Kirurgi – en profession och ett hantverk som kräver god träning
”See one, do one, teach one” är en annan medicinskhistorisk devis som antyder att träningen till kirurg då var en fråga om att våga, snarare än att öka individuella kunskaper.
”Trial and error” präglade den kirurgiska pedagogiken på den tiden, men fortfarande idag betraktas kandidater som visar framfötterna genom att våga blunda och kasta sig ut, lämpliga att tränas till kirurger.
Patientskadeutredningen har indikerat att var tionde patient skadas i vården. Läkare verksamma inom kirurgiska specialiteter är väl medvetna om vilka faktorer som bör optimeras för att minska farorna.
Såväl tillräckligt med ljus, god sterilitet och slipade knivar påverkar kirurgisk säkerhet, likväl som kirurgens tekniska skicklighet, goda omdöme och mentala balans.
Idag när arbetet med förbättrad patientsäkerhet finns på allas agenda, kan vikten av god kirurgisk träning inte nog framhållas och Svensk kirurgisk förening har, som många andra specialitetsföreningar, under många år arbetat för en strukturerad specialistutbildning med praktisk träning. Nu tar man ytterligare ett steg och introducerar träning för bakjourer och i ledarskap.
Det är av yttersta vikt med en bra utbildning, handledning och fortbildning inom de kirurgiska specialiteterna och det finns pengar och lidande att spara genom målmedveten träning av såväl vardagliga rutiner som akuta risksituationer.
Utvecklingen av simuleringssystem har ökat möjligheterna att träningsoperera under handledning. Inom ortopedisk kirurgi appliceras nya skruvar och plattor med nya verktyg på plastmodellben.
En bra introduktion men de uniforma syntetskeletten kan aldrig fullt ut illustrera den variation av anatomiska förutsättningar som utgör utmaningen inom ”real life-ortopedin”. Därför har träning på anatomiska preparat fortfarande en tydlig plats och det är av stor vikt att möjligheten att träna på likdelar bibehålls.
Förutsättningen för detta är att människor medvetet donerar sin kropp till forskning och undervisning och att hanteringen av de donerade anatomiska preparaten sker på ett öppet, värdigt och etiskt hållbart vis.
Det har berättats hur läkare förr i tiden, i smyg övade kirurgi på lik som de grävde upp på kyrkogården. Det slipper vi idag och vi vill, i mesta möjliga mån, dessutom slippa smygträna kirurgiska ingrepp på levande människor.
Vi vill fortbildas och tränas för att, så långt det är möjligt, kunna undvika kirurgiskt vådliga lägen. Situationen att, i journattens mörker, med lågt blodsocker och högt blodtryck, utan tillgång till kvalificerad hjälp, känna möjligheterna och tålamodet tryta, känner de flesta av oss igen.
Det är uppenbart att i arbetet med minskade patientskador och bättre kvalitet krävs utbildning och fortbildning av läkare och övrig personal. Det behövs även optimerade betingelser för kirurgi via god vård av patienter och god arbetsmiljö för utvilad personal med intränat gott omdöme.
Tryggheten för läkare i bra skolning och tillräckligt på fötterna kan inte nog understrykas. För att bli en bra kirurg är det inte längre rimligt att vare sig fylla en kyrkogård eller att tömma en.
Marie Wedin,
ordförande i Sjukhusläkarföreningen.
