• 26 april 2016
• 0
• AV: Eva-Maria Björk

För Anna Beskow, chef för Uppsala biobank, var den externa revisionsrapporten av KI:s agerande som värduniversitet för biobanksinfrastrukturen BBMRI en lättnad att läsa. Rapporten som ifrågasätter KI:s agerande och pekar på en del tvivelaktig användning av projektets pengar anser Anna Beskow bekräftar den kritik hon fört fram allt sedan starten av BBMRI.

– Rapporten tar ju inte ställning, men den bekräftar det som vi lyfte i vår skrivelse. Det har varit otydligt, och pengar har använts på ett sätt som gynnat den egna verksamheten. Det tyckte jag kändes väldigt bra. Det har inte varit så populärt att vara den som säger emot, så det är skönt att få en bekräftelse på att det  verkligen har varit problem, säger hon.

Anna Beskow var en av tre så kallade nodsamordnare från de övriga sex deltagande universitetet som skrev ett brev till Vetenskapsrådet och riktade skarp kritik mot KI:s ledning av projektet. Brevet ledde till att Vetenskapsrådet bordlade den ansökan om ytterligare finansiering som lämnats in av Karolinska Institutet. När KI på begäran lämnade in en handlingsplan underkändes den av Vetenskapsrådet, som istället fattade beslut om ett avtrappningsbidrag på 11 miljoner, ett beslut som Anna Beskow tyckte var rätt.

– Jag trodde precis som Vetenskapsrådet att KI skulle komma med en handlingsplan för hur vi ska kunna lösa problemen. Jag tyckte det var fantastiskt att Vetenskapsrådet såg att den handlingsplan som inlämnades inte ger den möjligheten.

Anna Beskow har sedan starten av BBMRI varit en stark intern kritiker till projektet. Hon har själv arbetat på Karolinska Institutet i fem år, för att sedan gå över till att bygga upp biobanken i Uppsala. Ett tag jobbade hon parallellt både på KI och den nya biobanken. Det tror hon själv har gett henne erfarenheter få andra nodsamordnare har, vilket gjorde att hon så gott som genast såg kommande problem med BBMRI.

– Jag har hela tiden känt ”vad är det vi använder skattebetalarnas pengar till?”. Jag har sagt ifrån och uppfattats som kritisk och helst ville man inte prata med mig. Jag har hela tiden tänkt att vore det inte enklare att bara lyssna, men det har man aldrig varit intresserad av. Det är märkligt, med tanke på att jag har lett arbetet med att bygga en biobanksinfrastruktur som av många anses vara en förebild för hela landet. säger hon.

Anna Beskow har upplevt att det konsekvent brustit i kommunikation och transparens i projektet.

– Det har inte gått att förstå vad pengarna gått till eller hur beslut tas och man har inte kunnat få svar på det heller. Man fick inte ifrågasätta utan skulle bara följa med. Det fanns ingen transparens, till exempel blev Umeå av med pengar utan att någon berättat varför. Styrelsen har heller inte varit välinformerad när de ska fatta beslut, de har fått sin information från en enda kanal.

Landstingen, som är en viktig part i det hela, har heller inte fått komma till tals, anser hon.

– Hela satsningen bygger på samarbete med landstingen, men det fanns en bild av att ”vi är ledarna för infrastrukturen och vi bestämmer allt, vi har uppdraget” Men det fungerar inte så, vi har 21 landsting med självbestämmanderätt, då kan man inte ha den attityden.

Framtiden då? Att BBMRI nu endast fått ett litet avtrappningsbidrag påverkar inte verksamheterna på de övriga universitetens biobanker i någon större omfattning.

– I min egen verksamhet har vi ju i princip aldrig fått några pengar från BBMRI. Så för mig är det snarare en lättnad att inte behöva lägga tid och energi på detta. Jag är glad att pengarna försvinner, för då kan man inte fokusera på dem, utan istället tänka på vad som är viktigt för framtiden. Vi måste göra något bra av biobanksinfrastrukturen i Sverige, och när pengarna inte finns där finns det möjlighet att koncentrera sig och fokusera på det som är viktigt.

Vetenskapsrådet ska i höst fatta beslut om en ny utlysning av medel, sannolikt för biobanksinfrastruktur.

– Jag hoppas vi är mogna att söka de pengarna. Det som kan bli styrkan är det vi gemensamt kommer överens om. Vad ska vi satsa på som nation? Hur ska vi hjälpas åt med organiseringen? Kan industrin vara med och satsa? Då kan det bli mer kraft i organisationen utan att vi behöver en gigantisk pengapåse utan söker pengar från flera källor för de projekt som vi gemensamt vill prioritera.

Kommer du att kunna samarbeta med KI i en sån ansökan?

– Ja, jag tror absolut att jag kommer kunna samarbeta med KI i en framtida ansökan. Men jag tror inte KI står som värd i en sådan ansökan. Det har jag inget förtroende för. Ska vi göra en ansökan, då ska alla vara med och då är det klart att KI också måste vara med, annars blir det tokigt, säger hon.

Som många andra gjort – inte minst i samband med Macchiariniaffären – tror även Anna Beskow att det finns en intern kultur på KI som ligger bakom misslyckandet.

– Jag har själv jobbat på KI och vet att det finns fantastiska medarbetare och initiativ där. Däremot att KI ska driva ett så här stort projekt som kräver samordning och samarbete. Det har de inte visat att de klarar av. Det finns alltid ett egenintresse och en starkt elitistisk kultur att bevaka egna intressen. Man verkar inte klara av att lyfta blicken och se till nationella intressen. Jag tappade för länge sedan förtroendet för att KI kan leda ett sådant här projekt. Även med en ny person som ledare vaggas de ändå in i den kulturen.

Hur tycker du då att en biobanksinfrastruktur i Sverige byggs upp på bästa sätt?

– För det första måste man acceptera att landstingen har den största delen av biobanksstrukturen. Det är där de flesta proverna tas och samlas. Vi behöver också se till att infrastrukturen fungerar så att provgivarna, alltså patienterna, var som helst i landet har möjlighet att delta i forskning. För en del patienter kan en klinisk läkemedelsprövning vara deras sista chans, också där är det viktigt att ha en biobanksinfrastruktur som fungerar. Många vill kunna delta i forskning och då måste vi ha hela landet med och vi behöver också få med oss universitetsforskarna, att de talar om för oss vad som är rätt kvalitet och vilken information ska vi ta hand om för att proverna ska vara värdefull för forskning. Industrin behöver också tala om för oss vad de behöver. Vi måste få ihop alla parter och få input från dem.

Trots haveriet med BBMRI ligger Sverige faktiskt i internationell framkant när det gäller biobanksinfrastruktur, påpekar Anna Beskow. Hon tror fortfarande att något världsunikt kan skapas när det gäller Sveriges biobanker.

– Vi har en stor chans att göra något bra i Sverige, det har vi chansen att göra nu.