Karolinskas läkare vittnar om utbredd tystnadskultur
70 procent av läkarna på Karolinska upplever att det finns en tystnadskultur på arbetsplatsen. Allra mest uttalad är den på Tema kvinnohälsa och hälsoprofessioner – den arbetsplats som förlossningsläkaren Karin Pettersson nyligen avskedades från under uppmärksammade former. Det visar en ny enkät från huvudskyddsombudet till samtliga läkare på sjukhuset.
– Vår hypotes är att det här är väldigt starkt kopplat till ledarskapet på de olika enheterna. Och baserat på berättelserna som har kommit mig till del så är det här fenomenet nog till och med ännu mer omfattande än vad siffrorna visar, säger Mikael Nilsson som är huvudskyddsombud på Karolinska universitetssjukhuset och den som ligger bakom enkäten till läkarna.
Det var i samband med en arbetsmiljöundersökning bland Karolinskas totalt 3171 anställda läkare som han beslöt sig för att även ställa några frågor om tystnadskulturen på arbetsplatsen. Detta i kölvattnet av det uppmärksammade avskedet av förlossningsläkaren Karin Pettersson.
– Ämnet känns högaktuellt just nu efter avskedet av Karin som har skapat mycket rädsla och tystnad i organisationen, men vi från fackets sida har försökt jobba med tystnadskulturen på Karolinska länge. Det hela har dock avfärdats av tidigare styrelseordförande och chefer och vi har upplevt att det har varit helt stängt för dialog. Men fallet Karin har öppnat upp för fortsatt diskussion och därför tyckte vi att det var relevant att ställa de här frågorna till kollegorna så vi får det hela svart på vitt och lättare kan nå fram till arbetsgivaren.
Och svaren på enkäten talar sitt tydliga språk – 14 procent av läkarna instämmer helt om att det finns en tystnadskultur på arbetsplatsen. 28 procent instämmer delvis och ytterligare 28 procent instämmer i låg grad om detta.
– Så totalt anser 70 procent av de anställda läkarna att det finns en tystnadskultur på Karolinska i någon form. Det stämmer väl överens med den bild jag som skyddsombud hade redan innan utifrån vad folk har berättat för mig. Vi var ganska säkra på vår sak.
Vad man inte visste tidigare var dock hur olika utbredd tystnadskulturen är mellan de olika Tema-områdena på sjukhuset, berättar Mikael Nilsson.
– Vi har kunnat identifiera tydliga statistiskt säkerställda skillnader mellan de olika klinikerna. Sämst ser det ut på Tema kvinnohälsa och hälsoprofessioner, kliniken som Karin avskedades ifrån. Där upplever hela 80 procent att de instämmer helt eller delvis med att det finns en tystnadskultur på arbetsplatsen. Detta kan jämföras med Tema cancer där endast 30 procent instämmer helt eller delvis med att det förekommer en tystnadskultur på arbetsplatsen.
Vad är det då som gör att skillnaderna mellan klinikerna är så stora? Den frågan tror sig Mikael Nilsson veta svaret på.
– Vår hypotes är att det är ledarskapet på de olika enheterna som till stor del skapar de här skillnaderna. Detta stämmer även väl överens med de medarbetarundersökningar som gjordes under förra året där man ställde frågor om förtroendet för de olika cheferna.
Det som har berört mig mest är de personliga upplevelserna av tystnad, vanmakt, obehag och rädsla… Mikael Nilsson, huvudskyddsombud
Den chef som hade lägst förtroende då är även chef för den klinik med den mest uttalade tystnadskulturen idag, berättar Mikael Nilsson. Samma chef var vid tidpunkten för enkäten även chef för Tema hjärta, kärl, neuro som hade det näst sämsta resultatet.
– Efter en tematisk analys ser vi även i enkätens kommentarer att ett genomgående tema är att problemen finns på verksamhetschefs- och temachefsnivå.
Mikael Nilsson poängterar att hypotesen om att det är ledarskapet som utgör en stor del av orsaken till tystnadskulturen även backas upp av vetenskapen.
– Våra resultat går helt i linje med vad vetenskapen säger om tystnadskultur. Det rimmar även med de brev som anställda har skrivit runt de här ledarskapet och med de manifestationer som har hållits utanför sjukhuset. När vi väger samman allt det här har vi en tydlig indikation på att problemet på Karolinska sitter från verksamhetscheferna och uppåt.
Men de uppseendeväckande resultaten av arbetsmiljöenkäten slutar inte där. I enkäten ställdes även frågor om läkarna har upplevt att de har utsatts för repressalier om de har uttryckt någon form av kritik mot verksamheten.
– Där svarar 22 procent av medarbetarna att de har upplevt att de har behandlats negativt inom sin kliniska tjänst på grund av att de uttryckt kritik. Det är en oroväckande hög siffra! Något som också är otroligt problematiskt är att nästan 40 procent av de fackliga företrädarna har upplevt detta. Att de som ska företräda medarbetare som inte själva vågar eller kan berätta om problem är de som blir utsatta är såklart extra problematiskt.
Men trots de dramatiska siffrorna var det något annat som berörde Mikael Nilsson allra starkast under arbetet med enkäten.
– Siffror är ju bara siffror. Det som har berört mig mest är de personliga upplevelserna av tystnad, vanmakt, obehag och rädsla som jag har fått till mig under arbetets gång. Omfattningen av detta och vad det gör med människor – det har gjort mig verkligt berörd. Flera har uttryckt att de inte ens vågar besvara enkäten, trots att den kommer från mig som skyddsombud på sjukhuset. Det ska inte vara så här på en arbetsplats!
Vad händer nu när ni sitter med de här siffrorna svart på vitt?
– Vi har redan dragit det här resultatet för Region Stockholms högsta politiker, Karolinskas styrelseordförande Göran Stjernstedt samt sjukhuschefen Patrik Rossi. Jag upplevde att de åtminstone öppnade upp för dialog och fortsatt diskussion vilket är väldigt positivt. Min förhoppning är att de kommer att ta tag i det här problemet nu och jag vet att det har inletts en utredning av den här frågan efter våra påtryckningar. Det finns verksamheter på det här sjukhuset som skulle kunna förbättras väsentligt och blomma ut ytterligare om bara rätt förutsättningar fanns. Karolinska behöver helt enkelt sätta personalen i fokus och lyssna på dem.
