Karin Båtelson: Ta chansen att påverka!
Efter åtta hektiska år lämnar Karin Båtelson Sjukhusläkarföreningens styrelse.
Karin Båtelson är den kliniska neurofysiologen, från Göteborg, som berikat både Sjukhusläkarna och svensk sjukvårdspolitik med nerv och impulser.
Under de åtta år som hon suttit i Sjukhusläkarnas styrelse har hon blivit känd som en idespruta med ideer om allt från att förbättra vårdens patientsäkerhet eller IT-system, till tankar om hur yttrandefriheten ska värnas för sjukvårdens anställda.
Mycket är feltänkt
Men hennes stora hjärtefrågor är att patienten inte får bra vård idag.
– Det är frustererande att vara framförallt patient eller anhörig och uppleva hur det går till utifrån. Och då menar jag inte att operationer eller behandlingar går fel, utan allt annat feltänk när det gäller vårdplatser, väntetider, information, personal som inte kommunicerar, IT–system och ledarskap och styrning som enbart fokuserar på saker som kan mätas, i antal eller tid.
Bland fackliga företrädare och sjukvårdens beslutsfattare är Karin Båtelson känd som en kvicktänkt och eftertraktad debattledare och föreläsare, så frågan är; Varför slutar du?
– Åtta år är ju jättelänge! Organisationer måste också ha dynamik. Jag behöver arbeta mer kliniskt men kommer också att fortsätta att driva mina hjärtefrågor vidare bland annnat i Läkarförbundets centralstyrelse och i Läkarförbundets sjukvårdspolitiska arbetsgrupp, men även ute i Europa, som nybliven ordförande för Europas kliniska neurofysiologer inom UEMS (European Union of Medical Specialists).
Karin Båtelson säger att åren i Sjukhusläkarföreningens styrelse varit åtta roliga år.
På frågan vad hon är stoltast över svarar hon:
– Att vi haft så kul både lokalt i sjukhusläkarföreningens styrelse i Göteborg och i Sjukhusläkarföreningen. Mycket av att forma politik är ju en laggrej. Den goda sammansättningen i båda styrelserna har gjort att det kommit fram mycket idéer. Vi har format väldigt mycket kraftfull politik som nu är förbundets.
Startskottet till debatt om vård-IT
Personligen är hon stolt över att en debattartikel i Göteborgs-Posten fick sådant genomslag i TV och press att det blev startskottet till en bredare debatt om sjukvårdens dåliga IT-system. Och så när en av hennes artiklar i Sjukhusläkaren lästes upp i Tidningskrönikan. Det bidrog sedan till Göteborgsidén med Aktion Avvikelse, en nationell diskussion om avvikelserapportering och alla vårdens vardagsfel.
Karin Båtelson menar att som enskild individ är det inte så lätt att själv ta större steg.
– Här kan facket hjälpa till med verktygen i vardagen. Jag tycker också att Läkarförbundets ställning centralt är starkare än vad många medlemmar tror. Det var kanske det som överraskade mig mest när jag började engagera mig.
– Man vill ofta ha med läkare i olika utrednings- expert- och styrgrupper, men ett problem är att alla inte är förankrade i Läkarförbundets politik, eller är bästa personerna på plats. Sen måste ju också finansieringen lösas för att rätt personer ska kunna delta. Från myndighetshåll räknar man mycket med att facken ska betala.
Nu slutar du i Sjukhusläkarnas styrelse. Vad tycker du att föreningens styrka är?
– Styrkan med yrkesföreningar är att i dem går det att debattera och ifrågasätta företeelser ur flera aspekter och i ett nationellt perspektiv, för att se om det är någonting som stämmer över landet, innan man formulerar en politik som man vill gå vidare med i Läkarförbundet. Svagheten är att sjukhusläkare kanske i första hand identifierar sig med sin specialitet till skillnad från till exempel distriktsläkare eller privatläkare. Här kan vi bli bättre.
Om du fick önska tre saker som skulle förbättra sjukvården, vilka skulle det vara?
– Skilj på utförare och beställare. Acceptera inte landstingens ojämlika sjukvård. Kanske framförallt att sjukhusläkarna i större utsträckning kräver att få ta ansvar för sina patienter inte bara när de ligger på deras avdelning eller under tjugo minuter på mottagningen. Sjukvården ska bygga på patient-läkarmötet och kontinuitet – mycket mer också inom sjukhuset och inte bara i primärvården.
Är det något du är besviken över?
– Att sjukvården inte går åt rätt håll. Nu fortsätter man till exempel att slå ihop universitetssjukhusen i Stockholm och Region Skåne. Det blir för stora enheter och för lite ansvar för enskilda medarbetare och mellanchefer. Man tjänar inget på att lämna över all styrning till avlägsna administratörer i en kunskapsorganisation. Det blir bara en enorm administrativ överbyggnad. Jag tror att man borde gå åt andra hållet istället.
Något som gjort dig glad?
Ja, mycket som jag redan nämnt. Men förstås också att få vara med i processen att göra tidningen Sjukhusläkaren. Det har varit väldigt spännande och kul att se vad som händer när vi läkare ger input och tips och journalisterna, som jobbar efter sina koder, gräver vidare. I början var jag också väldigt oförstående när de insisterade på att också intervjua personer som har fel, haha. Men jag har lärt mig!
På Sjukhusläkaren tackar vi Karin Båtelson för all input som starkt bidragit till att tidningen under hennes tid i redaktionskommittén kunnat tränga djupare in i sjukhusvardagen.
När Sjukhusläkaren ställer frågan om hon villl säga något avslutande svarar hon:
– Jag önskar förstås den nya styrelsen lycka till!