Nyhetsarkiv

Jobbet som ingen i det privata näringslivet skulle ta

De gör upp investeringsplaner. De schemalägger. De planerar hur vårdköer ska bantas och resurser omfördelas. De bestämmer tillsammans med vårdavdelningscheferna hur överbeläggningar och andra organisatoriska och medicinska dagliga problem ska lösas. Efter årsskiftet ska de ansvara för läkarnas fortbildning och ledigheter.
Men de har inget extra betalt för sitt ledarskap.

De har ingen skriftlig befattningsbeskrivning, ingen skriftlig verksamhetsplan, inget budgetansvar och inget personalansvar. De är betydelsefulla ledare med mycket ansvar och få rättigheter.

Inom det privata näringslivet skulle det vara omöjligt att rekrytera ledare med sådana villkor, men inom svensk landstingssjukvård är det mycket vanligt.

På ögonkliniken i Lund kallas de teamansvariga läkare och är för en utomstående beviset på att allting är relativt. Istället för att klaga över tyngande ansvar och bristande befogenheter utstrålar de optimism och förhoppningar och tycker att de har det mycket bättre idag än tidigare.

– Vi har fått vårt ledarskap satt på pränt. Förhoppningarna är att så småningom få en egen budget och personalansvar, men idag är det viktigast att vi etablerar vårt medicinska ledarskap. Jag tror att det är klokt att gå fram långsam,. säger Kristina Holm, teamansvarig läkare på ögonkliniken.

På ögonkliniken i Lund, som har 130 anställda, arbetar ett 30-tal läkare och ungefär lika många sköterskor. Verksamhetschef är Anders Bergström, en omtyckt läkare och chef, också han ett typexempel på ett stort dilemma som svensk sjukvård måste lösa.

Hur ska man få läkare att vilja bli chefer om det innebär att de för tid och evighet tvingas ta farväl av arbetet som kliniker?

Som många andra läkare tackade Anders Bergtröm ja till att bli verksamhetschef med tanken att han inte skulle sitta kvar till pensionen utan att han efter några år skulle återgå till kirurgin.

För att hålla kunskaperna vid liv arbetar han idag förutom som verksamhetschef nästan halvtid som kliniker både med operationer och mottagning. Ekvationen löser Anders Bergström med att offra sin fritid. Det är bara för landstinget att tacka och ta emot.

– Jag vill ha möjligheten att gå tillbaka till jobbet som överläkare och operera, jag vill inte heller bli en verksamhetschef som sitter på kontor och vänder papper och inte ser patienter. Jag vill vara lite kliniskt aktiv. Det är ett bekymmer för oss läkare.

Efter över fem år som verksamhetschef säger han att det håller inte i längden att vara verksamhetschef och arbeta så mycket kliniskt, som han gör.

– Men mottagning en halv dag i veckan skulle nog fungera.

Anders Bergström säger att han är fullt medveten om bristerna i ögonklinikens organisation.

– Jag ser inte organisationen som slutgiltig. Jag kan mycket väl tänka mig att ge de teamansvariga läkarna en fullständig budget, åtminstone för läkardelen, och släppa även lönesättning och utvecklingssamtal om det leder till fördelar för teamen. Jag ser det här som en process. Vi får pröva oss fram.

– Att jag inte delegerat budget och personalansvar, till de teamansvariga läkarna, hittills beror på att jag är rädd för att det ökar avståndet från mig till mina anställda och det är inget som jag primärt vill. Det är inte lätt att delegera, men jag lär mig.

I dag är ögonklinikens organisation uppbyggd så att under Anders Bergström finns det fyra avdelningschefer för sköterskorna med egen budget och eget personalansvar. En organisation som Anders Bergström ärvde då han tillträdde. Då fanns det fyra medicinskt ansvariga läkare, en för varje avdelning, alla utan budget och personalansvar. Det har nu ändrats.

Läkarteamen är inte längre uppdelade avdelningsvis utan i fyra team efter verksamhetsområden. Ett team arbetar med barn, ett med främre kirurgi, ett med bakre kirurgi och så finns ett team för icke kirurgi/mottagning. I teamen försöker man också få in sjuksköterskor och undersköterskor.

Anders Bergström:

– Vi har en matrisorgansiation med dess inbyggda konflikter och svagheter. Organisationen är inte helt solklar. Nackdelarna med en matrisorganisation är att det ibland blir konflikter om vem som bestämmer och att de teamansvariga läkarna kan hamna mitt emellan med skyldigheter men inga rättigheter, men det finns också fördelar. Fördelarna tycker jag är att vi satt ner det medicinska ansvaret på pränt.

– För läkarna är det naturligt att arbeta i team utifrån verksamhetsormåden. Det är lite svårare att få in övrig personal i teamen, eftersom de är knutna till avdelningarna, men det är vår målsättning, säger Anders Bergström.

Är det inte risk att de teamansvariga läkarna blir någon form av gisslan?

– Jo, det finns risk för det, men det vill jag inte att de ska bli. Skulle de känna det så, så får vi hitta på något annat.

Anders Bergström säger att han är medveten om att det är en brist att det inte finns skriftliga befattningsbeskrivningar för de teamansvariga läkarna och att organisationen kan falla sönder om han slutar och ersätts av någon med andra åsikter.

– Det är en fråga som vi ständigt diskuterar i ledningsgruppen.

Vad säger då de teamansvariga läkarna?

Kristina Holm:

– Vår roll som teamansvariga ledare håller på att befästas. Den organisation som vi har nu har gett de teamansvariga läkarna råg i ryggen att fatta beslut. Vi börjar vänja oss vid att ta tid och plats, men jag tycker att organisationen måste fastställas mer formellt så att den håller även om personer byts ut.

– Jag skulle vilja ha en verksamhetsplan och befattningsbeskrivningar och så småningom budget och personalansvar, för visst är det så att pengar ger makt. Vi får se hur det utvecklas. Har det inte hänt något om ett par år så får vi kanske ompröva vad vi gör.

Fungerar bra

– Ett problem är faktiskt att det fungerar så bra på ögonkliniken idag, menar Kristina Holm. Här finns inget utbrett missnöje och kommunikationerna med avdelningscheferna och verksamhetschefen fungerar jättebra. Vi tycker att vi får respons från alla håll, och då känns inte behovet att ta strid om en formell organisation så tvingande.

Däremot tycker Kristina Holm som många andra läkare att hennes roll som läkare har marginaliserats.

– Det känns inte som att vi riktigt styr. Vi blir kallade för att utföra vårt hantverk, att operera eller på annat sätt ta hand om patienter. När vi föreslog organisationen med teamansvariga läkare blev det protester mot att vi läkare skulle gå på administrativa möten när vårdköerna var så långa. Där ser man läkarens marginalisering. Doktorer ska inte ta sig tid att leda, administrera och organisera.
Kristina Holm menar att läkarna i mångt och mycket har sig själva att skylla.

– Vi har varit så förblindade av vår profession, att läka, hela och vårda att vi inte förmått lyfta blicken och förstå att vi kan läka, hela och vårda genom att leda och organisera.

Kristina Holm hoppas på ett nytänkande inom läkarkåren. Det är på våra handlingar sjukvården bygger. Det är vi som diagnosticerar, opererar, har mottagning och skriver recept. Det går inte att styra och organisera sjukvård utifrån sjuksköterskans arbetspaket som är vård och omsorg. Därför måste vi läkare ta chefsansvar.

Här får Kristina Holm medhåll av verksamhetschefen Anders Bergström:

– Det finns många bra läkare, men vi måste jobba mycket mer på att bli bra ledare. Nu håller vi på att bli omsprungna av sjuksköterskorna. De fokuserar mycket mer på ledarskap i sina utbildningar.

– Vårdförbundet har också varit mycket mer aktivt än Läkarförbundet i de här frågorna. Läkarkåren måste se till att det kommer in bra ledarskapsutbildningar redan från början i grundutbildningen och i ST-utbildningarna, menar Anders Bergström.

Krönika
Bertil Hagström

Orisken är mycket större än risken

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-04

Så stor är operationsskulden – region för region / sjukhus för sjukhus / Vad behövs nu då? / "Vi behöver större marginaler till vardags – inte för en pandemi" / De klarade covid-19-stormen / Professionalismens återkomst / "Yngre läkare har utnyttjats" / Kan en pandemi rå på administrationssamhället? / Krönikor / Porträttet: Anna Rask-Andersen / Från facklig till chef och tillbaka

Prenumerera