Kommissionen kan ta fram piskan mot 23 länder
Om åtgärderna blir verklighet kommer EU-kommissionen först att rikta in sig på de länder som begår allvarliga överträdelser och framför allt ”de som har satt käppar i hjulet för ett avtal”.
Frankrike, Spanien och Grekland som kräver stopp för opt-out ligger själva illa till i en första omgång, eftersom de, enligt Kommissionen, “hycklande” släpper igenom liknande överenskommelser.
Europakommissionens tjänsteavdelningar gjorde för ett år sedan en första analys av hur arbetstidsdirektivet efterföljs. Sammanställningen publicerades av European Federation of Public Service Union, en sammanslutning av 209 fackföreningar. Sammanställningen visar att för ett år sedan bröt i stort sett alla länder mot EU:s arbetstidsdirektiv.
19 länder är skyldiga till överträdelser när det gäller jourtid:
Österrike, Belgien, Cypern, Tjeckiska republiken, Tyskland, Danmark, Estland, Grekland, Spanien, Finland, Frankrike, Ungern, Irland, Nederländerna, Polen, Sverige, Slovenien, Slovakien, Storbritannien.
21 länder gör sig skyldiga till överträdelser när det gäller kompensationsledighet:
Belgien, Cypern, Tjeckiska republiken, Tyskland, Danmark, Estland, Grekland, Spanien, Finland, Frankrike, Ungern, Irland, Litauen, Lettland, Malta, Nederländerna, Portugal, Sverige, Slovenien, Slovakien, Storbritannien.
Fyra länder gör sig skyldiga till överträdelser när det gäller beräkningsperioden:
Tyskland, Litauen, Malta och Polen.
Fyra länder gör sig skyldiga till överträdelser när det gäller undantagsmöjligheter för enskilda (opt-out):
Spanien, Frankrike, Ungern, Storbritannien.
Kommissionens kritik:
Belgien: Ingen definition av arbetstid i lagstiftningen och inga regler för jourtid. Neutralisering av jourtid på arbetsplatsen i flera kollektivavtal. Inga bestämmelser i lagen (av den 16 mars 1971) om kompensationsledighet i händelse av avvikelser från bestämmelser om dagsvila. I den offentliga sektorn (lag av den 14 december 2000) strider bestämmelserna om kompensationsledighet (inom de följande 14 dagarna) mot rättspraxis.
Cypern: Ingen definition i lagen om arbetstid från 2002, som trädde i kraft den 1 januari 2003, av jourtid, som alltså inte till fullo anses utgöra arbetstid. Ingen lagstiftning om kompensationsledighet.
Tjeckiska republiken: Jourtid betraktas inte som arbetstid enligt arbetslagstiftningen. Ingen definition i lag av kompensationsledighet.
Tyskland: ’Arbeitszeitsgesetz (artikel 7) tillåter avvikelser från arbetstidens begränsningar för jourtid genom kollektivavtal, vilket strider mot direktivet. Dessutom medger lagen att vissa kollektivavtal med mycket omfattande undantag kan förbli giltiga tills slutet av 2006.
Kompensationsledighet under följande månad. Det finns en gräns för dagligt arbete, men den kan beräknas under en sexmånadersperiod (direktivet stipulerar 4 månader), eller ännu längre perioder i kollektivavtal (utan att begränsa perioden till 12 månader i enlighet med direktivet).
Danmark: Kollektivavtalen (som av tradition tillämpar europeiska sociala bestämmelser) betraktar inte systematiskt jourtid på arbetsplatsen som arbetstid. Lagen föreskriver inte någon tidsfrist för kompensationsledighet.
Estland: Lagen om arbetstid och vila stipulerar (artikel 2.1) att jourtid är en viloperiod, och gör ingen åtskillnad mellan om arbetstagaren befinner sig på arbetsplatsen eller inte. Ingen lagstiftning om kompensationsledighet.
Grekland: I brist på lagdefinition är det ministerbeslut som föreskriver jourtid vid offentliga sjukhus som, när de läggs samman med den normala arbetstiden ”vida överskrider” gränsen på 48 timmar. Kompensationsledighet fastställs genom kollektivavtal, utan någon lagstiftningsram, vilket strider mot direktivet.
Spanien: En lag från december 2003 (55/03) anpassade lagstiftningen efter rättspraxis (Simap-målet), men reformen är begränsad till statsanställd personal i sjukvårdssektorn. Andra sektorer (kriminalvård, polis) uppfyller inte dessa krav. Det finns kompensationsledighet, men den baseras på en medelvecka under beräkningsperioden.
Finland: Finsk lagstiftning skiljer inte mellan jourtid på arbetsplatsen, i hemmet och på annan plats. Kompensationsledighet kan tas ut inom en månad (dygnsvila) och tre månader (veckovila).
Frankrike: Systemet med ”ekvivalensperioder” (art. L.212-4 i arbetslagstiftningen), som gör det möjligt att inte ta hänsyn till vissa ”inaktiva perioder”, har förkastats av domstolen (Dellas-domen) och är inte förenligt med målet att skydda arbetstagarnas säkerhet och hälsa. Ingen lag eller förordning (artikel D.220-1) garanterar kompensationsledighet omedelbart efter arbetstiden.
Ungern: Enligt ungersk lagstiftning betraktas inte jourtid med fysisk närvaro på arbetsplatsen till fullo som arbetstid. Dessutom har begreppet förpliktelse (stand by), som inbegriper en betydande aktiv del, erkänts i rättspraxis och i praktiken. Arbetstiden blir då avsevärt mycket längre (8 – 12 timmar mer per dag, utöver normal arbetstid). Inga lagregler om jourtid.
Irland: Lagen Organisation of Working Act från 1997 har en definition av arbetstid som liknar direktivets, men den preciserar inte att jourtid till fullo ska betraktas som arbetstid, enligt rättspraxis. Dessutom motsvarar begreppet kompensationsledighet inte helt och hållet rättspraxis.
Litauen: Ingen lagstiftning om jourtid enligt rättspraxis.
Lettland: Inga lagregler om jourtiden motsvarande rättspraxis.
Malta: Lagen 247/2003 definierar inte jourtid och hänvisar inte heller till några bestämmelser. Det ger upphov till en rättsosäkerhet. Lagen föreskriver inte att kompensationsledighet ska garanteras omedelbart efter arbetstiden i fråga.
Nederländerna: Kollektivavtal kan medge avvikelser från rättspraxis om jourtid. Lagen medger också avvikelser för dags- och veckovila som inte motsvarar rättspraxis.
Polen: Inom sjuk- och hälsovård beaktas inte jourtid vid beräkning av arbetstid, även om den ger rätt till högre ersättning än vanlig arbetstid. Beräkningsperioden kan förlängas till 12 månader genom lagstiftning.
Portugal: Avvikelser gällande dygns- och veckovila kan beviljas genom lagstiftning, under förutsättning att kompensationsledighet garanteras inom 90 dagar (artiklarna 176, 207, 202 i arbetslagstiftningen).
Sverige: Trots att arbetstidslagstiftningen, ändrad 1996, stipulerar att kollektivavtal inte kan ha en lägre skyddsnivå än direktivet, tolererar de nationella myndigheterna, i praktiken och i kollektivavtal, att jourtid med fysisk närvaro på arbetsplatsen inte fullt ut beaktas som arbetstid. Lagstiftningen föreskriver inte att kompensationsledighet garanteras under perioden omedelbart efter arbetstiden i fråga.
Slovenien: Enligt specifik lagstiftning för sjukvårdssektorn betraktas jourtid som arbetstid endast när den är aktiv.
Slovakien: Fram till nu betraktade inte Slovakiens arbetslagstiftning inaktiv jourtid som arbetstid. Jourtiden är dock begränsad till 8 timmar per vecka, 36 timmar per månad (Lagtstiftningen håller på att ändras). Lagen föreskriver inte att kompensationsledigheten ska garanteras under den period som följer omedelbart efter arbetstiden i fråga.
Storbritannien: ”Working Time Regulations” från 1998, ändrad 2003, har en definition som motsvarar direktivets, men införlivar inte domstolens tolkning. Kompensationsledighet existerar, men det preciseras inte att den måste följa efter arbetet i fråga.
Överträdelser av undantagsmöjligheten (opt-out).
Spanien: Undantag för enskilda är tillåtet för personal vid vårdinrättningar, men det är dessa som fastställer villkoren med arbetstagarens samtycke. En minimiperiod stipuleras under vilken överenskommelsen inte kan hävas. Detta strider mot direktivet, eftersom opt-out är ett ”undantag och en avvikelse”.
Frankrike: Ett dekret (nr 2002-1421 och följande) gör det möjligt för arbetstagare att ”frivilligt” ha ”extra arbetstid” utöver gränser för veckoarbetstid, men utan att åtnjuta de garantier som stipuleras i direktivet (artikel 22 §1 b till e).
Ungern: Undantagsmöjligheter för enskilda är tillåtna i sjukvårdssektorn. Arbetstagarens samtycke krävs, men utan alla de garantier som föreskrivs i direktivet (artikel 22 §1 b till e).
Storbritannien: Ramen för undantag för enskilda följs inte. Skyldigheten att föra ett register över arbetstiden har reducerats till en skyldighet att upprätta ett register över alla arbetstagare som har skrivit under ett avtal om opt-out. Det säkerställs inte verkligt fria valmöjligheter eftersom lagstiftningen och praxis accepterar att opt-out-avtalet skrivs under samtidigt som anställningskontraktet. Skydd för att arbetstagaren inte ska lida skada säkerställs endast genom en allmän klausul som är alltför vag. Uppsägningsperioden för att häva en opt-out (tre månader) är oproportionerlig.
Tre regler som inte respekteras:
Jourtid: Tid med fysisk närvaro på arbetsplatsen, även inaktiv, måste beaktas till fullo vid beräkning av arbetstiden (Simap-domen 3 oktober 2000, Jaeger 9 september 2003, Dellas 1 december 2005). Direktivet medger inte några avvikelser från maximal veckoarbetstid genom kollektivavtal.
Kompensationsledighet: I händelse av avvikelse från dags- och veckovila, måste kompensationsledigheten följa omedelbart efter berörd arbetstid (Jaeger-domen).
Beräkningsperioder: Det nuvarande direktivet medger endast avvikelser från beräkningsperioder i vissa fall:
1) för mobila arbetstagare, i offshore-verksamhet, läkare under utbildning (under övergångsperioden) genom kollektivavtal eller genom lagstiftning.
2) för vissa poster: högre tjänstmän i beslutsfattande ställning och andra självständiga arbetstagare, arbetstagare ombord på fiskefartyg.
