Jag hälsar inte på kvinnor
Efter många veckor på olika avdelningar trodde jag mig ha fått en någorlunda klar bild av vad man kan förvänta sig av en handledare. Att en okej handledare duger finfint, att alla inte kan vara bäst och att en dålig handledare ofta är det för att han eller hon upptagen, eller lite ointresserad av att undervisa. Det är inte så roligt under sådana veckor, men det kan jag ta.
Men den gångna veckan var kass genomgående. Att behöva tjata sig till ett passerkort till lunchrummet och omklädningsrummet var en tråkig start på veckan. Det skall inte behöva vara så. Någon nyckel till personaltoaletten på avdelningen fick jag aldrig tag i. Jag antar att kandidater inte har blåsor. Eller mens för den delen.
Det gjordes tämligen tydligt att läkarkandidater överlag var ett ovälkommet tillskott i personalstyrkan. Att vi dessutom var kvinnor förvärrade tydligen saken. Att en läkare inte vill ta i hand för att jag är kvinna, det var jag inte beredd på. Det tycker jag inte heller att jag skall behöva vänja mig vid.
Veckan var verkligen usel. Jag hoppas verkligen att inga fler studenter skickas dit. Just nu är jag själv bara tacksam över att jag skall läsa en studentvald kurs om geriatrik i januari. Jag vill nämligen inte ha veckan som varit som föreställning om hur det är att arbeta som geriatriker.
Bävar för den dagen du kommer ut i vården som färdig doktor om DET är det enda du fått med dig efter en vecka med verkliga patienter!!!!!!
Om man är 1 vecka på ett ställe kan man inte förvänta sig att få passerkort och koder omedelbart. Det kanske till och med finns anledning till låst toalett dörr beroende på vilken avdelning man är på. Trist med så tråkig attityd i så unga år som blivande läkare.
Helt ointressant att välja ”Jag hälsar inte på kvinnor!” som rubrik. Visar verkligen prov på dina inre problem och feminism! Speciellt om hela artikeln handlar om annat och det endast framkommer i en mening om just hälsningen.
Dessutom antar jag att den personen hälsade på något annat sätt än på hand! Säg sanningen och hela sanningen eller tig!
Om detta är sant att inte respektera en kvinna är det förfärligt. Förmodar att det är en läkare. Bevare mig för en sådan läkare om jag behöver den i vården. Finns ingen läkaretik längre?
Läste ”Ta seden dit du kommer”. Vem ska ta seden vart? Jag tror att jag förstår, om än inte godtar, att kandidater inte är så välkomna på mottagningen som du talar om. Jag tycker att skribenten ska föregå med gott exempel och själv börja respektera sina medarbetare. En del av detta kan vara att respektera individens rätt över sin kropp, och ha förståelse att en del människor gärna undviker kroppskontakt i vissa sammanhang. Det är väl det minsta man kan begära.
Man ska ju ”ta seden dit man kommer”, eller hur var det nu igen?
Att inte hälsa på någon med motiveringen att personen i fråga är en kvinna är inte ok någon gång. Om det sen är för att man är sexist, sur gubbe eller lider av vanföreställningar med religiös underton är egalt. Så är det med det.
Denna person har sökt sig till fel yrke! Han behöver en tydlig information om vad som fordras som praktiserande läkare, annars måste han placeras på andra uppgifter.
”Ta seden dit du kommer”
Nämnde ”handledares” beteende är en fråga för studierektorn alt. terminsansvarige samt verksamhetschefen och i sista hand prodekanus för GU. Vederbörande ska få en chans att förklara sig inför sin VC och studierektorn och samtidigt få sin placering på kliniken omprövad. Att inte föra detta uppträdande till omprövning är att utsätta kommande studentkollegor för en oacceptabel situation. Undrar just hur vederbörande förhåller sig till sina kvinliga kollegor och patienter?
Lägg inte frågan på is tycker
Thomas Fork, lektor
Sus Malmö
Kan man inte ta i hand så ska man inte heller arbeta inom vården. Patientens bästa liksom hänsyn till anhöriga, kolleger och medarbetare går före egenintressen oavsett om det bygger på kultur, religion eller egna preferenser. Det finns andra yrken där man slipper ta i hand, till och med yrken där man helt slipper mänslig kontakt om man så önskar.
Jo Wennerås
Inte för 100 år sedan, men 1982, sökte en kvinnlig kollega vikariat på en större kirurgklinik. När hon presenterat sig och talat färdigt, sade klinikchefen tvärs över skrivbordet: ”- För det första skulle du passa som tidningsbud eller taxichaufför. För det andra är du gift med en läkarkollega, så du får väl se var någonstans han får jobb först. Och för det tredje gillar jag inte kvinnliga kirurger.” Min kompis som sökte jobbet ställde då sig upp, satte knytnävarna i sidorna och svarade: ” – Hördudu XX, du vet lika bra som jag att man inte opererar med snoppen.” Allt detta är sant. Och inget har tydligen hänt på 30 år.
Ödmjukt, retoriskt elegant och rakt på pricken!
Hoppas din icke-handledande ”handledare” läser din kolumn och ”begår självkritik”, som man gjorde 100 år efter det att han formulerade sin idévärld.