”Jag kunde aldrig tro att det skulle vara så otroligt svårt”

– Vi ville starta ett nytt liv. Som läkare i Brasilien arbetar du långa arbetsveckor, mellan 60 till 70 timmar, och du är i hög grad beroende av vänner och släktingar för att få livet att gå ihop. När min man fick erbjudande om ett bra jobb på Volvo beslutade vi att flytta till Sverige. Men jag kunde aldrig tro att det skulle vara så otroligt svårt att som läkare komma in i det svenska systemet.

Bianca De Angelis är 41 år och utbildad vid FMUSP, Faculdade de Medicina da Universidade de São Paulo. Hon är specialist i barnmedicin och barnnefrologi med 13 års klinisk erfarenhet.

– Jag älskade att gå till mitt arbete på universitetssjukhuset i São Paulo där jag arbetade åren innan jag flyttade till Sverige. Jag brinner verkligen för att göra skillnad som läkare, men det var svårt att kombinera familj med arbete, man hinner knappt träffa sina barn. Vi drömde, både jag och min man, om bättre villkor och balans i livet och framför allt att få mer tid med våra barn som nu är fyra och nio år gamla.

Hennes modersmål är portugisiska och hennes andra språk engelska. När hon kom till Sverige kunde hon ingen svenska.

– När jag kom hit anmälde jag mig till en intensiv SFI-kurs och dessutom gick jag en intensiv privatkurs på Folkuniversitet. Jag nådde nivå B2 och slutförde nivå C1 via Korta vägen för akademiker som Arbetsförmedlingen erbjuder, säger Bianca och fortsätter:

– Jag förstår verkligen att kvalitets- och patientsäkerhetskraven för svensk legitimation måste vara högt ställda. Det ifrågasätter jag inte. Men kunskapsprovet försvårar verkligen helt i onödan för oss som har svenska som andra språk.

Efter att ha pluggat intensivt gjorde hon på hösten 2023 sitt första försök att klara det nationella kunskapsprovet för läkare utanför EU/EES. Men hon blev underkänd. Efter 13 år som klinisk specialist var det svårt att klara den prekliniska delen, menar Bianca.

– Varför så många detaljerade frågor om mikrobiologi och biokemi? Jag är högst tveksam till att kliniskt verksamma läkare i Sverige med lång erfarenhet skulle klara den här delen.

Hon är också kritisk till att de som utformar nationella kunskapsprovet inte tar hänsyn till att många läkare utanför EU/EES inte har eller kan ha samma träning och erfarenhet av svenska språket som infödda.
På ett av proven kände Bianca inte till den svenska synonymen till impetigo, svinkoppor, trots att hon är väl förtrogen med diagnosen.

– Om man på provet hade skrivit svinkoppor (impetigo), som det faktiskt står på 1177 eller Internetmedicinens webbplats, skulle det ha underlättat. Det här är bara ett av många exempel på hur man försvårar för oss som inte har svenska som förstaspråk.

I februari 2025 gjorde Bianca sitt senaste kunskapsprov och den 10 mars fick hon veta att hon klarat det, mycket tack vare en förberedande preparandkurs på Karolinska institutet, menar hon.

Via arbetsförmedlingen har hon också fått möjlighet att auskultera tre månader på barnakuten på Drottning Silvias barnsjukhus. Hon önskar dock att hon hade kunnat fortsätta längre.

– Det är så många moment-22 för oss läkare med utländsk examen. Vi behöver få kontakt med vården för att lära oss de svenska medicinska begreppen och hålla kunskaperna levande. Men det kan ta flera år innan det är möjligt och då har du tappat väldigt mycket. Det är nedbrytande och har påverkat mig på så många plan, både psykologiskt och fysiskt.

Det är svårt att komma som ny till ett land och inte veta vägarna och vilka förberedande kurser som finns tillgängliga, menar Bianca.

– Det krävs en mycket bättre introduktion och samlad process som hjälper nyanlända läkare att bättre förbereda sig och förstå hur processen går till.

Nu väntar det praktiska testet och sedan praktisk tjänstgöring i 6 månader, därefter kan hon ansöka om svensk legitimation.