För att vara en framgångsrik chef är det centralt att kombinera uppdraget med eget kliniskt arbete. Det framhåller Jonas Holm, kirurg på Skellefteå lasarett, som under sin tid som verksamhetschef lyckades få bukt med underbemanningen av läkare och rädda kliniken som var på fallrepet genom att locka ST-läkare att stanna kvar.

• 06 december 2019
• 0
• AV: Adam Öhman

Att vara verksamhetschef handlar till stor del om att jobba med ”brandkårsutryckningar”. Man ska lösa problem varje dag. Men det handlar också om att fatta betydande beslut inför framtiden. I båda sammanhangen är läkares medicinska kompetens av stor vikt, enligt Jonas Holm, överläkare i kirurgi på Skellefteå lasarett. Det medicinska kunnandet medför, rent generellt, att läkare har en god helhetssyn.

– Det kan handla om allting från krav på läkemedelsbesparingar till att man ska spara in på saker som man gör. När man tar sådana medicinska beslut är det särskilt viktigt att man tar dem på rätt grund.

En annan viktig aspekt är trovärdigheten. Läkare har i regel stor trovärdighet bland sina läkarkollegor, men även bland övrig personal, vilket utgör en god grund i arbetet, inte minst vid mer genomgripande beslut och förändringar.

– Baksidan med att vara chef är att man ibland är tvungen att göra saker som man inte tror på. Vi var vid ett tillfälle till exempel tvungna att göra neddragningar av personalen. Åtta undersköterskor och sjuksköterskor, som vi hade jobbat länge med, tvingades att gå. Det var tufft, säger Jonas Holm.

– I de fallen måste man göra det bästa av situationen. Det gäller att lösningarna är väl avvägda. Att kunna mycket är en stor fördel som inte går att förringa, men sen innebär inte det att man per automatik är en bra chef. Man måste inse att man måste lyssna på personalen och se till att man får ett bra stöd.

Ibland kan det vara ensamt att vara chef. Det är bra att ha kollegor att kunna föra samtal med. Jonas Holm, tidigare mångårig chef

Jonas Holm sitter framåtlutad i en svart kontorsstol på sitt arbetsrum, som han delar med två kollegor, på våning fyra på lasarettet. På golvet intill står ett antal kartonger, samt några tavlor som ännu inte har satts upp på väggen. Arbetsplatsen är, för att låna hans egna ord, något av en byggarbetsplats. Cirka sju år efter att kirurg- och ortopedmottagningen på Skellefteå lasarett renoverades upptäckte personalen att limmet under golvet, som egentligen skulle ha torkat inom 14 dagar, på många ställen fortfarande var fuktigt.

För närvarande pågår sista etappen i saneringsarbetet, och liknelsen vid byggarbetsplatsen är rimlig.

Jonas Holm pratar snabbt.

– Ibland kan det vara ensamt att vara chef. Det är bra att ha kollegor att kunna föra samtal med. Men i slutändan är man ju den som bestämmer.

Under de sex år som Jonas Holm arbetade som verksamhetschef på kirurg- och ortopedkliniken i Skellefteå, åren 2009 till 2014, jobbade han cirka 30 procent kliniskt parallellt. Han betonar att det är viktigt att som chef vara synlig i relation till personalen, vilket kan vara svårt om man inte jobbar kliniskt.

– Om man även jobbar som läkare blir det naturligt att man går runt bland övriga. Annars blir det lite mer ”ja, nu är chefen här och undrar om någonting”. Det funkar inte lika bra. Jag är övertygad om att man är bättre på att lyssna in saker och ting när man också är med i det dagliga arbetet på ett konkret sätt.

När Jonas Holm började som verksamhetschef i januari 2009 hade han cirka sju år som sektionschef för kirurgkliniken bakom sig. För honom var chefskapet, i likhet med för många andra, en del av en naturlig upptrappning. Det skedde successivt. Han arbetade som överläkare och fick först ansvaret på en av kirurgavdelningarna, avdelning 8, på Skellefteå lasarett. I samband med det fick han även ansvar för att bygga upp en enhet för bröstkirurgi.

Han var närvarande och hade mandat att ta beslut. Han har alltid haft en omtanke om personalen. Ulrika Svensson, överläkare på kirurgkliniken

Det här var i början av 1995, cirka åtta år efter att han, som är född och uppvuxen i Göteborg, för första gången kom till Skellefteå som AT-läkare. Egentligen hade han inte tänkt stanna i staden mer än något år, men kärlek och ett utmanande och utvecklande arbete bidrog till att han stannade kvar.

När mottagningen skulle börja med cytostatika fick han även ansvar för den enheten. Mindre uppgifter som genomfördes, som han uttrycker det, innan det var dags att ta sig an större.

En annan bidragande orsak till han har trivts bra i Skellefteå är fördelarna med småskaligheten på ett mindre sjukhus. Det är nära till kollegorna på medicin, röntgen och intensivvårdsavdelningen. Läkargruppen är förhållandevis liten, teamkänslan desto större.

– Jonas var en bra chef. Vi har jobbat mycket ihop, så jag är kanske lite partisk. Men han var närvarande och hade mandat att ta beslut. Han har alltid haft en omtanke om personalen och har trott på sina idéer, säger Ulrika Svensson, överläkare på kirurgkliniken och ledamot i Västerbottens läns läkarförening.

Småskaligheten har samtidigt inneburit utmaningar, inte minst bemanningsmässigt. Under Jonas Holms tid som verksamhetschef lyckades kirurgen dock utvecklas från att vara en arbetsplats med få läkare till att bli välbemannad. En central orsak var att man under ett antal år utbildade många ST-läkare som i dag är fast anställda specialister i Skellefteå.

Jag satsade också mycket på fortbildning, inte minst bland de nya som kom hit. Jonas Holm, överläkare i kirurgi

– Det känns bra. Vi var på fallrepet. Vi var en kirurgklinik som riskerade att försvinna, som många andra har gjort, säger han.

– Jag jobbade mycket med att vi skulle få en bra stämning, att folk skulle vilja vara kvar här. Jag satsade också mycket på fortbildning, inte minst bland de nya som kom hit. De fick åka på många utbildningar. Jag tror att man som läkare, överlag, har större förståelse för att man måste vidareutbilda sig. Det vågar jag påstå.