Joursolen hjälper dig i jourdebatten
Om det tidigare varit så, är det inte så idag.
Den lokala diskussionen går i alla åldrar ut på att nattjoursarbete är slitsamt. Jourarbete under dagtid och kvällstid är lättare. Ersättningsnivåerna diskuteras visserligen, men mer i form av en angelägen morot.
När vi läkare diskuterar jour måste vi hålla isär frågan om tidpunkten då arbetet utförs från frågan om arbetets innehåll. Vi har enligt vårt nuvarande avtal ordinarie arbetstid vardagar 07-21.
Den övriga tiden, den icke ordinarie arbetstiden under nätter och helger kallas här akuttid.
När vi ska diskutera förbättringar i vår arbetsmiljö under rubriken ”jour” måste vi av samma skäl dela upp ämnet i mindre bitar såsom arbetspassets längd, dess förläggning och frekvens, dess innehåll och organisation, vårt yrkesansvar, patientperspektivet, incitamenten och balansen mellan nattarbete och kärnverksamhet.
Dessa delar kan sedan var för sig analyseras i syfte att förbättra arbetsmiljön, patientsäkerheten och verksamhetens kvalitet.
För att bringa reda i jourdiskussionen har Sjukhusläkarföreningens styrelse tagit fram en tankemodell som vi kallat Joursolen där läkarnas jourarbete projiceras.
Som en sektor av solens yta befinner sig ämnet arbetspassets längd. I denna diskussion kan anföras att läkarnas arbetspass nattetid sannolikt behöver kortas eftersom varje arbetsinsats nattetid är svårare och tar längre tid än motsvarande insats dagtid.
Förläggningen och frekvensen av nattarbetet måste tillåta nödvändig återhämtning. I mesta möjliga mån skall nattarbete vara ett frivilligt åtagande.
I nästa sektor behöver arbetets innehåll under akuttid diskuteras och ifrågasättas. Vilket är det rimliga medicinska uppdraget? Ingår planerade ronder och avdelningsarbete i arbetsuppgifterna för en läkare i beredskap A?
Viktiga arbetsmiljöfrågor
När det gäller arbetsmiljön är frågan om ansvaret och ensamarbetet viktigt framförallt för våra yngre kollegor. Att som oerfaren läkare ensam ha ansvaret för en mängd svårt sjuka patienter nattetid är pressande på ett kanske oacceptabelt sätt?
Läkares arbetsmiljö under akuttid är i högsta grad en angelägenhet för våra patienter. Där måste vi diskutera tillgängligheten och möjligheten att hänvisa eller avvisa.
Prioriteringen mellan patienter är viktig. Vet vi vad vi gör? Hur säkerställer vi säkerheten? Hur säkerställer vi utvilade, kompetenta läkare till dem som behöver det?
Hur belönar vi arbete under akuttid? Alla behöver incitament för sina insatser. Pengar, ledig tid eller andra förmåner?
Slutligen måste en avvägning ske mellan arbetet under akuttid och kärnverksamheten dagtid. Hur mycket av våra ändliga resurser skall vi lägga på medicinsk verksamhet i form av medicinskt oprioriterade åkommor utanför ordinarie arbetstid?
Hur skall vi säkra att vår arbetsvecka räcker till för vårt egentliga medicinska uppdrag, att ta om hand våra patienter, tillse vår nödvändiga fortbildning och bibehålla eller stärka vår handledning och träning av yngre kollegor?
Vi måste fundera tillsammans under joursolen.
Marie Wedin