IPULS kurs i dalande?
Rykten har sagt att tystnaden inte är ett sundhetstecken utan att IPULS har tappat mark och har problem. Motståndet från vissa av Läkaresällskapets sektioner har också väckt tvivel om att IPULS ska kunna leva upp till den samhällsbärande roll institutet alltmer fått i och med etiköverenskommelsen mellan sjukvården och läkemedelsindustrin.
IPULS har också bytt ett flertal styrelseledamöter och det har rests farhågor att den ”nya generationen” i styrelsen inte är lika engagerad och drivande som pionjärstyrelsen var.
Så här kommenterar IPULS nye VD, Kristian Borg, oron:
– Vi hade ett tapp i kurser förra året när Magnus Sederholm slutade som VD innan jag tillträdde. Då hängde IPULS inte med i debatten och visade inte upp sig i tillräcklig utsträckning, men nu saluför vi vår kärnverksamhet igen och ligger på samma siffror som tidigare, så vi tar tillbaka tappet. Vi klarar oss ekonomiskt under detta året.
Efter snart fem år är det fortfarande ett faktum att IPULS saknar stöd av vissa grupper inom läkarkåren och även om Kristian Borg försäkrar att läget är bra och moralen är hög på IPULS så är han den förste att påpeka att IPULS största utmaning fortfarande är att få en allmän acceptans i läkarkåren.
– Även om de flesta av Läkarsällskapets sektioner stöder oss är det jätteviktigt för IPULS att vi får med de sektioner som nu står utanför. Vi kan inte bara vara en annonspelare för kurser utan vi måste få en plats där vi aktivt kan ta del i läkarnas professionella utveckling, säger Kristian Borg. Vi vill vara en allmännytta för hela läkarkåren.
Kritiska sektioner
Problemet för IPULS är att vissa av Läkaresällskapets sektioner, som exempelvis allmänläkarna, anestesiologerna och gynekologerna menar att de har egna kursverksamheter och kvalitetssystem och att IPULS inte behövs för deras del.
De kritiska sektionerna vill ha en hårdare styrning av IPULS kursutbud efter sjukvårdens behov och menar att IPULS granskningskrav inte alltid är tillräckligt vassa. Kritiken mot granskningsavgiften på minst 6.900 kronor har inte heller tystnat med åren.
Annika Eklund-Grönberg, ordförande i Svensk förening för allmänmedicin, tillhör de som är negativa till IPULS.
– Vår främsta kritik är att IPULS inte tillhandahåller det våra medlemmar behöver, en reell kvalitetsgranskning av fortbildningsaktiviteter. Vi anser att kvaliteten på en kurs bestäms av innehållet, alltså av vad kursgivarna förmedlar i kontakten med kursdeltagarna. IPULS granskar inte detta, utan bara formerna för kursen.
– Vi anser också att de granskningsavgifter som IPULS tar ut försvårar för små och oberoende kursgivare (exempelvis lokala grupper av läkare som gör utbildning utifrån sin egen kunskap om vilka behov som finns) och gynnar resursstarka enheter (exempelvis läkemedelsbolag). Det gör att det blir svårare för oberoende kurser som behandlar annat än läkemedelsbehandling att få en rimlig plats i kursutbudet säger Annika Eklund-Grönberg.
– Vi har gått igenom kriterierna och diskuterat dem med allmänläkarna. Vi tycker att vi har kriterier som tillgodoser deras krav, men vi är öppna för fortsatta diskussioner, kommenterar IPULS VD Kristian Borg kritiken.
Mikael Bodelsson, vice ordförande i SFAI, Svensk Förening för Anestesi och Intensivvård menar att IPULS behöver en helt ny struktur för att styra kurserna bättre efter sjukvårdens behov.
Behövs kommitté av läkare
– I dag håller sig IPULS med enstaka granskare för varje specialitet. De gör i och för sig ett bra jobb. men det räcker inte. Vi tycker att det behövs minst en kommitté av läkare för varje specialitet för att styra kursutbudet rätt. Vi har svårt att se att styrningen kan ske av några andra än just läkarna inom specialiteterna.
Mikael Bodelsson säger också att föreningen har dåliga erfarenheter av kvaliteten på den interna granskningen.
– Vi har flera exempel på att den kvalitetskontroll som IPULS var tänkt att utgöra inte fungerat. IPULS centrala organisation har vid upprepade tillfällen kört över de externa granskare som man anlitat och anordnat kurser trots att granskarna satt ned foten och sagt att kurserna är dåliga eller vinklade. Det är bara några exempel, men det har stärkt oss i vår uppfattning att IPULS måste bli bättre om vi ska stödja institutet.
I övrigt menar Mikael Bodelsson att det inte är något fel på IPULS, men att SFAI redan har en fungerande struktur för behovsstyrning, administrativt stöd, annonsering, utvärdering av specialitetens kursverksamhet, egen tidning och en egen hemsida och att en anmälan av en kurs till IPULS inte innebär något mervärde utan bara en kostnad.
– Men våra kursgivare får fritt avgöra om de vill låta sina kurser granskas och annonseras av IPULS, däremot kan SFAI inte tänka sig att stödja IPULS om inte granskningsavgiften tas bort, och granskningen blir hårdare, samtidigt som styrningen av kursutbudet blir bättre, säger Mikael Bodelsson.
IPULS vd Kristian Borg håller med kritikerna om att IPULS kursutbud behöver bli mer behovsstyrt.
– Det är det vi prioriterar mest just nu. Vi har sedan en tid tillbaka behovsprojekt på gång där vi ser över hela vårt IT-system för att kunna matcha det egentliga behovet mot utbildningar. Vi snabbar på det nu.
Kristian Borg poängterar att IPULS ambition är att vara lyhörd för den kritik som finns och att gå kritikerna till mötes så långt det går. När det gäller påståendena att externa granskare blivit överkörda av IPULS säger han att han håller på och tittar på vad som hänt.
– Vi litar på externgranskarna och är inte intresserade av att köra över dem, men våra interngranskare är alla läkare och väldigt noga med att följa de basregler som gäller för IPULS kurser enligt avtalet mellan Läkemedelsindustriföreningen och Sveriges Kommuner och Landsting.
Däremot tror Kristian Borg inte att det är möjligt att differentiera granskningsavgifterna.
– Jag förstår att 6.900 kronor kan vara dyrt för ensilda läkare som arrangerar kurser, men minskar vi avgiften för läkare och ökar dem för bolagen så hamnar vi i ett läge där vi hamnar i knät på läkemedelsindustrin och det vill vi inte.
IPULS förre vd, Magnus Sederholm, menar att avgiften är viktig om IPULS ska kunna stå på egna ben. Det är farligt att vara sårbar för anslag. De kan dras in. Se på Fammi som inte finns längre, som spenderade mellan 60-80 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar. IPULS har kostat 9 miljoner kronor.
Magnus Sederholm, menar att de sektioner inom Läkaresällskapet som inte stöttar IPULS begår ett stort misstag och att det blir många förlorare om det går dåligt för IPULS.
– Läkarnas företrädare måste sluta att agera som ett skrå och förstå att det är nödvändigt att agera som samhällsaktörer. Samhället kräver insyn och öppenhet. Tyvärr är min erfarehenhet att det inte är alla inom läkarkåren som vill ha det, säger Magnus Sederholm.
Om IPULS skulle tvingas lägga ned har industrin inte någon möjlighet att fortsätta att stötta läkarnas utbildningar och det kommer att drabba alla, även de sektioner som inte anser att IPULS behövs för deras del, menar han.
– Det är fortfarande så att 80 procent av pengarna till läkarnas fortbildning kommer från industrin, så det är mycket resurser som kan gå förlorade säger Magnus Sederholm. Men egentligen är det jätteenkelt tycker han.
– Det är bara för ägarna att sätta ner foten. SKL kan kräva att kurserna ska vara granskade av IPULS. Jag är rädd för att om ägarna inte backar upp IPULS finns det risk att det här snubblar så småningom. Ägarna måste se till det stora perspektivet. SKL kan inte säga att det är Läkaresällskapets sak att få med sektionerna på tåget. Alla måste dra åt samma håll.
Ellen Hyttsten, chef för vård och omsorg på SKL och styrelseledamot i IPULS:
– Vi skulle önska att alla landstingsdirektörer gör som Lars Andåker i Sörmland och säger att samtliga kurser ska granskas av IPULS, men vi kan inte tvinga någon. Men jag kan garantera att vi som ägare är väldigt angelägna att huvudmännen utnyttjar IPULS. Vi diskuterade IPULS på senaste landstingsdirektörsmötet och påminner ständigt om vikten av att utnyttja institutet.
Mats Bauer, Läkaresällskapets nye ordförande och ny styrelseledamot i IPULS, hur ser du på IPULS framtid och vad tror du krävs för att få de kritiska sektionerna att stödja institutet?
– Vilken väg man ska gå måste vara varje sektions eget ställningstagande, men vi uppmuntrar till en vidareutveckling av IPULS verksamhet och att IPULS ska ha direktkontakt med sektionerna för att höra vad de efterfrågar, så att IPULS kan bli attraktivare. Sedan måste man komma ihåg att IPULS är en relativt nystartad verksamhet, som undan för undan utvecklar formerna. Diskussion och skilda åsikter behövs för att driva utvecklingen framåt.
Vad kan IPULS tillföra tycker du?
– Överskådlighet över utbudet och så har IPULS lett till att vi fått ett bra samarbete och stöttning från huvudmännen när det gäller läkarnas fortbildning. IPULS granskningar har också gjort att det kommit till stånd någon form av likformighet.
En fråga som aktualiserats för att gå vissa av Läkaresällskapets sektioner till mötes är om IPULS ska ge CME-poäng på svenska kurser.
Men när det gäller CME-poäng är Sveriges kommuner och Landsting principiellt emot. SKL:s ståndpunkt är att poängen inte står för något reellt värde och tar bort fokus från det som är viktigt, samtidigt som man hävdar att kostnaderna inte står i proportion till den eventuella nyttan.
Läkarförbundet har historiskt varit kraftigt emot, även om förbundet velat att IPULS ska ta över administrationen av de CME-poäng som delas ut på internationella kurser som hålls i Sverige.
För att utreda vilken inriktning IPULS ska ha i frågan tillsattes på det senaste styrelsemötet en arbetsgrupp, bestående av representanter för ägarna och IPULS vd Kristian Borg.
– Men IPULS har ingen egen åsikt i frågan. Hur vi ska hantera CME-poäng får ägarna komma överens om. Vi tar fram de verktyg som behövs, säger Kristian Borg.
Och frågan är om CME-poäng är så eftertraktat längre, ens bland Läkaresällskapets sektioner.
– CME-poäng är oviktiga. Vi har tagit fram ett eget alternativ som kallas ”Det livslånga lärandet”, som är en lista på de områden en specialist inom specialiteten bör behärska kopplat till ett självskattningsinstrument för att identifiera eventuella luckor, säger Mikael Bodelsson, vice ordförande i Svensk Förening för Anestesi och Intensivvård.
Svensk kirurgisk förening som tidigare drev frågan om CME-poäng hårt och testade CME-poäng i Karskrona för fem år sedan tror inte längre att poängräknandet är någon framkomlig väg. Idag tror föreningen mer på ackreditering och utvecklingssamtal.
Och så här svarar Annika Eklund-Grönberg, ordförande i Svensk förening för allmänmedicin på frågan om CME-poäng är viktiga.
– CME-poäng är ett medel inte ett mål. Det är viktigt för oss att hålla vår kompetens på en stadigt hög nivå. För att klara detta anser vi att det är viktigt med en kontinuerlig kompetensvärdering under hela yrkeslivet. En sådan värdering måste, för att fungera väl, vara obunden av andra intressenter än professionen, ha vetenskapligt stöd, och ha tagit tillvara erfarenheterna från andra försök att uppnå det målet.
