Nyhetsarkiv

Jag hälsar inte på kvinnor

Efter många veckor på olika avdelningar trodde jag mig ha fått en någorlunda klar bild av vad man kan förvänta sig av en handledare. Att en okej handledare duger finfint, att alla inte kan vara bäst och att en dålig handledare ofta är det för att han eller hon upptagen, eller lite ointresserad av att undervisa. Det är inte så roligt under sådana veckor, men det kan jag ta.

Men den gångna veckan var kass genomgående. Att behöva tjata sig till ett passerkort till lunchrummet och omklädningsrummet var en tråkig start på veckan. Det skall inte behöva vara så. Någon nyckel till personaltoaletten på avdelningen fick jag aldrig tag i. Jag antar att kandidater inte har blåsor. Eller mens för den delen.

Det gjordes tämligen tydligt att läkarkandidater överlag var ett ovälkommet tillskott i personalstyrkan. Att vi dessutom var kvinnor förvärrade tydligen saken. Att en läkare inte vill ta i hand för att jag är kvinna, det var jag inte beredd på. Det tycker jag inte heller att jag skall behöva vänja mig vid.

Veckan var verkligen usel. Jag hoppas verkligen att inga fler studenter skickas dit. Just nu är jag själv bara tacksam över att jag skall läsa en studentvald kurs om geriatrik i januari. Jag vill nämligen inte ha veckan som varit som föreställning om hur det är att arbeta som geriatriker.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-04

Så stor är operationsskulden – region för region / sjukhus för sjukhus / Vad behövs nu då? / "Vi behöver större marginaler till vardags – inte för en pandemi" / De klarade covid-19-stormen / Professionalismens återkomst / "Yngre läkare har utnyttjats" / Kan en pandemi rå på administrationssamhället? / Krönikor / Porträttet: Anna Rask-Andersen / Från facklig till chef och tillbaka

Prenumerera