Kateterablationer uppvärderas i Socialstyrelsens nya preliminiära riktlinjer
Socialstyrelsen uppvärderar behandlingsmetoden och hänvisar till fyra nya randomiserade studier där kateterablation jämförts med farmakologisk behandling och visat sig var överlägsen när det gäller att få tillbaka patienterna i varaktig sinusrytm.
I riktlinjerna sägs att det finns mycket gott vetenskapligt underlag för att kateterablation ger evidensbaserad effekt vid symtomatiskt paroxysmalt eller persisterande förmaksflimmer där läkemedelsbehandling inte gett effekt.
Kateterablation har tidigare varit utan rekommendation. Nu ger Socialstyrelsen metoden rekommendationen fyra på en skala 1-10.
– Det här är mycket glädjande, det öppnar upp för fler kateterablationer, säger Carina Blomström Lundqvist, professor och kardiolog på Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Socialstyrelsen bedömer att kateterablation endast ger 1-6 procents risk till allvarlig komplikation, inklusive liten mortalitetsrisk, men skriver också att effekten när det gäller förtida död och permanent skada på längre sikt är okänd.
En kateterablation beräknas öka kostnaderna per patient med 105.000 kronor första året, men ge besparingar på fem års sikt, eftersom interventionen minskar återinläggningar på sjukhus.
Socialstyrelsen skriver också i de preliminära riktlinjerna att patienter med besvärande förmaksflimmer är i stort behov av symtomlindring och att kateterablation kan ge stor påverkan på deras livskvalitet.
Det finns däremot otillräcklig kunskap för att bedöma metodens plats vid behandling av patienter som inte prövat antiarytmisk terapi, samt hos patienter med permament förmaksflimmer, menar Socialstyrelsen.
När det gäller kirurgiska metoder mot förmaksflimmer menar Socialstyrelsen att mazekirurgi (Maze III) som behandling av förmaksflimmer är en etablerad metod med god effekt (85-95 procents frihet från recidiv av förmaksflimmer), men med en viss mortalitet och risk för allvarliga komplikationer.
Socialstyrelsen saknar randomiserade studier och konstaterar att tillgången till metoden är begränsad.
De preliminiära riktlinjerna ska nu diskuteras på sex regionala seminarier för beslutsfattare i de landsting/regioner som berörs. Socialstyrelsen kommer också att göra det möjligt för berörda specialitetsföreningar, vårdyrkesorganisationer och patientorganisationer att lämna synpunkter på riktlinjerna innan de fastställs i början av 2008.
