”Jag förstår att beslutet kan uppfattas som luddigt”
Regionfullmäktige i Sörmland klubbade nyligen ett inriktningsbeslut som säger att det ”vid medicinska bedömningar och tolkningar av riktlinjer ska göras vad som krävs, men inte mer”.
Hur ska du, chefer och medarbetare i vården hantera beslutet som ju kan uppfattas som luddigt och skapa tolkningskonflikter. Vilken vård ryms egentligen inom ”vad som krävs”. Och vad betyder ”inte mer”?
– Det är en politisk inriktning som vi får tolka på bästa sätt. Jag förstår om det kan uppfattas som luddigt. Men jag tolkar in flera delar i det här inriktningsbeslutet. Det handlar dels om kloka kliniska val, att det finns vård som vi inte ska ge eller utredningar vi inte ska göra. Det handlar bland annat om att vara mer restriktiv i vissa typer av exempelvis röntgenundersökningar, att inte ge blod i de situationer som inte kräver det och att inte använda perifera venkatetrar om det inte är nödvändigt, för att minska antalet vårdskador på grund av infektioner. Det handlar också om att fasa ut lågvärdesvård, vårdinsatser som är ineffektiva och saknar evidens. Vi måste även låta våra medarbetare jobba personcentrerat och göra rimlighetsbedömningar. Även om det finns kunskapsstöd i form av vårdprogram och vårdförlopp måste professionen få mandat att överväga nyttan för den enskilda patienten. Vi kan inte alltid göra allt för alla patienter utan måste ta individuella hänsyn. Vi ska alltså använda resurserna på ett klokt sätt i vården och se till att vi gör det som krävs, men i vissa fall ska vi inte göra allt som står i ett vårdprogram. Vi måste lita på att professionen och våra medarbetare kan göra den avvägningen.
Region Sörmland brottas med stora underskott och planerar att skära ned antalet medarbetare med 3,1 procent. Vilka konsekvenser medför det för vården och patienterna?
– Trots att vi har vidtagit flera åtgärder har vi en tuff ekonomisk situation. Sjukvården håller inte sin budget och hela regionens budget är lagd med ett underskott på 890 miljoner, det vill säga att Region Sörmland har ett stort underskott även om verksamheterna håller årets budget. Vi jobbar nu på alla sätt för att minska våra kostnader. Vi kommer att behöva minska antalet medarbetare med totalt cirka 270 heltidstjänster, varav 190 medarbetare i hälso- och sjukvården. Målet är att i första hand minska anställda som inte arbetar patientnära med patientkontakter, men då en stor del av medarbetarna i Regionen jobbar inom hälso- och sjukvården så kommer reduktion även behöva ske här.
Många regioner har det svårt. Ojämlikheterna är stora och bestående och det råder stora regionala skillnader. En statlig utredning pågår som ska se om det finns vinster med ett helt eller delvis förstatligande av den svenska hälso- och sjukvården. Tycker du att det finns regionala uppdrag som bör flyttas till nationell nivå?
– Ja. Min personliga åsikt är att det finns det. Det man skulle kunna åstadkomma är att vi får en mer jämlik vård. Vi har 21 regioner som har självbestämmanderätt och det gör att vi får vissa ojämlikheter. Vissa av dessa skulle vi säkert kunna komma till rätta med genom att förstatligande. Det skulle exempelvis kunna handla om universitetssjukvården och annan högspecialiserad vård. Men det är en komplex fråga. Vissa länder, som Storbritannien som förstatligat delar av vården och som fick stora problem, utreder nu alternativ med mer lokal styrning. Det verkar helt enkelt inte finnas en optimal styrform, det finns för- och nackdelar med bägge styrformerna. Nu ska det bli spännande att följa den pågående utredningen och ta del kommitténs rapport under 2025.