JA. Det frigör resurser som används för rekrytering av fast personal och förbättrar kontinuiteten, ökar kvaliteten och stabiliteten på arbetsplatserna, menar Johan Kaarme, chef för SKR:s vård- och omsorgsavdelning. NEJ. Inte om regionerna drar åt kranen för hårt. Risken är stor att kompetens försvinner och att det blir ännu svårare att förbättra arbetsmiljön och behålla fasta medarbetare, menar Christoffer Nilsson, näringspolitisk expert på Kompetensföretagen.

• 26 februari 2025
• 0
• AV: Eva Nordin

I början av 2024 var Region Kalmar först ut att ansluta sig till det nationella avtalet om hyrbemanning för läkare och sjuksköterskor inom hälso- och sjukvården. Övriga regioner har successivt anslutit sig i takt med att deras egna avtal löpt ut. Målet är att samtliga regioner ska vara anslutna senast det första kvartalet 2025.

– Det är inte första gången som regionerna försökt att minska hyrberoendet. Det nya är det samlade greppet och att alla regioner står bakom avtalet. Syftet är ju att få en bättre kvalitet och skapa enhetliga regler, villkor och priser över landet för samtliga godkända bemanningsföretag, säger Johan Kaarme, chef för SKR:s vård- och omsorgsavdelning.

Kostnaderna för hyrpersonal i regionerna har totalt minskat med 28 procent, eller 1,3 miljarder det första halvåret 2024 jämfört med 2023. Sannolikt är minskningen ännu större, men data för helåret 2024 presenteras först i slutet av februari 2025.

Det finns flera vinster med att regionerna inte längre konkurrerar med varandra och enskilt tvingas göra direktupphandlingarJohan Karme, SKR

Det är viktigt, menar Johan Kaarme, att inte se regionernas ambition att minska hyrpersonal som en primärt ekonomisk fråga, utan snarare som en kvalitetsfråga.

– I huvudsak handlar det om att få en ökad kontinuitet för patienterna, stabilare arbetsplatser för medarbetarna med en bättre arbetsmiljö och större delaktighet i utvecklings- och förändringsarbeten.

Det har lyfts en oro för att den radikala minskningen av hyrpersonal i regionerna förvärrar arbetstygden och att medarbetare flyr. Men hittills, menar Johan Kaarme, pekar siffrorna åt ett annat håll.

– Att arbetsbelastningen och produktionstakten är hög i vården är ingen nyhet. Men efter utvärderingar som regionerna har gjort, bland annat med facken, har det för en absolut majoritet gått oväntat bra, tack vare att man kunnat anställa fler. Under hösten har drygt 1 200 nya sjuksköterskor kunnat anställas bara i de tre största regionerna. Även övertidsuttaget för sköterskor har kraftigt minskat i flertalet av landets regioner. Så pressen har i viss mån minskat i vården.

Kritiken mot att landets regioner, genom det nationella avtalet och regionernas gemensamma upphandling av hyrpersonal, bildat en kartell genom att ta bort konkurrensen och tvingat hyrläkare till fasta tjänster på grund av sämre avtalsersättningar, avfärdar Johan Kaarme.

– Vi delar förstås inte den bilden. Det finns flera vinster med att regionerna inte längre konkurrerar med varandra och enskilt tvingas göra direktupphandlingar, vilket tidigare ledde till höga kostnader och sämre kvalitet. Det gemensamma avtalet innebär också att kraven på bemanningsföretagen ökar, vilket gynnar utförarna av vård.

– Vi ställer högre kvalitetskrav som tidigare inte fanns, exempelvis på yrkeserfarenhet och att företagen betalar trygghetsförsäkringar och tjänstepension för sin personal, vilket också gagnar det enskilda individerna som åtar sig hyruppdrag.

Mot bakgrund av det ansträngda och pressade läget i vården är det inte enkelt att se hur regionernas satsningar på hyroberoende och ett gemensamt nationellt avtal ska leda till förbättringar av arbetsmiljö och arbetsvillkor för vårdens medarbetare. Men, försäkrar Johan Kaarme, frågor om kompetensförsörjning och arbetsmiljö är på topplistan över de flitigast diskuterade i hälso- och sjukvårdsdirektörernas- och ekonomidirektörernas nätverk.

– Det finns lite olika modeller för hur regionerna jobbar med detta. Det handlar bland annat om uppgiftsväxling, smartare schemaläggning och arbetssätt. SKR har också tillsammans med fackliga förbund tagit fram en verktygslåda inom Sunt arbetsliv för att stötta första linjens chefer i arbetet med kompetensförsörjning och arbetsmiljöfrågor. Vi har ingen sammanlagd bild hos oss på allt som görs, men alla regioner jobbar  intensivt med detta, säger Johan Karme.

Kompetensföretagen, som är en bransch- och arbetsgivarorganisation för företag inom uthyrning, omställning och rekrytering, samlar cirka en tredjedel av landets vårdbemanningsföretag.

– Vi tycker att det är bra att det ställs kvalitetskrav och arbetsrättsliga villkor i den nationella upphandlingen. Det är en förutsättning för att säkerställa en långsiktig och stabil bransch. Det finns dock delar i det nationella avtalet som vi tycker är alltför invecklade. Men det mest kontraproduktiva är karenskravet som innebär att läkare och sjuksköterskor måste vänta ett år innan de kan ta hyruppdrag i den region de arbetat, säger Christoffer Nilsson, näringspolitisk expert på Kompetensföretagen.

Under karenstiden utgår ingen ersättning. Det är unikt för arbetsmarknaden och innebär en begränsning av den fria rörligheten, menar han.

– Samtidigt som regionerna ska fokusera på de anställdas arbetsmiljö så skapar de en grundläggande inlåsningseffekt och försvårar för personal att söka sig vidare på arbetsmarknaden. Det måste finnas förutsättningar och möjlighet för till exempel en senior handkirurg att söka sig till sjukhus på glesbygden för att bistå med sin precisa kompetens där behov finns.

Sedan 2016 har regionerna ett mål att begränsa andelen hyrpersonal till två procent. Ett mål som endast tre regioner uppfyller i dag. Christoffer Nilsson menar att målsättningarna snarare borde handla om hur många patienter som faktiskt får vård i tid och hur många som trivs på sin arbetsplats.

– Vår utgångspunkt har alltid varit att regionerna själva ska klara grundbemanningen och att våra tjänster ska finnas som ett komplement under sjuk- och föräldraledigheter, semestrar och på orter i glesbygd där man länge haft stora utmaningar att klara kompetensförsörjningen. Målet på två procent kan innebära ökade kostnader för regionerna på grund av att de tvingas överanställa, vilket också riskerar att dränera arbetsmarknaden.

Man behöver ställa kostnaden för hyrpersonal mot kostnaden det innebär om en massa kompetens försvinnerChristoffer Nilsson, Kompetensföretagen

Bemanningsbranschen har haft en kraftig nedgång med 30 procent det senaste året. Skälet är framför allt hyrstopp och en kraftig begränsning av hyrpersonal. Historiskt sett är det inget nytt, menar Christoffer Nilsson.

– Men det nya är att man nationellt drar åt kranen så pass hårt och på ett koordinerat sätt. Och så länge medarbetare inte känner sig uppskattade på sin arbetsplats och trivs med sitt yrkesliv kommer vi att se en kompetensflykt. Vi har redan sett hur sjuksköterskor och läkare söker sig till exempelvis Norge, vissa omskolar sig och andra väljer att lämna regionen och söker sig till kommuner eller privata vårdgivare.

Det är viktigt att man inte skuldbelägger bemanningsföretagen eller hyrpersonalen, utan ser dem som en tillgång för att lösa många av vårdens resursproblem, inte minst regionernas svårigheter att bemanna med fast anställd personal och utmaningarna med den otillräckliga dimensioneringen av AT, BT och ST-läkare, menar Christoffer Nilsson.

– Vi och regionerna behöver föra en konstruktiv dialog om hur vi ska få vårdplatserna att öka och vårdköerna att minska. Alla pratar om kompetensbrist, i såväl privat som offentlig sektor. Ovanpå det har vi en demografisk utveckling som innebär allt tuffare utmaningar när det gäller att klara kompetensförsörjningen. Vi måste hjälpas åt, men då behöver man också skapa rätt förutsättningar så att det fortsatt finns möjligheter till flexiblare arbetsvillkor och flexiblare arbetsplatser. Man behöver ställa kostnaden för hyrpersonal mot kostnaden det innebär om en massa kompetens försvinner, säger Christoffer Nilsson.