämst är när verksamhetschefen inte förstått sin roll och tror att det går att frånsäga sig det medicinska ansvaret på sin klinik bara för att han eller hon utsett en ledningsansvarig läkare.
Tydlighet!
Anders Birr, överläkare på palliativa enheten i Helsingborg, menade att lagstiftning kanske kan vara en sista utväg, men att det viktigaste är tydlighet, tydlighet och tydlighet.
– Ofta handlar det om ett dubbelt ledarskap. Det finns en avdelningsansvarig sjuksköterska som har ett definierat ledaruppdrag, som är väldigt väl formulerat och så har vi en medicinskt ansvarig läkare med ett otydligt ansvar.
Jag har själv upplevt att bli gisslan och även sett kollegor bli syndabockar för saker som inte fungerat. Så numera tänker jag inte gå in i det gisslandramat, utan tänker kalla mig för medicinsk rådgivare istället för medicinskt ansvarig.
Mandat och befogenheter ska framgå
Jonas Ekström:
– Jag håller med Anders om att överenskommelsen mellan den verksamhetschef som inte är läkare och den som får det här medicinska ledningsansvaret måste vara väldigt tydlig. Det ska klart framgå skriftligt vad som ingår i uppdraget och vilka mandat och befogenheter man har.
Anders Birr:
– Det måste också finnas reträttmöjligheter i kontraktet. Det är en viktig facklig fråga. Det ska framgå hur man kan komma tillbaka till kliniken. Om jag tar på mig ledningsansvaret, är det för resten av mitt liv? Vad händer om jag vill tillbaka? Hur lång tid har jag på mig att komma in klinikjobbet igen? Kan man inte gå tillbaka till något annat blir man en farlig chef, tror jag. Sedan är det ju dessutom en resursfråga. Har vi råd att bli av med alla doktorer som tar på sig ett chefsuppdrag?
Ansvaret har flyttats
Christina Spjut menade att det inte bara handlar om att göra tydliga överenskommelser, utan att det hänt något i samhället.
– När jag tänker tillbaks så var det ju så att överläkaren var en person som styrde, även om han eller hon inte hade en formell funktion. Det som hänt idag i vården är en form av taskshifting. Ansvaret har flyttats över till en massa nationella riktlinjer, kunskapsöversikter från SBU och styrning från beställare och politiker. Idag handlar det mycket mer om att lyda påbud uppifrån. Och de påbuden är ju inte alltid anpassade för vård av den enskilde patienten, utan är på en övergripande nivå som ändå ska efterlevas på avdelningsnivå. Vi har hamnat i något ganska konstigt, tycker jag.
Viktigt att chefen är läkare
Kenneth Lindahl, överläkare och kirurg och ledamot i Sjukhusläkarnas styrelse, som satt bland publiken, menade att det är viktigt att läkare blir chefer. För det som händer om läkare abdikerar från chefspositionerna är att många viktiga frågor som utbildning, forskning och utveckling av specialiteten, prioriteras ner, menade han.
– En sjuksköterska som chef på en kirurgklinik förstår inte riktigt att följa med vad som är på gång och kan inte blicka framåt. Man får professionell stagnation.
Ytterligare ett problem tyckte han är den stora löneskillnaden mellan jobbet som vanlig sjuksköterska och jobbet som verksamhetschef.
– Ska en sjuksköterska kliva av innebär det ett enormt lönetapp. Det innebär att man låser in sjuksköterskan i chefsrollen, eftersom alternativen är så dåliga och det skapar en chefskultur som är osund med lydiga chefer som inte vill ställa sin position på spel. I slutänden drabbar det verksamheten
och patienterna, menade Kenneth Lindahl.
Chefen ska kunna kommunicera behoven
Christina Spjut höll med Kenneth Lindahl och tog sin egen specialitet, psykiatrin, där det finns extremt få läkare som chefer, som exempel.
– Hur kan man förklara att psykiatrin successivt får allt mindre andel av resurskakan i sjukvården, trots att vi är en specialitet som har ansvar för 30 procent av alla sjukskrivningar, där de flesta gäller väldigt unga människor, som skulle kunna komma tillbaka i arbete? Det måste bero på att vi har väldigt lydiga chefer som inte klarar av att kommunicera de stora behov vi har inom psykiatrin.
Civilkurage
Anders Birr poängterade vikten av chefer med civilkurage som vågar säga att det här ställer jag inte upp på.
– Jag tycker inte att man som chef ska gå ut i verksamheten och säga att man högre upp i organisationen bestämt att vi ska göra så här och så här och sedan stanna kvar om man inte själv står för åsikterna.
Jonas Ekström svarade, på en fråga från publiken om han som chef var rädd att få sparken om han inte var tillräckligt lydig, att det var inget som han oroade sig för med den svenska arbetsrättslagstiftningen.
– Jag är mer oroad över att sparkade chefer oftast flyttas om till diffusa administrativa uppgifter som
fylls på mer och mer, vilket innebär att sjukvården får en onödigt stor administrativ påbyggnad som
kanske inte alltid är ändamålsenlig. Sedan måste man veta att om man tar ett chefsuppdrag så handlar det delvis om att lyda. Man får ett uppdrag av sin uppdragsgivare att utföra någonting, menade Jonas Ekström,
som också kommenterade frågan om man kan vara kliniskt aktiv samtidigt som man är verksamhetschef.
– Min filosofi är att det är bra att vara kliniskt aktiv i liten omfattning och att det borde premieras mer och tryckas på att man ska vara det, även högt upp. Är du kliniskt aktiv har du inte tid med ovidkommande
administrativa uppgifter. Har man för mycket tid i chefskapet kan man fylla i hur många Excel-ark som helst om dagen och rapportera hit och dit om uppgifter som saknar betydelse för patienternas vård och sjukvårdens utveckling, sade Jonas Ekström.
Kliniskt arbete ger ovärderlig input
Han menade också att om läkaren arbetar kliniskt innebär det en ovärderlig möjlighet att få input.
– Man glömmer snabbt, plus att saker och ting förändras. Man har ingen aning om att det tar minst 35 minuter att skicka in i e-dos, eller något annat, vilket gör att man inte kan ta till sig klagomålen.
– En annan stor fördel med att vara kliniskt aktiv på golvet är att jag som chef kan föra ut min idé om vart vi ska med den här kliniken och den här verksamheten, sade Jonas Ekström.
Möjligheter att påverka
Seminariets huvudtema var det medicinska ledarskapets problem. Men Jonas Ekström ville ändå avslutningsvis
poängtera hur kul han tycker att det är att vara chef och vilka möjligheter det ger.
– Som läkare kan jag påverka organisationen så att det blir så bra som möjligt för oss och patienterna. Men det gäller att vi läkare pedagogiskt kan förklara för de som är högre upp i organisationen och för politikerna varför vi ska rikta vården åt ett visst håll. Vi måste kunna förklara för omgivningen varför det blir bättre för patienten om de lyssnar på oss läkare.
Fakta / Så säger lagen
• 1 januari 1997: Nya bestämmelser i Hälso- och sjukvårdslagen om verksamhetschefens roll. Verksamhetschefen
behöver inte ha hälso- och sjukvårdsutbildning (SOSFS 1997:8).
• Verksamhetschefen får (oavsett verksamhetsområde) ”uppdra åt sådana befattningshavare inom verksamheten
som har tillräcklig kompetens och erfarenhet att fullgöra enskilda ledningsuppgifter”.
• 1 juli 2010: Den patientansvarige läkaren avskaffas i hälso-och sjukvårdslagen. Den patientansvarige läkaren ersätts med att patienten ska ha en ”fast vårdkontakt”.