Försäkringskassan: ”Inte förvånad över att förändringen märks”
Nyheter
Försäkringskassan är inte ute efter att öka arbetsbördan inom vården – men man vill kunna avslå eller tillstyrka ett ärende med säkerhet. Karin Olsson, områdeschef på process och metod, Försäkringskassans avdelning för sjukförsäkring, är inte förvånad över att Försäkringskassans nya arbetssätt märks av inom vården.
– Vi har fått ett resurstillskott och ett uppdrag från regeringen att bromsa det ökade sjuktalet. Därför har vi jobbat mycket för att öka kvaliteten genom hela processen. Jag är inte förvånad över att det förändrade arbetssättet märks av inom vården, säger hon.
Hur ser du på att läkarna anser att så mycket som två av tre begäranden om komplettering är helt irrelevanta?
– För oss är det så att intyget måste hålla en viss kvalitet för att hålla för en prövning av det enskilda ärendet. Sedan har vi givetvis förståelse för det svåra i att besvara alla frågor i undersökningssituationen. Men kvaliteten i undersökningen är grundplattan vi har att stå på när vi gör vår bedömning. Siffran i rapporten du nämner väcker nyfikenhet – vad kan vi göra och vad kan vården göra för att förbättra situationen? Det är bra med alla källor till fakta om sjukskrivningsprocessen.
Men hur ser du på att läkarna upplever vissa frågor som omöjliga att svara på – till exempel kravet på objektiva statusfynd vid depression och utmattningssymptom?
– De här svårigheterna känner jag igen och det är just inom det här området som vi ser vår stora utmaning. Här gäller det nog att vi jobbar tillsammans för det här är svåra bedömningar även för oss. Vi håller just nu på med en riktad uppföljning när det gäller just utmattningsdiagnoser. Det är helt enkelt en svår fråga att se lika på. Vi kanske kan lära oss av det tillsammans. Det ska bli intressant att ha en fortsatt dialog med Företagsläkarna om vilken information vi behöver för att kunna fatta våra beslut.
Hur ser du på de stora samhällskostnaderna som rapporten kommer fram till att den här tunga administrativa bördan leder till?
– Kostnaden för individen riskerar ju att bli ännu högre om den får ett avslag av oss på grund av ett för dåligt underlag. Det blir oavsett en samhällskostnad ytterst om vi inte får det här rätt. Det är en gemensam utmaning där alla behöver jobba tillsammans. Och det är en oerhört viktig fråga att alla aktörer kan känna en tydlighet utifrån sitt uppdrag.
Ett av de största problemen är alla 180+dagarsjuka som utsätts för värdeglidning av ordet arbetsförmåga från Försäkringskassans sida. En utmärkt rapport som helt ignoreras av Försäkringskassan (FK) finns här: http://www.ifau.se/globalassets/pdf/se/2016/r-2016-06-arbete-och-arbetsmarknad-i-sjukforsakringen.pdf Sammanfattning i början av dokumentet samt sidorna 51 – 54 räcker att läsa för den som har ont om tid.
Jag kan inte se att FK har någon nytta alls av ökad kommunikation, så länge som de envist behåller SIN tolkning av ”arbetsförmåga” när alla andra använder en annan.
För övrigt är det ”arbetsförmåga” man ska fastslå, och inte aktivitetsförmåga. Det syns också i utredningen hur det blivit med den saken .. I ett år har detta dokument funnits tillgängligt, men ändå jobbar FK på med sigg utan att justera .. Se här ”AFU ersätter TMU och SLU
Från och med hösten 2017 ingår endast aktivitetsförmågeutredning (AFU) i grundutbildningen för försäkringsmedicinska utredningar. Anledningen är att teamutredning (TMU) och särskilt läkarutlåtande (SLU) successivt kommer att fasas ut och helt ersättas av AFU under 2018.” Källa: https://www.forsakringskassan.se/sjukvard/f_medicin/grundutbildningar_forsakringsmedicinska_utredning
Ska kommunikation överhuvudtaget funera måste alla mena samma sak med de ord som används. Kom igen FK och anslut er till övrigas definition per förslag från IFAU. Rättssäkerheten i era beslut är i fara!
Väldigt tröttsamt att flera gånger i månaden besvara samma frågor fr FK. Jag håller typ miniföreläsningar i ämnet malign hjärntumör och hjärntrötthet, osynliga symtom, prognos mm. Såå tröttsamt att man inte bara kan skriva ”pat är hjärntrött, kan inte koncentrera sig och klarar inte något arbete längre än 15 min oavsett vad” och att sedan inte bli trodd. Alla som misstror- välkomna att bli neurologer. Eftersom FK besitter nära nog noll kompetens inom neurologi och kan bedöma allt själva (läkarna i princip bortkollrade från verksamheten) varför kan man då ingenting och behöver få förklarat för sig vartenda symtom???
Jag tror att Försäkringskassan måste hitta andra vägar för att komma åt fusket med sjukförsäkringen, och inte prata om att man är ”nyfiken” och att det ska bli ”intressant” att prata vidare ”tillsammans”. Även om sjuka inte vill ha påhälsning av Försäkringskassan i hemmet, så är det den enda möjligheten. En halva av folket går inte med på att försörja den andra om det inte är helt nödvändigt. Reglerna måste bli mer entydiga. Socialtjänstens ansvar måste bli tydligare när det handlar om människors psykosociala svårigheter och inte biologiska sjukdomar. Det är inte rimligt att så många är sjuka så länge som i Sverige just nu. Det är inte rimligt att en för många stängd och svårtillgänglig arbetsmarknad ska tolkas som sjukdom för att individen ska kunna försörjas. Ersättningsnivåerna behöver ses över. Reinfeldt räddade en del personer tillbaka till arbetet. Det finns flera exempel på det. Långa korkade blanketter med frågor omöjliga att svara på, löser inte problemet. Läkarkraft slösas och patienters oro ökar och fusket blir än mer raffinerat, liksom kompiskorruptionen mellan läkare och patient mot Storebror Myndigheten.
Bästa Karin på försäkringskassan. Det är inte att öka kvaliteten att utsätta mig för ständiga kompletteringar av sjukintyg. Frågor till läkare som ni redan har fått svar på utifrån tidigare kompletteringar och som är omöjliga att svara på, både för läkare och för mig. Kära Karin på försäkringskassan, försäkringskassan hjälper inte till i mitt tillfrisknande men stjälper. Efter många många år i ett socialt utsatt arbete med de allra utsatte i vårt samhälle tog hela mig plötslig slut. Jag har aldrig behövd försäkringskassans hjälp och var i god tro att försäkringskassan, under tiden min kropp och hjärna behövde läka sig inte skulle ge mig mera stress och oro genom att ständig ifrågasätta och begära omöjliga kompletteringar. Jag går i en ständig oro för ekonomin och för vad nästa snubbeltråd från försäkringskassan ska bli.
De som i slutändan blir lidande av denna absurda byråkrati är vi långtidssjuka. Det är vi som trots sjukdom får samordna mellan läkare, psykologer, rehabilitering, arbetsgivare och försäkringskassan. Det är vi som väntar oroligt med ökande stress varje gång ett nytt intyg gått iväg till försäkringskassan. Man vet inte om man får fortsatt sjukpenning och om den i så fall hinner komma tills man ska betala räkningarna. För mig och för många med mig gör denna stress och totala brist på samordning att tillfrisknandet fördröjs och i vissa fall uteblir. Läkarnas ökade administrativa börda innebär också sämre tillgång på mottagningstider för oss patienter. Ge läkarna lugn och ro att bota och bli botade så kommer nog ”sjuktalen” att sjunka. Lägg pengarna som sparas genom detta på förebyggande arbetsmiljöarbete.
Förefaller som om det inte skett samverkan mellan myndigheter och departement i detta. Sjuka hamnar hos andra myndigheter som utreder arbetsförmåga och handlägger. Att ifrågasätta läkarkårens profession är fel väg att gå. Särskilt för Försäkringskassan som har stora problem i egen organisation med bristande frisknärvaro.
Herregud !!!! Undertiden som FK lär sej vad händer med patienten ? Att få en läkares kompetens tar ju några år ?