Kö till barnkirurgin – ändå anas framtida brist
Unga läkare står i kö för att få bli barnkirurger. Och klinikerna vill gärna kunna tillsätta fler ST-block. Men inte hur många som helst, för då riskerar innehållet i specialiteten att vattnas ur.
Barn- och ungdomskirurgi är en liten men populär specialitet.
– Vi har aldrig haft några bekymmer att rekrytera ST-läkare, säger Erik Sköldenberg, ordförande i Svensk barnkirurgisk förening och chef för Barnkirurgiska kliniken vid Akademiska barnsjukhuset, Uppsala.
Problemet är svårigheten att få finansiering för ST-tjänster och föreningen spår att det inom några år kommer att råda viss brist på barn- och ungdomskirurger.
Idag finns barnkirurgiska kliniker i Stockholm, Uppsala, Lund och Göteborg
Erik Sköldenberg tycker att det finns ett generellt dåligt ansvarstagande för kompetensförsörjningen från de enskilda landstingens sida, inte bara inom hans egen specialitet, utan kanske än mer inom specialiteter som brottas med omfattande rekryteringssvårigheter. Någon samverkan mellan landstingen har han inte sett skymten av.
– Det kommer inte bli någon lösning så länge man har det kommunala självstyret, för då är det interna budgetprocesser och det finns ingen vilja till gemensamma lösningar.
Erik Sköldenberg tycker också att det är förvånansvärt hur frånvarande staten är i frågan om utbildningen av ST-läkare.
– Man har helt lämnat detta till landstingen. Inom vårt område har vi inget stort problem med rekrytering, men nationell tilldelning av si och så många block per enhet skulle ju skapa ett helt annat tryck när man ska tillsätta blocken.
Föreningen har alltså inget emot en utveckling mot nationell styrning av ST-block, men anser att det kanske främst är större specialiteter med betydelse för folkhälsan som skulle behöva ett sådant system.
– Inom vår specialitet skulle ett nationellt perspektiv kunna öka rörligheten mellan enheterna, det skulle vara bra. Den är väldigt liten, nästan obefintlig.
Erik Sköldenberg uppskattar att säkert 90 procent blir kvar som seniora specialister på den enhet där de en gång hade sin ST-tjänst. Men han menar att det också kan vara ett tecken på goda omständigheter.
– Folk trivs väldigt bra. Det är det roligaste kirurgiska yrket, det är en väldigt positiv specialitet. Man behöver aldrig tveka varför man går till jobbet varje morgon!
