Kärlek på lasarettet
Det dröjde inte långt in på första terminen förrän första klassparet uppenbarade sig i min årskull läkarstudenter på KI. När jag då frågade en äldrekursare om det är vanligt att folk hittar varandra på läkarlinjen så skrattade hon och svarade att klasspar är vanliga och att min kull kanske även skulle få uppleva en klassbebis eller två innan utbildningens slut.
Egentligen är det inte så konstigt att kursare blir kära om man tänker på att vi spenderar nästan sex år tillsammans. Många utbildningsmoment är obligatoriska, mycket pluggande sker i grupp och man umgås helt enkelt väldigt mycket med människor som man delar minst ett stort intresse med. Att vi dessutom är väldigt många, uppemot 160 stycken och har en jämn könsfördelning gör det nog ännu lättare att förstå.
Det var en gång en patient som skämtsamt undrade om det förekommer någon kärlek på lasarettet. Visst gör det det! Läkare träffar såklart varandra där med, men en annan vanlig parkombination är ju läkare – sjuksköterska. Därmed inte sagt att det är kärlek på lassarettet så som det skildras i sjukhusserierna från andra sidan atlanten. Det här är trots allt inte en såpa och vi befinner oss dessutom i landet lagom. Att vara professionell på jobbet är minst lika viktigt om en av arbetskamraterna är ens partner.
Vad jag vet så har det inte blivit någon klassbebis i min kull ännu. Däremot så har det tillkommit fler klasspar under åren. Min sambo och jag är ett sådant exempel.
